Det politiska adjektivet ”muslim”

Egypten har en demokratiskt vald president för första gången och bloggen The Immanent Frame: Secularism, Religion and the Public Sphere ställer flera experter frågan om det är så att den enda frågan värd att diskutera i nuläget är den om det är så att situationen i Egypten präglas av relationen brödraskapet vs. armén och hur den frågeställningen bidrar, eller inte, till att förstå läget i landet. Margot Badran påtalar inledningsvis att egyptierna stått inför att välja en islamist eller ytterligare en president med militär bakgrund och hon beskriver hur debatten polariserades under valkampanjen. Efter valet har det lugnat ner sig och vanliga egyptier pratar mest om frågor som rör det vardagliga livet, om social rättvisa, jobb och helt enkelt att komma överens. Folk är hoppfulla men inte naiva skriver hon och de hon har pratat med säger att de nu får vänta och se om ord blir till handling. Diskursen om konflikten mellan islamister vs. sekularister menar hon innehåller meningslösa kategorier i Egypten och att de borde bli det också internationellt.

Jeremy F. Walton nämner att han ofta frågas vad som kommer ske om det muslimska brödraskapet får makten, om Egypten kommer bli mer islamiskt eller om sekularism är i fara. Hans svar illustrerar svårigheten för forskare att ge enkla svar på sådana frågor utan att krångla in sig i komplicerade diskussioner eller att generalisera. Han nämner vidare att många som kommenterat läget i Egypten jämför med AKP i Turkiet som en potentiell modell för brödraskapet i Egypten. Walton menar att en mer nyanserad jämförelse kan vara post-kommunistiska polska Solidaritet eller demokratiseringen efter Franco i Spanien. Liksom Egypten och brödraskapet idag såg både det post-kommunistiska Polen och post-fascistiska Spanien hur anti-etablissemangsrörelser transformerades och bildade nya legitima demokratiska aktörer. Tyvärr, skriver Walton, är sådana jämförelser sällsynta. Han tror att det kan förklaras med adjektiven ”muslim” och ”islamisk” som är laddade i euroamerikanska diskurser där ”muslim”, som ett politiskt adjektiv, avser en problematisk relation till både demokratiskt styre och demokratiskt etos. Så länge som en sådan essentialistisk politisk konnotation av termen råder blir det svårt att komma med en mångfasetterad analys av islam i politiska kontexter generellt, inte bara i Egypten.

Susanne Olsson, docent i Religionsvetenskap, Södertörns högskola
4 juli, 2012