Enligt
deltagarna på seminariet religion och medierna som
organiserades under Almedalsveckan finns det en omfattande beröringsskräck när
det gäller religion i våra medier. Dagens Nyheters
ledarskribent Erik Helmerson menar till och med att det är ”som att komma ut ur
garderoben” när man skriver om andlighet. Enligt deltagarna i debatten är journalister
som skriver om religion antingen ointresserade eller rädda för att bli
associerade med religion. Det finns till och med en slags ”garderobsreligiositet i den
svenska journalistkåren som inte alltid syns så tydligt i spalterna” enligt
Erik Helmerson. Enligt den kristna tidningen
Dagen ger den liberala livsstil som dominerar bland journalister inte något
utrymme för andlighet och religiositet.
Huruvida
denna analys är korrekt eller inte kan diskuteras men det är tydligt att de
flesta svenskar tycks uppfatta religion som något privat som inte skall synas i
det offentliga livet. Denna förståelse av religion tycks därför försvåra ett
offentligt samtal och hindra en seriös analys av religion i samhället och ur
detta perspektiv har seminariedeltagarna en poäng. Kanske är det så att religion
har blivit en allt för svår uppgift för många journalister och många är kanske rädda
för att sammanblanda sin privata syn med en objektiv analys. För att kunna
överbrygga detta problem och skapa utrymme för en välbehövlig rapportering,
debatt och analys av religion i Sverige är det kanske på plats att utbilda
journalistkåren i religionsvetenskaplig teori och metod. Journalister är ju
inte rädda för att skriva om ekonomi eller politik trots att de alla har en
privat ekonomi och en politisk övertygelse. Varför finns det inte en
beröringsskräck för dessa områden men för religion?
Oberoende
av hur vi svarar på ovan nämnda fråga är intresset för religion och
religiositet stort enligt Åsa Furuhagen som arbetar på "Människor
och tro" på Sveriges Radio. Detta program har uppskattningsvis 130,000 –
140,000 lyssnare. Intresset för religion och religiositet är omfattande, vilket
vi har sett här på bloggen som på ca 2 månader har haft nästan 20.000 besökare.
Det tycks därför finnas ett behov av att analysera, diskutera och försöka
förstå religionens plats och funktion i det offentliga samhället. Hur kan till
exempel människors tolkningar av religion knytas till och förstås i relation
till rådande samhällsförhållanden och vilken plats och funktion kan religion
fylla i det svenska samhället med tanke på gällande lagar? Eftersom så många
människor är intresserade av dessa och liknande frågor borde journalister kanske
skriva mycket mer om religion än vad de gör idag. Intresset saknas inte, men
kanske kompetensen för att skriva och rapportera om dessa frågor.
Men måste journalister
vara religiösa eller ”andliga” för att skriva om religion? Är det nödvändigt
att själv ha en tro för att kunna analysera, belysa och förklara religion i
samhällsdebatten? Blir man mer kompetent att skriva om religion om man själv är
troende? Dessa frågor kan givetvis besvaras på flera sätt – men enligt mig är det
tveksamt om den svenska journalistkåren automatiskt skulle bli bättre på att bevaka
religion om de själva vore religiösa. Att ha en tro innebär inte nödvändigtvis att individen är bättre rustad att kunna analysera vilken plats och funktion
religion kan ha i det offentliga rummet i historia och nutid. Kanske journalister
istället borde gå en kurs i religionsvetenskap eller så borde de läsa om
journalistkårens riktlinjer om en objektiv och saklig journalistik?
Göran Larsson, professor
i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Hur ser det ut i andra länder? Skrivs det mer om religion och andlighet i mer religiösa länder?
SvaraRaderaHej Kim
SvaraRaderaEn bra fråga som jag faktiskt inte har något bra svar på. Skall försöka att se om jag kan hitta några uppgifter om detta - återkommer om jag hittar något bra.
/Göran