tag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post6080790632112159619..comments2024-03-28T09:46:55.412+01:00Comments on Religionsvetenskapliga kommentarer: Buddhismens positiva aura bekräftad i SOM-rapportRVKhttp://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-79231630728144818222012-07-07T20:27:11.899+02:002012-07-07T20:27:11.899+02:00Katarina,
Tack för din utläggning - mycket intres...Katarina,<br /><br />Tack för din utläggning - mycket intressant läsning. Min kommentar ovan skrev jag främst för att jag i allmänhet är intresserad av teoretiska och metodologiska problem kopplade till hur religionsvetare ibland använder sig av begrepp som ortodoxi/heterodoxi, insider/outsider, centrum/periferi, m.m. Hur avgör man exempelvis vad som är centralt inom en given religion? Är det vad som står i någon typ av heliga texter (och hur avgör man vad i texterna som är "centralt")? Är det vad den religiösa eliten säger? Är det vad majoriteten av anhängare (däribland "lekfolk") tycker, tänker och handlar efter? Kan man överhuvudtaget prata om "centrum" utan att glida över i det normativa; annorlunda uttryckt, är centrum/periferi en problematisk dikotomi för religionsvetare? <br /><br />/JimmyJimmyhttps://www.blogger.com/profile/09571581962925919835noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-42377339269847222162012-07-06T08:47:16.915+02:002012-07-06T08:47:16.915+02:00Jimmy, tack för din återkoppling och dina kommenta...Jimmy, tack för din återkoppling och dina kommentarer!<br /><br />Jag kanske uttryckte mig lite för hastigt och oprecist, men jag skriver inte att buddhister inte kan argumentera för krigiska insatser eller våld, eller att detta inte görs (det finns det otaliga exempel på de senaste hundra åren från exempelvis Sri Lanka och Japan), utan att det är "högst problematiskt". <br /><br />Både monaster (de som tagit fullordination och lever som bhikkhus och bhikkunis i theravada- och mahayana-traditioner) och lekfolk är medvetna om att icke-våld och icke-dödande är grundläggande normer som finns tydligt uttryckta i buddhistisk etik, och som de på olika sätt förhåller sig till. <br />Monasterna följer hundratals regler som finns uttryckta i vinayan, den monastiska regelsamlingen. Denna kan liknas vid ett juridisk system, som reglerar vilka konsekvenser ett brott mot reglerna kan få. För bhikkus finns det fyra regler som om dessa bryts, leder till direkt uteslutning ur den monastiska gemenskapen. Dödande eller en uppmaning till dödande är en av dessa. En munk kan inte ens uppmana en kvinna till abort, så styrande är denna regel.<br />För lekfolk i buddhistiska länder är det lite olika hur man ser på de fem lekmannareglerna (varav den första anger att man avhåller sig från dödande). I theravadaländer är det vanligt lekfolk varje dag påminner sig själva om dessa lekmannaregler när man utför recitationer i hemmet framför altaret. I mahayanaländer innebär de fem lekmannareglerna ett mer formellt och fördjupat åtagande som inte alla tar. Denna grundhållning hindrar inte lekfolk från att tex äta kött, men inga buddhister i theravadaländer arbetar som slaktare det brukar istället muslimer göra. (Detta väcker ofta frågan om det inte rör sig om dubbelmoral, men det handlar om hur karma anses fungera, och karma genereras i den individuella intentionen i handlandet. Att köpa dött kött ses en neutral handling, medan dödandet är en negativ karmisk handling.) På mahayanakloster lagas dessutom bara vegetarisk mat, eftersom ahimsahållningen är styrande.<br /><br />Medvetenhet om ahimsa finns som ett tydligt drag i buddhistiska traditioner, och detta förhåller sig både monaster och lekfolk till. En munk kan därför svårligen argumenterar för krig - däremot finns det andra argument som kan användas (och ibland används i olika varianter) för att sända ut soldater. Om den buddhistiska läran anses hotad och riskerar att försvinna/dö ut, är ett försvar av läran något som kan rättfärdigas. Man särskiljer därför på försvar och anfallande krigsföring. Detta argument återfinns på kejsar Ashokas pelare, och har även använts av munkar på Sri Lanka. Jag har även läst en intervju med Dalai Lama där han på senare år har omprövat sin icke-våldshållning och inte lika tvärsäkert vidhåller att väpnat försvar ska undvikas till varje pris. Vad jag menar med att det är "högst problematiskt" är att buddhistiska ledare har att förhålla sig till bland annat dessa aspekter, och att argument för krig oftast är svåra att föra fram, medan det däremot finns gott om argument som legitimerar försvar i olika former.<br /><br />Buddhistiska ledare har genom århundradena sanktionerat både våld och krig, och för den som vill fördjupa sig mer i detta kan jag rekommendera läsning av boken Buddhist warfare av Jerryson & Juergensmeier http://www.oup.com/us/catalog/general/subject/Sociology/Religion/?view=usa&ci=9780195394832.<br /><br />Med vänliga hälsningar<br />KatarinaRVKhttps://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-41302003539202281602012-07-05T20:29:03.465+02:002012-07-05T20:29:03.465+02:00Spännande diskussion. Jag håller med Simon om en d...Spännande diskussion. Jag håller med Simon om en del han skriver och tycker nog att Weibull på ett okritiskt sätt reproducerar en sekulär västerländsk buddhism-romantisering. <br /><br />Katarina, <br /><br />"mycket kortfattat går det ändå att slå fast att det är högst problematiskt att argumentera för krigsföring utifrån buddhistiska doktriner samt att ahimska-idealet om ickevåld är en mycket central del av buddhistisk moral."<br /><br />Utifrån vilken utgångspunkt? Som jag ser det blir det teologiskt och normativt att prata om vad man kan, respektive inte kan, argumentera för utifrån buddhistiska doktriner. Vad som är "centralt" för buddhistisk moral är väl också en ganska knepig fråga att reda ut, utan att man själv tar ställning? Det finns ju många inriktningar med sinsemellan motstridiga uppfattningar i allehanda moralfrågor - vem har rätt, och hur avgör man det?<br /><br />Oberoende av dessa kritiska anmärkningar tycker jag att SOM-undersökningen är intressant som attityd-studie. Tolkningarna och analyserna verkar dock bära på ett flertal tveksamma premisser.Jimmyhttps://www.blogger.com/profile/09571581962925919835noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-5374813343652087452012-07-05T09:52:51.743+02:002012-07-05T09:52:51.743+02:00Simon, tack för dina kommentarer!
