Religion och politik på Almedalen

Som förstagångsbesökare på Almedalen är det lätt att bli överväldigad. Med långt över tusen evenemang på en vecka och för det mesta innanför Visbys ringmur liknar Almedalsveckan Göteborgs Bok & Bibliotek fast utomhus; man kan planlöst promenera omkring och fundera om man hamnat på ännu en version av månglarnas marknad. Att synas och höras i Almedalen kräver nämligen – om man inte är partiledare vill säga – att man sticker ut. Men även om man kan häpna över alla som pockar på ens uppmärksamhet är det, precis som Bokmässan, i långa stycken inte alls någon månglarnas marknad. Tvärtom slås jag av hur många seriösa evenemang som äger rum.

Även frågan om religion, och särskilt dess offentliga utrymme inklusive dess sociala och politiska ansvar, har en given närvaro i programmet. Framför allt är det olika kyrkor och muslimska föreningar tillsammans med studieförbund och biståndsorganisationer som står för dessa evenemang. Jag gick nu inte på alla samtal av det här slaget – vem skulle hinna eller orka det? Det jag slogs av när jag läste evenemangsprogrammet var emellertid att det snarare handlade om eftertänksamma samtal än det slags debatt som förekom i SVT:s Debatt från Almedalen som vi har skrivit tidigare om här på bloggen. På seminariet ”Religionsfrihet – en av vår tids mest omdiskuterade mänskliga rättigheter” fick jag lyssna till ett intressant och nyanserat samtal med bland andra folkrättsjuristen Hanna Gerdes, författaren Qaisar Mahmood och Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Likaså var jag på ett av de Nikodemussamtal som arrangeras i Visby domkyrka varje kväll. Där möter man dagens partiledare – eller åtminstone någon representant för partiet – som tidigare hållit sitt tal i Almedalsparken. Jag lyssnade till Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ledare, på onsdagskvällen. Inte oväntat präglades samtalet av internationella frågor och om krisen i Europa, och i mer tankfull ton än själva Almedalstalet.

Det är naturligtvis omöjligt att dra någon slutsats om religionens närvaro i Almedalen utifrån mina sporadiska seminariebesök. Men mitt eget intryck är att de aktiviteter som pågår rör just sociala och internationella frågor i relation till religion, samtal som ofta initierats av religionerna själva. Att dessa initiativ domineras av den kristna kyrkan är väl knappast förvånande givet Sveriges historia, men det finns också en tydlig muslimsk närvaro, vilket åtminstone ger en indikation om att Sverige numera är ett mångkulturellt och mångreligiöst land. Almedalsveckan tror jag är en spegling av det politiska klimatet i Sverige. Visst finns det bitvis en känsla av en månglarnas marknad, men framför allt har jag med mig positiva intryck av lättheten att komma till tals med politiker och de nyanserade samtal som förs, om än för det mesta under mediebevakningens radar.

Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, Göteborgs universitet