Vad vill Kristen opinion?

Skribenterna på bloggen Kristen opinion skrev nyligen ett inlägg om vad de vill uppnå med bloggen där de säger sig vilja ”väcka frågor, vända på stenar och höja det sänkta taket i Svenska kyrkan”. Mot bakgrund av den s.k. imamdebatten anser skribenterna att kyrkliga företrädare inte förmådde att argumentera teologiskt och att religionsdialogen styrdes av andra icke-teologiska agendor. Inlägget visar också en oro för att upplysningsarvet är satt på undantag i dessa postmoderna modeteoriers era, och som religionsvetare studsar jag knappast när skribenterna istället menar att det som är sant är sant i objektiv mening och att de samtidigt skriver att de vill försvara vetenskaplig metod. De punktar även upp några utgångspunkter där de bland annat vill kritisera ”kyrklig substanslöshet och teologiskt flum”, som ett led i att de vill problematisera Svenska kyrkans identitet. De vill också fungera som en ”front mot religiös paternalism och självgodhet, oavsett vilken religion som utövar den - även om den kallas ’religionsdialog’ och bedrivs av förment liberala kristna teologer.” Detta med flum återkommer också på bloggen Churchmill, som det länkas till på bloggen. Där skriver journalisten Siewert Öholm ett kritiskt inlägg om SR:s livsåskådningsredaktion, som han menar driver en teologiskt okunnig och religionssynkretistisk programpolitik, där urvalen präglas av flummighet och romantik. I inlägget stör han sig på att islam och kristendom blandas samman och att en präst i Svenska kyrkan deltagit i en bön för islams utbredning. Båda blogginläggen verkar anse att det ekumeniska arbetet inom Svenska kyrkan har gått för långt och blivit alltför inkluderande gentemot andra religiösa traditioner, och främst är det islam som kommer upp som exempel.

För en utomstående så framstår bloggen som en intressant religiös strategi som illustrerar hur några svenska kristna teologer försöker bemöta det förändrade svenska samhället och Svenska kyrkans roll i det. Samtidigt som det – åtminstone för mig – framstår som något luddigt och oklart vad som avses med ”kyrklig substanslöshet och teologiskt flum” och vilka agendor som skribenterna anser styrde religionsdialogen efter imamdebatten, vilket skulle vara intressant att läsa mer om. Sannolikt är bloggen ett uttryck för att medlemmar i Svenska kyrkan har olika åsikter om vad Svenska kyrkan är och bör vara, och att just denna blogg syftar till att göra teologin i svenska kyrkan tydligare på vissa punkter. Man får intrycket att skribenterna anser att Svenska kyrkan blivit för ”tam” och postkolonialt dialogorienterat. Det framgår inte i inlägget vad religionsdialog är, eller bättre uttryckt, vad skribenterna anser att det bör vara. De presenterar sig själva som att stå i en klassisk liberal protestantisk position, vilket de menar har få motsvarigheter i det offentliga samtalet, och man kan då undra vad som skulle skilja deras religionsdialog från de omnämnda liberala kristna teologernas paternalistiska och självgoda religionsdialog.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola