Vi har tidigare här
och här
bloggat om vissa Apple-brukares religionsliknande förhållande till företagets
grundare, produkter och varumärke. Hjärnforskare menar att så
kallade superbrands – som exempelvis
Apple eller Coca Cola – kan sätta igång samma reaktioner i hjärnan som uttryck
vi förknippar med religion. Man törs därför gissa att det triggas ordentligt i
hjärnan på miljarder Apple-troende runt om i världen då företaget nu, med hjälp
av kryptiska
pressreleaser, antyder att nya
generationens smartphones är på väg.
Kanske har mer
konventionella religiösa traditioner något att lära av Apples marknadsföring
och hype kring nya och uppdaterade versioner av sina produkter? För finns där
inte ibland en liknande förväntan? Som när katoliker (och världens media)
trängs på Petersplatsen i väntan på att vit rök ska ringla ur en av Sixtinska
kapellets skorstenar som ett tecken på att en ny påve utsetts. Eller i väntan
på att Dalai Lamas nya reinkarnation ska identifieras. Bland muslimer finns
föreställningar om en mujaddid, en
förnyare av religion, som ska framträda vart hundrade år. Här finns kanske utrymme
för en uppdaterad marknadsföringsstrategi? Genom sin försäljning av välsignat
vatten har ju, som vi bloggat om tidigare här
och här,
Frälsningsarmén i Örnsköldsvik visat att även religiösa föreställningar och artefakter
kan fungera som varor.
Det finns flera studier
som pekat på hur religion kommodifieras och görs till varor som konkurrerar med
profana produkter och verksamheter. Svenska kyrkan gör reklam bredvid
teknikmagasinet på bussen, på anslagstavlan vid torget annonseras om
lägenhetsbyten, yoga-kurser, begagnade datorer och bönemöten. Maria-stayetter
säljs bredvid kaninformade lampor och gammaldags askfat i var och varannan prylaffär.
Religion konkurrerar om
konsumenter med profana företag, och allt fler företag konkurrerar med
religioner om att skapa mening och sammanhang i människors liv. Ett exempel på
hur gränserna mellan dessa sfärer (om det finns några sådana gränser) blir allt
grumligare är det växande utbudet av appar som gör din smartphone till en
koranskola, en meditationskurs eller ett skafferi av andliga visdomsord. Här är
en
av många guider till ”religiösa appar”.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i
religionsvetenskap vid Göteborgs universitet
Mycket intressant reflektion som jag kan relatera till som den datörnerd jag är. Nu känner jag i och för sig inga positiva känslor jämtemot Apple. Hyffsade produkter och vissa innovationer har de utvecklat (inte sällan från andras innovationer ska väl påpekas) men jag har också noterat denna "besatthet" som kommer till uttryck på nätet när det handlar om Apple.
SvaraRaderaDå inte bara från Appleförespråkare utan även från dess "motståndare" även om jag ofta märker att det är medvetna "flamebaits" för att vissa vet vilka knappar man ska trycka på för att trigga igång de mest hängivna. Verkar vara nån slags sport hos vissa :)
Men visst låter det troligt att denna formen av besatthet av en produkt kan vara nån slags utvecklning(?) av religionsbehovet. För det är väl ganska klart nuförtiden att det hos människan finns ett primalt behov av religion? Eller i alla fall tro på någonting "högre".
Steve Jobs och Wozniak byggde ju upp apple som en slag sekt som jag ser det. Den var riktad känslomässigt, för att människor skulle känna sig speciella och unika. Förvisso är ju all reklam uppbyggd på att haka fast i folks känslor för man vet att den är beständigare än om man enbart håller sig till logiken.
Väl skrivet Simon och intressant tanke. Intuitivt känner jag att det är något grundläggande som skiljer religiöst övertygelse från pryl-fetischism men kan inte klä det i ord. Och visst är en hängiven apple/pc/bmw/sport-fantast jobbig nästan på missonärsnivå.
SvaraRaderaVad gäller Apple och avlidne Steven Jobs så får man inte glömma bort att de definierat hur vi använder datorer och telefoner (även windows var ursprungligen bara ett apple plagiat). Detta erkännande kan jag tillåta mig trots att jag är en "applemotståndare". Mao de förtjänar viss respekt och visst intresse...
Intressant Simon, och säkert korrekt i det att det finns paralleller mellan olika aspekter av religiösa föreställningar och handlingar, och föreställningar och handlingar i icke-religiösa sammanhang, paralleller som kan förklaras med hänvisning till samma bakomliggande processer. Mer forskning krävs, och då krävs nog också att vi slutar betrakta religion som ett enhetligt fenomen med en förklaring (meningsgivande etc), utan behandlar olika aspekter av komplexet var för sig. @xenolith: jag menar att du har rätt i din intuition, och det är väl här vi religionsvetare har en uppgift att börja fundera kring gränsdragningar till vad det är vi faktiskt studerar, eller snarare bör studera.
SvaraRaderaJonas Svensson
Tack för kommentarer
SvaraRaderaEtt viktigt och intressant forskningsområde är, anser jag, varför vi intuitivt känner att något är religion medan något annat inte är det, vad som skiljer sådana företeelser åt, och varför vissa sammanhang tenderar att upplevas som religiösa men andra, som delar många uttryck, inte gör det.
En annan intressant fråga är VAR religion äger rum - i kyrkan, i mobilen, på bussen - och hur det påverkar.
Mvh
Simon
Japp, det är sant att intuitionen är intressant, men en annan fråga och i sig ett forskningsområde (varför verkar vi ha ett prototypiskt tänkande). Vetenskaplig avgränsning och kategorisering har faktiskt möjlighet att sätta andra gränser än vad intuitionen (som ju dessutom varierar väldeliga) gör. Det blir då inte en fråga om vad religion "är" i någon essentialistisk mening, utan vilka fenomen vi menar att det är vår uppgift att studera. Ska fotboll i allmänhet studeras inom ramen för religionsvetenskap, eller kanske bara fenomen som när målgörare gör korstecknet, eller när det uppstår en Maradonakult med hänvisning till "Guds hand" i Argentina. Jag håller nog på det senare, faktiskt. Annars blir det lite för mycket att hålla reda på.
RaderaJonas
Jag tror inte det finns något "grundläggande" som essentiellt skiljer det vi vanligen kategoriserar som religiösa övertygelser från icke-religiösa sådana. Ett sådant synsätt blundar för hur den allmäna vardagsförståelsen av religion är beskaffad, dess utveckling och förändring i tid och rum, samt hur den samlar helt olika fenomen under en och samma beteckning. Att sedan prata om vad som intuitivt känns som religion förutsätter givetvis någon typ av definition (vardaglig, vetenskaplig, någon annan typ, etc.), som i sin tur är en kulturell (och psykologisk) produkt.
SvaraRaderaFrågan om hur vi ska använda kategorin religion är, som nämnt här, en helt annan. Varför ska vi klassa något som religion och i vilket syfte? Vad vinner vi på det? Det bör religionsvetaren fråga sig. Som jag ser det kan så kallade religioner avmystifieras genom att - precis som så kallade icke-religioner - förklaras i sociala, psykologiska, biologiska, etc. termer.
/Jimmy