Jan Guillou om antiterrorlagar

Aftonbladets söndagskrönika med Jan Guillou erbjuder så gott som alltid kontroversiella och kritiska analyser av samhället. Idag skriver Guillou om hur media och politiker analyserar och förklarar terrorbrott och vilka konsekvenser dessa analyser kan få. Medan högerextremiska och främlingsfientliga terrorister som till exempel Breivik, lasermannen Ausonius och Peter Mangs i Malmö beskrivs som ”enskilda galningar” förklaras inte islamiskt motiverad terrorism på samma sätt enligt Guillou. Istället är muslimska terrorister betraktade som ”friska” och ”vid sunda vätskor” för att låna Guillous uttryck. Men vilka konsekvenser får denna skillnad och varför finns det en tendens att bedöma terror på olika sätt beroende av vem som utför dessa handlingar?

Enligt Guillou har de olika förklaringsmodellerna resulterat i att Sverige – liksom flera andra länder i Europa – har infört allt strängare antiterrorlagar och att dessa framför allt är inriktade mot invandrare och speciellt muslimer. Guillou menar till och med att en stor del av SÄPO:s resurser går åt till att ”förfölja muslimer”. Huruvida denna analys är korrekt kan givetvis diskuteras och det är viktigt att understryka att SÄPO också har ägnat betydande kraft åt att dels kartlägga högerextrema och främlingsfientliga grupper och dels vänsterradikala och autonoma grupper. Att dessa rapporter har fått begränsad uppmärksamhet i media är beklagligt och problematiskt, speciellt om vi jämför med den uppmärksamhet som muslimska hot mot rikets säkerhet genererar. Istället för att möta hot mot demokratin med mer demokrati och en större öppenhet tycks de flesta länder i Europa reagera med hårdare lagar och inskränkta friheter, en utveckling som oroar både Guillou och andra skribenter.

Rädslan för att muslimer skall begå terrorbrott är enligt Guillou betydligt överdriven. Han skriver:

"I Sverige, Norge och Danmark har den islamistiska terrorismen, sedan våra antidemokratiska terrorlagars införande, utgjort en mindre fara för medborgarna än risken att dö till följd af kycklingben i halsen eller att halka i badkaret."

Att detta citat kommer att generera hårda kommentarer och en skarp kritik mot Guillou kan vi vara säkra på. Men låt oss istället återgå till det grundläggande problemet – det vill säga att terrorbrott tycks förklaras på olika sätt beroende av vem som utför dem. När det gäller muslimskt motiverad terrorism söks förklaringen oftast i utövarens religionstillhörighet istället för individuella personlighetsdrag. Denna tillhörighet beskrivs ofta i termer av ideologi – det vill säga att islam är mer än en religion; islam är till och med en ideologi! Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är denna förklaring tveksam och de flesta religionsvetare menar istället att islam inte utgör ett undantag från andra religioner. Detta faktum innebär givetvis inte att islam kan användas som en kraft för att motivera våld. Något som terrorattackerna den 11 september och bomberna mot Londons transportsystem tydligt visar. Men på samma sätt kan andra religioner också brukas för att motivera våld och terrorism. Här kan till exempel dödsskjutningar på abortläkare nämnas och tragedin i Waco 1993 då ett stort antal människor dödades. Istället för att se islam som ett undantag och den enda förklaringen så bör vi kanske istället se vilka faktorer som ligger bakom att människor radikaliseras. Här har SÄPO bland annat visat att det finns stora social-psykologiska likheter mellan individer som attraheras till våldsamma tolkningar oberoende av vilken ideologi eller religion som ligger bakom. Likheterna tycks alltså vara större än skillnaderna.

De som vill framställa högerextrema och främlingsfientliga terrorister som ensamma och isolerade galningar bortser vanligtvis från det faktum att dessa gärningsmän ofta är inspirerade av tankevärdar, ideologier och nätverk som ger stöd för deras handlingar. Detta faktum har till exempel Øyvind Strømmen kartlagt i sin bok Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa som vi tidigare har skrivit om. För att förstå de bakomliggande tankarna och för att kunna förhindra framtida terrorhandlingar är det viktigt att terrorism förklaras och analyseras på samma sätt oberoende av vem som utför dessa handlingar. Det kan säkert finnas olika motiv till olika handlingar, men som religionsvetare är jag skeptisk till att en individs religionstillhörighet är den enda förklaringen och den utlösande faktorn. För att förstå människors handlingar behövs en bred samhällsvetenskaplig och humanistisk analys. Och tyvärr är det på det sätt att alla religioner, liksom ideologier, kan användas för att legitimera våldsamma och odemokratiska handlingar.

Som avslutning till denna dystra analys kan det kanske vara bra att tänka på att religioner och ideologier faktiskt också kan tolkas på ett sådant sätt att de används för att försvara demokrati och ett öppet samhälle. Att denna typ av tolkningar återfinns bland hinduer, muslimer, buddhister, kristna och andra religioner är ett faktum och dessa röster är givetvis också intressant att studera. Men huruvida dessa positiva tolkningar egentligen kan förklaras utifrån människors religionstillhörighet är också en öppen fråga och som religionsvetare är jag skeptisk till att religion per automatik bidrar till en bättre och mer fridfull värld. Återigen är det människors tolkningar och praktiker som är avgörande och som religionsvetare är det endast dessa tankar och handlingar som vi kan studera.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet