tag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post6296597368747864119..comments2024-03-28T18:01:31.431+01:00Comments on Religionsvetenskapliga kommentarer: Islamhatande präst på SverigebesökRVKhttp://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-69739911710335843772021-04-12T18:16:37.492+02:002021-04-12T18:16:37.492+02:00Simon Sorgenfrei kritiserade i juni 2012 i ett inl...Simon Sorgenfrei kritiserade i juni 2012 i ett inlägg den koptiske prästen fader Zakaria för hans syn på islam. Inlägget håller bitvis en närmast nedlåtande och raljerande ton mot dem som likt denne präst vågar sig på att kritisera islam. I vanlig ordning framför han inga rimliga religionsvetenskapliga skäl för sin kritik. Likt andra svenska islamologer är han beredd att rycka ut som försvarsadvokat för islam.<br />Sorgenfrei menar att fader Zakarias synsätt ”utgår från tre tvivelaktiga föreställningar”. En av dessa ”föreställningar” är ”kunskap om vad den religion de kritiserar egentligen står för”. Man behöver inte personligen hävda att man besitter sådan kunskap. Det räcker med att hänvisa till islams ”heliga” källor och vad islams högsta andliga företrädare säger om saken.<br />Om man läser och analyserar Koranen, sunna och syntesen av dessa nämligen sharia (800-talet), finner man att islam på inget sätt är kompatibel med mänskliga rättigheter enligt UDHR, västerländsk demokrati och liberalism. Någon kan invända att det är gamla dokument och därför mindre relevanta idag, men Kairodeklarationen (1990) och Ammanbudskapet (2004-2006) bekräftar med emfas att de är högst giltiga än idag.<br />Kairodeklarationen slår i de två avslutande artiklarna entydigt fast att mänskliga rättigheter skall underställas och tolkas enligt sharia. Det innebär att grundläggande mänskliga rättigheter förvägras. Ammanbudskapet fastställer i dess tre punkter vad islam är och vem som är muslim.<br />Dessa två dokument har utarbetats de främsta lärda inom islam, på nivån mujtahid. De har antagits i vetenskaplig konsensus, ijma, av dessa lärda företrädare för islam och är därför enligt budskapet självt religiöst bindande för muslimer. Sorgenfrei borde som islamolog vara väl förtrogen med begreppen mujtahid och ijma, men jag är något osäker på om så är fallet. <br />Under många år har jag lyssnat på och ställt frågor till islamologer och har kunnat konstatera att ingen av dem med en stavelse frivilligt nämner vare sig Kairodeklarationen eller Ammanbudskapet. Hur kan det komma sig?<br />Nils Dackehttps://www.blogger.com/profile/14025989767018982108noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-62300759620665527422012-06-12T11:06:23.632+02:002012-06-12T11:06:23.632+02:00Ulf.
Tack för din kommentar. Jag hänvisar dig del...Ulf.<br /><br />Tack för din kommentar. Jag hänvisar dig dels till mitt svar på Itpastorns invändning. Men jag tycker också att liknelsen av religion vid ideologi, eller politiskt parti med partiprogram haltar. Det kan vara värt ett eget inlägg...<br />Bare with me.<br /><br />Mvh<br />SimonRVKhttps://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-47705509253326940362012-06-12T11:02:25.327+02:002012-06-12T11:02:25.327+02:00Itpastorn.
Tack för en tankeväckande kommentar. ...Itpastorn. <br /><br />Tack för en tankeväckande kommentar. Jag måste ha uttryckt mig slarvigt om det är hur du förstår min text. Vad jag försöker göra är att ur ett religionsvetenskapligt perspektiv (vilket för mig är icke-konfessionellt) diskutera föreställningen att man kan skilja religion från människors religionsutövning, och förekomsten av essentialiserande utsagor om religion utifrån en sådan förståelse. Jag vill alltså peka på frnomenet religions komplexitet snarare än att förenkla. <br /><br />Att man utifrån en konfessionell position, religiös eller religionskritisk, gör essentialiserande eller normativa uttalanden om religion vänder jag mig på intet sätt emot. Det är självklart. Vad jag finner intressant är istället hur individer med ett utifrånperspektiv, och individer som förnekar religion eller enskilda religioners status som gudomliga uppenbarelser, ändå tycks erkänna dem en sådan status genom att tala om religion som något självständigt existerande, som handlande subjekt.<br /><br />En intressant poäng här, som jag inte berör i mitt inlägg, är att fader Zakarias utsaga om islam, utifrån mitt perspektiv, inte egentligen säger något om islam utan snarare något om kristendom, så som denne koptiske präst förstår sin religion. På samma sätt säger en religionskritikers utsaga om vad religion egentligen är mer om henom än om religion an sich.<br /><br /> Att sedan religiösa eller religionskritiker inte håller med om min analys av religion som en komplex, mångröstad, mänsklig verksamhet hör till min positions villkor. Se Susanne Olssons i lägg (O)kritisk religionsforskning för en diskussion om detta.<br /><br />Hoppas att du fortsätter att läsa och kommentera, även när du inte håller med om något någon av oss skriver.<br /><br />Med vänlig hälsning,<br />SimonRVKhttps://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-78967449749454676882012-06-11T14:41:13.613+02:002012-06-11T14:41:13.613+02:00Jag har nu läst denna blogg med stor behållning fl...Jag har nu läst denna blogg med stor behållning flera gånger, men detta inlägg blev väldigt knepigt.<br /><br />Den logiska slutsatsen blir nämligen att en religionsutövare aldrig någonsin får tro sig ha funnit sanning. (Jag skriver inte sanningen, utan sanning, i obestämd form.) Och att mission eller evangelisation per definition är en hatets och intoleransens handling.<br /><br />Så fort religionens utövare tror att de fått något uppenbarat "från ovan" och inte bara utövar något inomvärldsligt, mänskligt, så är det alltså hat. Oavsett missionens/evangelisationens metodik, om den utövas med svärd eller med öppna argument i en saklig diskussion.<br /><br />Religionsutövare måste alltså dela din syn som forskare, att det som de tror på och lever för *bara* är mänskliga tolkningar av livet...<br /><br />Sålunda är såväl Jesus som Paulus i själva verket hatets predikanter. De tog båda definitivt avstånd från vad de ansåg vara felaktiga föreställningar och presenterade vad man "egentligen" bör tro.<br /><br />Vad jag kan se, så har du alltså målat in dig i samma hörn som Sturmark, Dawkins m fl. Religion kan (utom i undantagsfall) inte finnas utan att vara intolerant och hatisk. Alla som skiljer mellan "synd" och "syndare" har lurat sig själva. I sitt inre härbärgerar de hat. Uppdelningen mellan en människas liv, exempelvis i form av religiös tro och tillhörighet, och människans egenvärde, den finns inte. Det är en "retorisk figur".<br /><br />Och dessutom beskrivs den som ett nytt påfund. Som om Dominikus aldrig gråtit sig igenom nätterna med frågan "quid fient peccatores". Som om Charles Finney och Bob Nash aldrig ropat sig hesa i ensamma bönestunder ute i skogen, fyllda av vånda över frågan om människors frälsning.<br /><br />Det innebär att också dum, Simon, säger dig veta något om min tro, som jag som troende inte känner igen mig i. Du faller faktiskt i samma fälla som du kritiserar Fader Zakaria för. Genom att förvägra mig rätten att tro på en uppenbarad sanning, så har du sagt att jag "egentligen" har fel.<br /><br />Tron på religiös sanning har du förenklat, gjort till en stereotyp. Den måste per nödvändighet innebära att man tror att precis allt är "ett färdigt paket", som "svävar i rymden". Det om något är ett förenklat och missvisande resonemang.<br /><br />Tiden räcker inte för att påvisa djupen bakom detta ställningstagande, men helt klart måste du väl inse att det finns mellanlägen och komplexitet också här?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-48670670091106129012012-06-11T12:21:53.401+02:002012-06-11T12:21:53.401+02:00Simon,
Låt mig först säga att jag håller med om d...Simon,<br /><br />Låt mig först säga att jag håller med om din slutsats att det är bra att precisera religionskritiken, då slipper man stöta bort de som man egentligen är vän med. Jag har dock några invändningar mot ditt resonemang.<br /><br />Först, det mest uppenbara, jag utgår ifrån att fader Zakarias verkligen tror att hans version av kristendomen är den sanna läran, att Islam är en falsk lära och att muslimer som följer islam kommer plågas i evigheter. I detta perspektiv är hans åsikt att hata Islam och att älska och försöka räddda muslimer fullt förståeligt. Människor med dessa trosuppfattningar påverkas inte av dina argument. De behöver bemötas med att de faktiskt inte besitter den sanna läran, eller i alla fall inte kan vara säkra på det.<br /><br />Sedan, när du kommer till religionskritik från ett icke-religiöst perspektiv, vantolkar du resonemangen eller hittar på. Det är uppenbart att Dilsa Demirbag-Sten i artikeln du länkar till likställer Islam med en ideologi. Det må vara en förenklad bild av Islam, men det är den definitionen hon använder i sitt resonemang. 1) Hon skriver inte att Islam är oförändlig. 2) Hon säger sig inte ha kunskap om vad Islam egentligen står för. 3) Hon beskriver inga negativa steriotyper.<br /><br />I din kritik av religionskritiken tycker jag mig se att du gör de misstag som du kritiserar reliongskritiken för att göra. De säger dig ha kunskap om vad religionskritiken står för och du använder negativa steriotyper.<br /><br />Slutligen, det Demirbag-Sten skriver är att vi måste kunna skilja på Sverigedemokraternas partiprogram och deras väljare (för att göra en jämförelse). Att kritisera det första är inte lika med att kritisera de andra. Men självklart är det som att du skriver, när partiprogrammet kritiserar kan det finnas väljare som uppfattar sig kränkta av detta.<br /><br />Detta kan dock inte innebära att kritik av en ideologi inte kan eller får göras. Ansvaret för att någon känner sig kränkt faller ofta på ideologin själv, speciellt religioner är ypperliga kulturer som skapar dessa sina utövare.Ulf Gustafssonhttps://www.blogger.com/profile/18427005154715991394noreply@blogger.com