I en
debattartikel i helgens Aftonbladet
tar journalisten och författaren Jan Guillou upp ett känsligt ämne som rör juridik
och religion i det offentliga samtalet. Enligt Guillou är det oroväckande att
muslimer som anklagas för terrorbrott inte får en rättsäker prövning. Med
största säkerhet kommer anti-muslimska röster bemöta artikeln som ett försök
att släta över problem med islam och muslimer (något som bland annat
kommentarerna på Aftonbladet visar). Men risken att kritikerna missar poängen
är uppenbar. Guillous artikel handlar nämligen inte specifikt om islam utan om
rättssäkerhet och journalistkårens ovilja att bevaka vissa ämnen i samhällsdebatten.
Att
muslimer precis som andra religiösa grupper kan tolka sin religion på ett
sådant sätt att den anses legitimera våld är inget nytt eller unikt för
muslimer. På Irland och i USA har vi till exempel flera fall där våldsdåd legitimeras
utifrån och med hjälp av kristendom (till exempel mot abortläkare) och i Indien
tolkar vissa hinduer sin religion på ett sådant sätt att våld mot kristna,
muslimer och andra religiösa minoriteter anses vara legitim. På samma sätt är
det uppenbart att vissa muslimer tolkade sin religion på ett sådant sätt att
det blev möjligt att genomföra terrordåden den 11 september 2001 och bombdåden
i Londons transportsystem, bara för att ge två exempel. Men som sagt Guillous
artikel handlar inte om uttolkningar av religion, den handlar om något helt
annat. Enligt honom – och detta är artikelns poäng enligt min läsning – är det
snudd på tjänstefel att journalister avstår från att bedriva en kritisk och
granskande journalistik när det gäller de rättegångar som har rört anklagelser
om terrorism i Sverige. Medan advokater och inblandade parter inte får yppa sig
om rättegångarna får allmänheten sig serverad en dramatiserad nyhetshistoria
som bygger på ytterst lite fakta enligt Guillous kritik.
För
Guillou är journalistkårens ovilja att kritiskt bevaka och följa rättegångarna
som rör terroristanklagelser oroande och det finns en stor risk att medias
okritiska bevakning har en inverkan på rättsväsendet och personer döms på
förhand. Detta är speciellt oroväckande eftersom flera av rättegångarna dels
handlar om dåd som inte har genomförts – till exempel i Göteborg – och dels har
merparten av de anklagade de facto friats efter rättegångarna. Guillou skriver:
I Sverige har elva muslimer ställts inför rätta anklagade för terrorism. Bara två dömdes, de andra frikändes. Skandaldomen på 4,5 års fängelse för våldsfantasi i Göteborgs tingsrätt upphävdes av en enig hovrätt
Istället för att endast servera bloddrypande nyhetsnotiser
utan något djupare innehåll menar Guillou att journalister bör försöka att ta
reda på vad som egentligen har hänt och om anklagelserna är rimliga eller inte.
Det handlar inte om att per automatik försöka frikänna muslimer eller att
nedtona kritik mot specifika tolkningar av islam. Det handlar istället om att
alla samhällsgrupper skall behandlas lika i media och samhällsdebatten. Ingen
person skall bli dömd på förhand på grund av sitt kön, sin religion eller
hudfärg. Självklart skall alla religiösa och ideologiska yttringar, tolkningar
och praktiker som legitimerar våld fördömas och beivras av rättsväsendet, här
råder ingen oenighet. Men samtidigt skall ingen individ bli dömd eller
klassificerad på förhand på grund av sin religionstillhörighet. Därför har både
media och rättsväsendet en fundamental funktion att fylla i det öppna,
demokratiska och rättsäkra samhället.
Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs
universitet
Bra inlägg i samtalet. Men det vore roligt om ännu ett steg kunde tas i debatten.
SvaraRaderaJag tycker mig höra religionsforskare för att inte tala om en medial diskurs i allmänhet tala om våld och religion i samma andetag, utan att problematisera något vidare.
Är det verkligen fruktbart att tala om muslimer eller kristna som mer eller mindre benägna att ta till våld eller rationalisera våldsyttringar än sekularister eller ateister? (Se gärna - http://books.google.se/books/about/The_Myth_of_Religious_Violence.html?id=NBXnj1W2ShwC&redir_esc=y - för en intressant ingång i denna riktning)
Vad tänker du prof. Larsson?
// Joel
Hej Joel
SvaraRaderaTack för inlägg och kommentar. Precis som jag har skrivit tidigare så kan givetvis icke-religiösa ideologier också användas för att legitimera våld och olika former av förtryck. Vi har anledning att återkomma till dessa ämnen.
/Göran
Jag tycker det är viktigt att påpeka att det inte finns någon möjlighet för någon att påstå att våld kan legitimeras enligt kristendomen, eftersom det inte finns någon text i Nya Testamentet som kan tolkas åt det hållet, oavsett vilken tolkning man har.
