Pussy Riots heliga dårskap

I dagens DN kan vi läsa en intervju med ”Lena” – den av defyra medlemmarna i det ryska punkbandet Pussy Riot som lyckats undkomma polisen. Eftersom bandmedlemmarna var maskerade när de framförde sin så kallade punkbön – om att Jungfru Maria ska befria dem från Putin – vet inte ens hennes familj att hon deltog i manifestationen i Frälsarkyrkan i februari i år.

Lena berättar att deras kritik inte var riktad mot religionen, utan mot kyrkans ledning. Pussy Riots manifestation har fått global uppmärksamhet och gjort människor över hela världen medvetna om ortodoxa kyrkans nära samarbete med den politiska makten. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg här på bloggen har representanter för kyrkan sagt att de vill upphäva den sekulära staten och knyta samman kyrkan med den politiska makten.

I Dagens nyheter liknas Pussy Riots medlemmar vid den ryskortodoxa traditionens ”heliga dårar” – kanske mest känd genom Dostojevskijs roman Idioten. Dessa fromma män och kvinnor som genom ett starkt avvikande, eller direkt anstötligt, beteende ville fjärma sig från världen och förnuftet för att därigenom närma sig den Gud som tänks ligga bortom förnuftets domän.

Men det asociala beteende som utmärker den heliga dårskapen kan också ha en social funktion, och syfta till att skaka om och öppna omgivningen ögon för Guds eviga värden som glömts bort i strävan efter världsligt inflytande.

Att medlemmarna i Pussy Riot kan sin kristendomshistoria stod klart när en av de fängslade medlemmarna, Nadezhda Tolokonnikova, fick möjlighet att yttra sig i rätten i förra veckan. I Tolokonnikovas tal, som kan ses och läsas här, rationaliserar hon aktionen som kristen – snarare än som kristendomsfientlig:

Humans are beings who always make mistakes. They are not perfect. They strive for wisdom but never actually have it. That’s precisely why philosophy came into being, precisely because philosophers are people who love wisdom and strive for it, but never actually possesses it and it is what makes them act and think and, ultimately, to live the way they do. This is what made us go into the Cathedral of Christ the Saviour, and I think that Christianity, as I’ve understood it from studying the Old and New Testaments, supports the search for truth and a constant overcoming of the self, overcoming what you used to be. Christ didn’t associate with prostitutes for nothing. He said, ‘I help those who have gone astray and forgive them’ but for some reason I can’t see any of that at our trial, which is taking place under the banner of Christianity. I think the prosecutor is defying Christianity.

Tolokonnikova visar också att hon är bevandrad i den ryska litterära och politiska historien och skriver in bandets aktion i tradition av obekväma konstnärer som straffats av sin samtids ledare, men hyllats av eftervärlden.

Att bandet på ett skickligt sätt lyckas använda sig av kristna och ryska litterära referenser i sitt försvar kan bidra till att stödet för medlemmarna ökar, även bland medlemmar i kyrkan. Kanske kan det förklara varför det rapporteras att de fått mycket små möjligheter att förbereda sitt försvar - ett försvar som SvD rapporterar redan bearbetas till en teaterpjäs.

I morgon är det meningen att domen mot de tre medlemmarna av Pussy Riot ska falla. Oavsett utgång kan man se det som att bandet lyckats i sitt uppsåt att sätta strålkastarljuset på kyrkans koppling till Putin, och dessutom kanske öppnat folks ögon för en alternativ förståelse av den religion kyrkan vill företräda.

Simon Sorgenfrei,

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet