I kölvattnet av John Miltons Paradise Lost har Lucifers uppror mot Gud tolkats som en rättfärdig
revolt mot en totalitär övermakt av socialt radikala författare som Mary
Wollstonecraft, Pierre-Joseph Proudhon, och Saul Alinsky, bland andra. Idag
befinner sig Satan återigen i den politiska hetluften, denna gång i kamp med
den amerikanska kristna högern.
Den 8 maj 2015 stämde den satanistiska organisationen
Satanic Temple delstaten Missouri för att ha brutit mot religionsfriheten genom
sin restriktiva abortpolitik. Snarare än att attackera abortlagstiftningen
direkt väljer man att bestrida den genom att åberopa delstatens så kallade
State Religious Freedom Restoration Act, enligt vilken religionsfriheten endast
får inskränkas i särskilda fall. Lagen, som instiftades 1993, var från början
primärt avsedd att skydda minoritetsgrupper, i synnerhet amerikanska urinvånares
rätt att bruka hallucinogenen peyote i rituella sammanhang. 2014 fastslog
högsta domstolen att även företag kan omfattas av lagen. Efter det federala
beslutet att tillåta samkönade äktenskap har State Religious Freedom
Restoration Acts mestadels utnyttjats av den kristna högern i syfte att möjliggöra
fortsatt diskriminering av HBTQ-personer, bland annat av privata näringsidkare.
I vissa delstater har man ytterligare förstärkt religionsfrihetslagarna så att
de övertrumfar de flesta andra lagar.
Sedan högsta domstolen 1973 i det kända fallet Roe v. Wade
beslutade att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till
privatliv har delstater inte rätt att förbjuda abort. Redan 1977 infördes dock
en betydande inskränkning av skyddet för fri abort genom Hyde Amendment, som starkt
begränsar användandet av federala medel används för att tillhandahålla
abortvård, vid undantag för fall där graviditeten är resultatet av våldtäkt
eller incest, eller när kvinnans liv är hotat. Det föreligger inget förbud mot
att delstatsmedel används för ändamålet, men i praktiken möjliggör lagtillägget
att delstaterna själva har möjlighet att reglera tillgången till abortvård
genom lokal lagstiftning utan att direkt bryta mot Roe v. Wade. Under George W.
Bushs ämbetsperiod kringskars aborträtten ytterligare, och det blev lättare för
delstaterna att införa egna restriktioner.
Enligt federal lagstiftning får lokala myndigheter inte
utsätta abortsökande kvinnor för ”undue burden”, men tolkningar av lagen
varierar kraftigt. I mars 2016 krävde 38 delstater att kvinnan genomgår terapi
innan abort, och 28 delstater krävde också en obligatorisk vänteperiod,
vanligen 24 timmar, mellan terapin och ingreppet. Missouri är en av fyra
delstater utöver South Dakota, North Carolina och Utah som kräver en väntetid
på 72 timmar. I flera delstater tvingas kvinnan lyssna på fostrets hjärtslag
eller se ultraljudsbilder innan aborten. Under det förberedande samtalet kan
det också understrykas att livet börjar vid befruktning, och i flera delstater
delges kvinnan medicinskt felaktig information om fostrets smärtkapacitet samt att
abort ökar risken för bröstcancer. I 14 av delstaterna måste det obligatoriska
terapisamtalet genomföras ansikte mot ansikte innan den delstatligt reglerade
väntetiden, vilket innebär att kvinnan måste besöka abortkliniken upprepade
gånger. Då många av de konservativa delstaterna har få aktiva abortkliniker medför
detta stora omkostnader för kvinnorna i och med långa resor och frånvaro från
arbetet. För kvinnor med begränsade ekonomiska resurser har det därför blivit
allt svårare att få tillgång till säker abortvård. Allt detta är del av ett
flerfrontskrig mot aborträtten, som i Arizona även innefattar försök att införa
personskap för embryon som börjar två veckor innan befruktning. Flera delstater
inklusive Texas och Mississippi har också infört medicinskt omotiverade
föreskrifter gällande utformning och bemanning av abortkliniker som också
syftar till att indirekt begränsa aborträtten. Dessa så kallade TRAP-lagar
(Targeted Regulation of Abortion Providers) har bestridits, och behandlas för
närvarande i högsta domstolen.
Rätten till fri abort har under senare tid blivit en av
Satanic Temples viktigaste frågor, som organisationen bland annat uppmärksammat
genom aktioner till stöd för Planned Parenthood och sloganen ”America is not a
theocracy. End forced motherhood”. De mest restriktiva abortlagarna finns i
starkt konservativa stater, som i regel också har särskilt stark
religionsfrihetslagstiftning som gör det möjligt för kyrkor och kristna
näringsidkare att kringgå diskrimineringslagstiftning och kringsskära
HBTQ-personers rättigheter. Satanic Temple ämnar därmed bestrida delstaten
Missouris abortlagar genom att åberopa religionsfriheten, och hävda att det
ingår i deras religiösa tro att en kvinna har absolut rätt till sin egen kropp
och därmed inte ska underställas obligatorisk förberedande rådgivning eller 72
timmars väntetid. Satanic Temple ställer därmed dessa två kontroversiella lagar
emot varandra, i förhoppning om att fallet ska bli prejudicerande. Om organisationen
förlorar kan kritik riktas mot Missouris religionsfrihetslagar, och målet kan
därmed drivas vidare. Om templet istället vinner öppnas möjligheten för fler
stämningar i andra delstater. Oberoende av resultatet synliggör kampanjen att
amerikanska antiabortlagar är religiöst motiverade.
Vilka står då bakom dessa kampanjer? Satanic Temple grundandes
i början av 2013 av Lucien Greaves och Malcolm Jerry. Greaves var under en
längre period organisationens främsta ansikte utåt, en roll som idag delas med
flera andra talespersoner, och bedrev redan från början kampanjer mot politiska
beslut som motiverades på konservativ kristen grund. Satanic Temple fick tidigt
uppmärksamhet genom sitt ironiska hyllande av Floridaguvernören Rick Scott, som
skrivit under en lag som gjorde elevledda böner lagliga i skolor vid större
samlingar. Då USA inte tillåter religiös särlagstiftning innebar detta i
praktiken att Scott öppnat upp för satanistiska böner i skolan. Satanic Temple
har sedermera bedrivit ett flertal kampanjer för att upprätthålla separationen
mellan kyrka och stat. Utmärkande för organisationens politiska strategi är att
man inte attackerat lagarna direkt, utan istället krävt samma rättigheter för
satanismen som de kristna kyrkor som lagarna framförallt varit instiftade för
att skydda. En av organisationens mest uppmärksammade kampanjer var ett svar på
uppställandet av de tio budorden utanför delstaten Oklahomas kongressbyggnad.
Satanic Temple krävde då att få resa en staty av getguden Baphomet, av templet
identifierad med Satan. Statyn, som är utformad så att barn ska kunna sitta i
getgudens knä, finansierades genom en insamling som genererade över 100,000
dollar. Kampanjen resulterade i att budorden avlägsnades, och Baphometstatyn
står idag uppställd i Detroit. Templet har även drivit rätten att få dela ut
satanistisk barnlitteratur i skolor på samma villkor som kristna kyrkor, och har
nyligen vunnit rätten att distribuera Satanic
Children’s Big Book of Activities i delstaten Colorado.
