Enligt
den nya skollagen skall filosofisk grundsyn eller religiös övertygelse inte längre
vara skäl till att undanta barn från skolgång. Tidigare har vissa elever fått
dispens på grund av sin religiösa tillhörighet och istället erbjudits
hemundervisning. Exempelvis har fyra syskon som tillhör en judisk minoritet i
Göteborg tidigare haft rätt till hemundervisning eftersom den kommunala skolan
inte har kunnat tillmötesgå föräldrarnas krav och önskemål om "bön upp
till 30
gånger per dag, lov på judiska högtider, koshermat och fullgod säkerhet mot
antisemitism i Göteborg" enligt SvD.
I och med den nya skollagen ville stadsdelsnämnden i Göteborg riva upp detta
beslut och placera de fyra syskonen i den "vanliga" skolan.
För
att kringgå den nya skollagen krävs synnerliga skäl och religion är inte ett
tillräckligt starkt skäl enligt lokala myndigheter i Göteborg. Men trots denna
markering valde kammarkollegiet att tillmötesgått föräldrarnas önskemål
eftersom barnen i det nämnda fallet tillhör en mycket liten judisk minoritet
som på grund av sin livsstil, klädsel och utseende löper stor risk att utsättas
för kränkningar i en kommunal- eller privatskola. Tills barnens säkerhet och
behov kan garanteras har föräldrarna fått tillåtelse att placera de fyra
syskonen som är i åldrarna 6, 9, 11 och 14 år i en judisk online-skola. Kammarkollegiets beslut
innebär att statsdelen Majorna-Linnés beslut rivs upp och barnen får återigen
rätt till hemundervisning.
Den juridiska tvisten i Göteborg är ett tydligt
exempel på att flera olika juridiska principer och regler kan kopplas till
frågan om barn, religion och undervisning. I de mänskliga rättigheterna betonas
till exempel föräldrars rätt att kunna föra vidare sina religiösa och
filosofiska övertygelser till sina barn, men i barnkonventionen är det istället
barnens rätt att fritt få välja utan föräldrars påverkan som betonas. Frågan om
hemundervisning kan även knytas till diskussionen om skolans socialiserande, fostrande
och demokratiserande funktion. I den allmänna skolan är tanken att alla elever
skall delta och att man skall träffa individer som har olika synsätt på livet.
Denna funktion blir enligt kritikerna mycket svår att uppfylla om elever endast
erbjuds hemundervisning. Samtidigt är det tydligt att konfessionella friskolor
och andra former av friskolor också kan ses som en kritik av den kommunala
skolans och idén om en skola för alla.
Göran Larsson, professor i religionsvetenskap,
Göteborgs universitet
Varför kräva möjlighet till bön bara 30 gånger per dag? Varför inte 300?
SvaraRaderaHej
RaderaTack för din kommentar - det enkla svaret är förmodligen att detta är antalet som den specifika gruppen anser är det som praktiserande troende skall be. Det kan givetvis finnas en mängd olika variationer på detta.
/Göran
Meningen med mitt inlägg var mest en undran över om det finns nån gräns för vad kammarkollegiet kan acceptera. Vem bedömer i så fall vart den gränsen går rent juridiskt?
SvaraRaderaMan kan väl tänka sig att en familj skulle kunna dra till med vilka religiösa bruk som helst för att därigenom få normal skolgång att framstå som orimlig.
Den som är lite oroväckande med den här domen är väl att det tycks vara lättare att spärra in sin barn inom hemmets fyra väggar ju extremare man är i sitt avståndstagande från samhället, trots att det egentligen borde vara precis tvärt om. Det är ju precis de barnen som man allra mest önskar skulle kunna få vidga sina vyer och bli fria att möta en större mångfald av människor och olika sätt att se på världen.
Hej
SvaraRaderaTror att rättsväsendet framför allt fokuserade på säkerhetsaspekten och att frågan om tro var underordnad. Huruvida beslutet i frågan kommer att bli prejudicerande återstår att se. Tack för bra synpunkter.
/Göran
Religionfriheten får ALDRIG inkräkta på övriga individuella friheter! Punkt!
SvaraRadera