Vi har flera gånger
berört hur religionsdialog och relationer mellan företrädare för olika
religiösa traditioner sedan en tid varit i fokus bland olika kristna samfund
och grupperingar. Skribenter på Kristen
opinion kritiserar företrädare för Svenska kyrkan för att vara teologisk okunniga
och flummiga i sin religionsdialog, Siewert
Öholm kritiserar såväl Sveriges Radio och som enskilda präster inte bara
för att vara flummiga och okunniga, utan även för att bryta sina prästlöften. På
Seglora
Smedja svarar man att Öholms kritik är osmaklig och ber om en ursäkt. I
tidningen Dagen
kritiserar företrädare för Pingströrelsen, Svenska kyrkan och Vinyardrörelsen
företrädare för Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) för främlingsfientlighet,
och Stefan Swärd från SEA svarar på sin blogg
att detta gör honom ledsen, arg och upprörd. Idag lämnar man också en replik i Dagen.
Vad alla dessa
motsättningar tycks ha gemensamt är att det är om dialogen, relationen och
gränsdragningen till muslimer och islam meningarna går isär. Kanske kan dessa
motsättningar spåras tillbaka till diskussionen kring Fryshuskyrkans
beslut att anställa imamen Othman al-Tawalbeh, och den kritik detta mötte
bland annat från imamen Mahmoud Aldebe och från Annika Borg som nu är verksam
just på Kristen opinion?
Jag hoppas att vi snart
kan granska dessa frågor närmare här på bloggen och undersöka hur dessa
motsättningar ser ut och vad som kan tänkas ligga bakom dem.
Simon Sorgenfrei
Du har identifierat något viktigt här Simon. Det rör sig i de kristna leden i Sverige, och islam är här, liksom i samhället i övrigt, en användbar "andre" att positionera sig i förhållande till. Jag tror att viss förklaring kan sökas i den kris som svensk kristenhet befinner sig i. Ta en titt på Svenska kyrkans statistik kring medlemsantal, antal besökare vid huvudgudstjänster och andel av totalt antal vigslar under den senaste 20-årsperioden.
SvaraRaderaTack RVK för en insikt och ahaa känslan ang din replik "... förklaringen kan sökas iden kris som svenska kristenheten befinner sig i". Att söka orsaker utanför egna leden i en kris är en försvarsmekanism både på individ och kollektiv nivå. Det försöker skydda subjektet för skulden för sin egen situation. Jag undrar om det finns bot för den här krisen eller kommer den västliga kristenheten hamna i en obskyr någonstans och i glömskan?
SvaraRaderaEtt alternativt sätt att betrakta det är att helt bortse ifrån tanken om en enhet inom kristna i Sverige. Då är dessa meningskonflikter endast en del av den pågående debatten om hur vi skall förhålla oss till Islam och muslimer i Sverige.
SvaraRaderaJag säger inte att detta är rimligare syn än RVKs, bara att förklaringen kan vara enklare.