SvaraRaderaDäremot har du minst en text i Koranen som uppmanar till våld mot judar och kristna (bokens folk), sura 9:29 http://www.alislam.org/quran/search2/showChapter.php?submitCh=Read+from+verse%3A&ch=9&verse=28
RaderaHej Mimmi
SvaraRaderaTrots att det kan strida mot ens egen personliga uppfattning så är det uppenbart att flera kristna (precis som andra religiösa människor) har använt Bibeln och kristendomen för att legitimera våld. En snabb sökning på nätet kan också peka på flera ställen i NT som har kopplats till våld (se till exempel Matt 10:34; Luk 12:49-51). Även Bergspredikan har används för att legitimera hämnd. Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är det uppenbart att våldsamma tolkningar av religion återfinns inom alla religioner.
/Göran
Göran.
SvaraRaderaSjälvklart är det sant att "våldsamma tolkningar av religion återfinns inom alla religioner." Men också Mimmi har naturligtvis helt rätt i att ingenting i Nya Testamentet kan tas till intäkt för en militant form av kristendom med bevarad moralisk eller intellektuell redbarhet. Det är inte en personlig uppfattning utan ett faktum som ett par misstolkade citat inte kan ändra på.
Det betyder inte att kristna kan känna sig odelat stolta över sin historia, tvärtom, sedan kejsar Konstantin på 300-talet gjorde kristendomen till imperialistisk statsreligion har en lång rad svek och förräderier mot trons upphovsman avlöst varandra.
Jesus var ju radikalpacifist vilket redan hans summering av Gamla Testamentet med hjälp av det dubbla kärleksbudet visar. Ännu mer så med uppmaningen att älska sina fiender, vilket apostlarna hedrade med att avsäga sig alla former av våld. Nästan alla dog som martyrer och Paulus utbildar en antivåldsteologi, (Ef 6:12).
I sin ursprungliga form, kodifierad i sin urkund, är kristendomen en entydigt fredlig religion.
Samuel.
Hej Samuel
SvaraRaderaDe citat som jag nämnde i mitt svar återfinns ju också i NT - varför skall vi i så fall inte räkna med dessa när vi talar om textens egentliga mening. Som religionsvetare anser jag att det är ett faktum att människor tolkar och läser samma urkunder på en mängd olika sätt - vad som är den ursprungliga och egenliga betydelsen blir därför en teologisk fråga. Det är dock ett faktum att kristna läser texten på olika sätt och som religionsvetare ingår det inte i min forskningsuppgift att avgöra vilka som är "riktiga" eller "falska" kristna - återigen en sådan uppdelning blir en fråga för teologin och inte religionsvetenskapen enligt mig.
/Göran
Göran.
SvaraRaderaDu skriver:
"De citat som jag nämnde i mitt svar återfinns ju också i NT - varför skall vi i så fall inte räkna med dessa när vi talar om textens egentliga mening." Du inbjuder därmed till en diskussion om rätt exegetik. Gör inte exegetiken anspråk på vetenskaplighet? Är det inte ett religionsvetenskapligt ansvar att i sin forskning utröna huruvida en militant tolkning av urkunden har fog för sig eller ej?
Borde inte Jesus själv och hans samtida efterföljare ha tolkningsföreträde i frågan om militans? Ingen utövade eller förespråkade våld. Är det inte en himmelsvid skillnad mellan en religionsgrundare som har tusentals liv på sitt samvete och en som utan protest dödas som martyr för sin tro? Är inte detta relevant för en trovärdig teckning av religionens historia? För vilket ethos den förmedlar?
Samuel.
Hej igen
SvaraRaderaExegetik som vetenskap handlar framför allt om att peka på olikheter mellan olika manuskript, översättningsproblem samt tolkningsskillnader. Återigen är en uppdelning mellan rätt eller fel tolkningar ett ämne för teologin och inte religionsvetenskapen. Jag studerar hur olika människor i olika tider och platser tolkar och praktiserar sin religion i linje med det som de uppfattar vara sin religion. Ur detta perspektiv är det uppenbart att många kristna precis som andra religionsutövare (muslimer, buddhister, judar, hinduer, etcetera) tolkar sin religion och sin/a religionsstiftare som fredsmäklare. Men precis på samma sätt är det ett faktum att kristna precis som andra religionsutövare har tolkat sin religion på ett sådant sätt att det är rättfärdigt att förfölja människor som inte tror på samma sätt som de gör. Detta betyder inte att jag tror att världen skulle vara mer fredlig utan religion - något som till exempel vissa ateister hävdar - istället är detta ett exempel på att religionsvetenskap är ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt ämne som studerar människor och samhället. Religion har använts och kommer att användas för att förespråka fred liksom krig och som religionsvetare är det vår uppgift att studera dessa olika former av tolkningar för att förstå hur människor använder sig av något som de kallar för religion för att uppnå sina mål och syften. Vem som tror rätt eller fel, vad Jesus "egenligen" menade, vad som "egentligen" står i heliga skrifter är inte religionsvetenskapens område utan teologins enligt min mening.