Jag tycker att ...Simon, tack för dina kommentarer!<br /><br />Jag tycker att undersökningen är intressant just för att den visar på attityder till världsreligionerna, och de allmänna reflektioner som Weibull formulerar ligger i linje med de inställningar som jag ofta möter när jag föreläser om buddhism. Mycket allmänna och vaga, och i grunden positiva till vad man uppfattar som buddhism. På så sätt anser jag att Weibull har rätt, när han konstaterar att det rör sig om en idéburen inställning till religionen, som har liten om alls någon förankring i mötet med buddhistiska representanter. <br /><br />Visst håller jag med dig om att det finns mycket att önska kring problematiseringar i framställningen av religionerna som absoluta entiteter; litteraturlistan saknar helt religionsvetenskapliga referenser när det gäller religionernas etablering i Sverige, till exempel hade Weibull med fördel kunnat ta del av Det mångreligiösa Sverige, red Andersson och Sander, där vi utifrån empiriska studier diskuterar religionernas närvaro i landet. Eftersom undersökningen fokuserar på inställningar till olika värden (däribland religioner) och letar efter samband mellan dessa är det här undersökningens styrka ligger. Så ja, undersökningen kan ses som en del av den allmänna receptionen av världsreligionerna.<br /><br />Det intressanta i undersökningen ligger snarare i den konkreta statistiken: att sympatierna för buddhism återfinns bland både höger och vänsteranhängare; jämfört med 2005 har de positiva attityderna till buddhism ökat något litet, medan de negativa attityderna till islam glädjande nog också minskar långsiktigt även om det även här är små förändringar.<br /><br />Receptionen av buddhism i Sverige och de faktiska historiska förhållanden i Asien är två mycket olika fenomen, och visst är det så att buddhistiska länder har en blodig historia. Gardells undersökning visar tydligt att buddhister är överrepresenterade i väpnade konflikter de senaste 150 åren, och här måste hänsyn tas till koloniala historia och de världskrigs- och kalla krigs-tider som påverkat regionen för att få en mer komplex bild av utvecklingen. Det finns mycket att kommentera på temat icke-våld och krig i buddhistiska traditioner, men mycket kortfattat går det ändå att slå fast att det är högst problematiskt att argumentera för krigsföring utifrån buddhistiska doktriner samt att ahimska-idealet om ickevåld är en mycket central del av buddhistisk moral. Det är därför inte förvånande att Weibulls framställning tar fasta på detta, däremot desto mer intressant att det finns ett tydligt samband i undersökningen mellan miljöfrågor och positiva attityder till buddhism. Det är första gången jag ser belägg för detta i en statistisk undersökning.<br /><br />Med vänliga hälsningar<br />KatarinaRVKhttps://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7810434508256560761.post-56801148513010055252012-07-05T08:04:38.904+02:002012-07-05T08:04:38.904+02:00Hej Katarina
Intressant inlägg! Visst var resulta...Hej Katarina<br /><br />Intressant inlägg! Visst var resultaten ungefär de samma i en SOM-rapport som kom för 5-6 år sedan, vad gäller svenskars inställning till Buddhism?<br /><br />Men, som religionsvetare tycker jag att det finns problem med Weibulls framställning och skulle vilja höra dina synpunkter på detta.<br /><br />Dels pratar han om buddhismEN i bestämd form singular. Men visst är väl buddhism - liksom namnen på de andra så kallade världsreligionerna - ett samlingsnamn för en mängd sinesemellan olika religiösa traditioner? <br /><br />Han pratar också om "buddhismens betoning av fred" på ett sätt jag finner märkligt. Vi religionsvetare brukar ju tjata om att det är praktiserande människor, inte abstrakta storheter som Buddhism eller Kristendom, som kan tänka, tycka, handla och betona saker. <br /><br />Jag upplever det som att Weibull här dels blandar samman svenskars buddhismreception med "Buddhismen" i bestämd form, och att han låter enskilda populära representanter för buddhism, som Dalai Lama, representera buddhismEN i singular. <br /><br />Men är verkligen buddhism, i historia och nutid, en religiös tradition som i högre utsträckning än andra betonat fred? I en studie som Mattias Gardell genomfört för försvarsmaktens räkning menar han exempelvis att buddhister mellan 1500-talet och andra världskriget kan ses som de religiösa företrädare som varit inblandade i flest krig i förhållande till sitt antal utövare. <br /><br />En ytterligare sak som kanske skulle kunna nyanseras i Weibulls framställning, enligt mig, är föreställningen om buddhism som en ateistisk filosofi snarare än en religion. Men visst räknar de flesta buddhistiska traditioner med ett panteon av gudar och andra övernaturliga väsen?<br /><br />Håller du med mig om att Weibulls framställning är onyanserad vad gäller dessa, faktiskt viktiga, aspekter av buddhism? Vad, i så fall, tror du detta kan betyda för studien i stort?<br /><br />Allt gott,<br />SimonRVKhttps://www.blogger.com/profile/01483179853920078621noreply@blogger.com