Satanic Temple använder sig av en medvetet provokativ
retorik och symbolik för att påvisa den kristna högerns dubbelmoraliska
hållning i religionsfrihetsfrågor, och har tvivellöst starka humoristiska och
satiriska drag. Trots detta är templets verksamhet inte enbart en fråga om
performance eller religiös parodi, såsom man kan se i rörelser som pastafarianismen
och diskordianismen. Tvärtom visar gruppens texter en tydlig belästhet i äldre proto-satanistisk
intellektuell tradition, och man knyter explicit an till 1700- och 1800-talens
romantiska satanism med referenser till författare som William Blake och Jules
Michelet. Särskilt rekommenderas den franske socialisten Anatole Frances La révolte des anges (på svenska ”Änglarnas
uppror”), utgiven 1914, i vilken Satan hyllas som en
representant för frihet och humanism.
Satanic Temple uppvisar också tendenser till att explicit
sammankoppla satanism med feministisk retorik, vilket tydligt kan ses i
organisationens kampanjer för att försvara aborträtten. I samband med 8 mars
2016 publicerades också en längre bloggtext på organisationens hemsida som
knyter an till Genesis och idén om kvinnan som Satans förtrogna, såväl som till
föreställningen om de tidigmoderna häxprocesserna som ett uttryck för kyrklig
misogyni. I texten refererar man också till Jules Michelet, vars
pseudohistoriska verk La sorcière (1862)
har utövat ett mycket starkt inflytande på 1900-talets nyhedniska rörelser och
feministiska häxkonst. I texten görs en tydlig poäng av att använda begreppet
feminism (vilket författaren ironiskt referar till som ”the F word”), med en
tydlig medvetenhet om termens kulturella laddning, och Satan och häxan används
som symboler för antipatriarkalt uppror. Satanic Temple utmärker sig här genom
betonandet av en strukturell analys av patriarkalt förtryck, och skiljer sig därigenom
tydligt från USAs mest framträdande satanistiska organisation, den
socialdarwinistiskt orienterade Church of Satan. I boken The Compleat Witch (1971, senare utgiven under titeln The Satanic Witch) argumenterade Church of Satans grundare Anton LaVey mot kollektiv feministisk
strävan, och menade att kvinnor istället skulle använda sitt utseende och sin
sexualitet för att enskilt vinna inflytande genom mer mäktiga män. Också detta
utmanas genom bloggtexten på Satanic Temples hemsida, där författaren Lacrimae
Mundi lyfter fram den erotiska laddningen i de kulturella tolkningarna av
Genesisberättelsens Eva, och betonar att hon som feminist inte enbart vill ses
som sexig, utan också kräver jämställdhet. I sitt absoluta försvarande av
aborträtten skiljer sig också Satanic Temple från LaVey, som hade en avsevärt
mer negativ syn på abort.
Satanic Temple utgör inte det första amerikanska försöket
att använda alternativreligiös symbolik som social protest mot det kristna
etablissemanget. 1963 uppkom Reformed Druids of North America (RDNA), en från
början humoristisk organisation grundad i protest mot att delstaten Minnesota
krävde att alla studenter och universitetsanställda skulle delta i religiösa
gudstjänster på regelbunden basis. Över tid kom druidorganisations fokus dock
att skifta mot mer allvarligt hållen nyhednisk tro och utövande, och RDNA utgör
idag en av USAs största nyhedniska organisationer. Liknande tendenser kan ses i
Satanic Temple, som i ökande utsträckning kommit att knyta an till en mer
religiöst och filosofiskt satanistisk diskurs. Möjligen kan detta tolkas som en
del i ett försök att utforma en mer helhetligt existentiell satanism, som
kombinerar social aktivism med historisk förankring och adresserande av de
stora frågorna. Otvivelaktigt är Satanic Temple en av vår tids mest
fascinerande och politiskt viktiga nyreligiösa rörelser, som genom att bygga
vidare på traditionen av att sammankoppla Lucifer med socialt progressiv
politik synliggör grundläggande problem i den amerikanska demokratin.
För mer information:
Fredrik Gregorius, lektor i religionshistoria, Linköpings
universitet
Manon Hedenborg-White, doktorand i religionshistoria, Uppsala
universitet.