/Göran
Pekar inte det faktum, att de flesta har blivit frikända, på att det finns rättsäkerhet? Det är just Guillou, som skriver "muslim" om de misstänkta - som om de vore representanter för sin religion. Jag har aldrig läst en notis i tidningen med titeln "Muslim arresterad för förberedelse till terrorbrott". Det är 25-åring eller Malmöbo eller stockholmare eller man....
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaHåller med om att människors religionstillhörighet och etniska/kulturella bakgrund inte automatiskt är en förklaring - precis som vi har skrivit många gånger här på bloggen så måste vi först veta hur människor tolkar och praktiserar sin religion och innan vi vet detta är deras tillhörighet till en specifik religion inte någon större förklaring. Tror dock inte att Guillou är ensam om att kalla de personer som var inblandade i de fall som han skriver om som muslimer - detta var nog en allmän information som förekom i de flesta medier. Huruvida denna information skapar någon större klarhet är dock oklart.
/Göran
Jag tycker att problemet som det sekulära samhället har är just den fria tolkningrätten av en religion, man tar "hänsyn" till alla tolkningar och kallar det religion och ger det särställning därför. Alla människor får tolka sin religion precis som den passar dem, och det gör de ju bevisligen och gärna.
SvaraRaderaMen problemet är att religionen ses som någonting mer än en hobby. Det finns till och med lagar som poängterar religioners särställning gentemot andra fritidssysselsättningar.
Säger någon att han är religiös, så respekteras det som vore det någonting märkvärdigt och dennes handlingar och åsikter mer eller mindre ursäktas därför. Det ser vi inte minst i den brist på öppen och hätskt kritik mot religionen islam och dess syn på homosex t.ex. Jag tycker mig märka en helt annan reaktion, om än någon alls! än om en som är "dömd" av normen som en vanlig simpel "homofob" säger samma sak.
Jag anser att vi måste komma bort från särbehandlingen av religion och religiösa. De är människor som alla andra och deras "tro" skiljer sig enligt mitt sätt att se inte från någon annans. T.ex. de som tror på UFOs, spöken eller vilken new agare som helst.
Mycket av problemen vi har med religion beror på "respekten" man visar mot någon som säger sig vara religiös. Särskilt, och i princip alltid så vitt jag sett, när det handlar om de tre stora monoetiska religionerna. kanske för att de är högljuddast men ändå...
Oj glömde att skriva det jag ville komma fram till.
SvaraRaderaDet att journalister har beröringsskräck för uppenbart religiöst motiverade brott. Man är rädd att "spä på främlingsfientligheten" om man behandlar religiöst motiverade brott på samma sätt som t.ex. nazistiska dito. Där kanske man låter bli att ge dylika rättegångar uppmärksamhet? För kraven på objektivitet skulle kunna komma.
Hej
SvaraRaderaAtt definiera religion är ett omtvistat ämne och det finns många olika tolkningar som vi har skrivit om här på bloggen. Det är dock inte så enkelt att man får göra vad man vill bara för att man kallar något för en religion - även troende måste följa samma lagar och regler som till exempel ateister. Att bli erkänd som religion av staten innebär inte automatiskt några fördelar - ett faktum som till exempel illustrerades av diskussionen som följde efter registreringen av kopismen (ett fall som vi borde återkomma till här på bloggen)
Det är ju också tydligt att flera ser tron på UFOs, spöken och new age som religion och inom religionsvetenskapen är dessa traditioner inkluderade i studiet av religion. Jag är dock mer tveksam till ditt påstående att det inte finns en öppen kritisk diskussion av islam - en snabb sökning på nätet, kommentarfält eller här på bloggen visar att det finns en öppen kritisk diskussion om islam och muslimer. Tolkningar som leder till praktiker som strider mot rådande lagar skall utsättas för kritik - men i många fall bygger kritiken på förenklade stereotyper om en specifik religion. Som religionsvetare vill vi gärna problematisera och belysa svagheter liksom styrkor i resonemanget. Enligt mig så kvaliten på den offentliga diskussionen om religion tyvärr ofta allt för låg.
/Göran
/Göran
Du vet lika väl som mig att Koranen 9:29 uppmanar muslimerna att kriga mot oss otrogna. Är det så konstigt att 91 % av all dödlig terror i väst utövas av muslimer? I deras hemländer är det väl i princip 100 %.
SvaraRaderaKoranen 9:29: http://www.alislam.org/quran/search2/showChapter.php?submitCh=Read+from+verse%3A&ch=9&verse=28