söndag 19 augusti 2012

Svenska missionärer utkastade från tysk hårdrocksfestival


Tidningen Dagen rapporterar att en grupp svenska missionärer nyligen slängdes ut från den tyska Wacken-festivalen – en av de största hårdrocksfestivalerna i Europa. Trots att svenskarna hade betalat för att få sätta upp ett stånd på det så kallade handelsområdet blev de bortmotade och bryskt avvisade från området. Orsaken till behandling är oklar. Syftet med resan till Wacken var att missionera om kristendomen och erbjuda festivalbesökarna den så kallade Metalbibeln – en specialutgåva av Nya Testamentet med citat från kända hårdrocksmusiker som vittnar om vilken betydelse Bibeln har haft i deras liv. Jeanette Larsson, en av de svenskar som hade rest till Wacken för att missionerna, berättar att hon upplevde behandlingen som kränkande och att ”det kändes som en korsfästelse och att det var väldigt tydligt att det var mörkrets makter som låg bakom allt”. Trots behandlingen är hon inte beredd att ge upp och förklarar att detta är ”vårt missionsområde” enligt tidningen Dagen. 

Även om Wacken inte tar ställning i frågor om religion är det rapporterade fallet om de svenska missionärerna ett intressant exempel på vilka konflikter som kan uppstå kring religionens plats och funktion i det offentliga rummet. Det är dock uppenbart att missionerande kristendom skapar upprörda känslor på en hårdrocksfestival. Varken alla festivalbesökare eller de band som spelade på Wacken kan beskrivas som kritiska till kristendom, men det är tydligt att det finns många som också är kritiska till missionerande kristendom. Men vad som egentligen utlöste reaktionerna är för tillfället oklart, men vi kan kanske återkomma till dessa frågor längre fram här på bloggen om vi får fram mer information.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

6 kommentarer:

  1. Om någon skulle vilja lära sig mera om (eller "finna") en religion så låt dom söka sig dit av egen vilja.

    Alla som gått i skola någon gång vet att det inte är kul att få saker inbankade i skallen som man inte har intresse för.

    (Jag tycker att det är intressant att lära mig mera om olika religioner, trossystem, världsbilder, synvinklar osv NÄR jag själv väljer att ta in information om dem.)

    Vill folk begränsa sig själva, sina valmöjligheter och tro att dom vet bättre än andra genom att styra sina liv efter ett regelsystem som mängdvis av gubbar genom åren skrivit om för att på bästa sätt ge sig själva mera makt så får dom göra det...

    MEN


    På Hårdrocksfestivaler vill folk höra Hårdrock, inte missionärer.

    ps: En stor del av pappersskräpet på Sweden Rock är exploderade Metalbiblar, för planetens skull borde Street Church lägga ner med att dela ut dom på bland folk som inte tar till sig dom på det sättet man hoppas med en bok.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar - men tror du inte att några av banden kan vara missionerande i sin attityd till religion? Här kan man tänka på svenska Watain eller band som Stryper - båda kan ju sägas vara missionerande när det gäller religion, eller vad tycker du? Kan man frikoppla musiken från innehållet? Dessa frågor är intressanta enligt mig, men det finns inga enkla svar. Sedan förstår jag vad du menar när du skriver att de flesta (om inte alla) människor går på musikfestivaler för att höra musik och inte något annat. Tack för dina synpunkter.

    /Göran

    SvaraRadera
  3. Hej Göran Larson! Jag har själv deltagit i en likadan satsning på Sweden Rock festival tillsammans med Johannes i artikeln, dock för en handfull år sedan. Jag har aldrig varit på Wacken och kan därför inte ge någon djupare insikt kring händelsen ifråga. Vad jag däremot kan göra är att ge en beskrivning av hur det fungerade på Sweden Rock festival de år jag deltog i satsningen där.

    Johannes betalade för ett försäljningsstånd precis som vilken försäljare som helst. Han sålde sedan kristna metalskivor, tygmärken, bälten, plancher etc. Den enda skillnaden är att han dessutom hade en stor mängd "Metalbiblar" som låg i en jättestor skål av metall mitt på bordet. På försäljningsbordet framför skålen satt ett A4-papper med texten "Varsågod, ta gärna en Metalbibel".

    Folk kom fram till försäljningsståndet och tittade på utbudet. Reaktionerna skilde sig åt. En del ryggade tillbaka när de såg att det var kristet innehåll i försäljningsståndet. Några slängde ur sig negativa kommentarer. Ett fåtal ställde till med oreda genom att exempelvis kasta öl på oss, stöka till ordningen på bordet, spotta eller provocera med sexuella gester/blottande. En del ställde frågor, började diskutera kristen tro. Andra tog en Bibel med sig, tackade glatt och gick därifrån.

    Vid ett tillfälle firade man nattvard vid försäljningsståndet för alla oss som deltog i satsningen. Detta uppfattades som provocerande av ett flertal, men jag känner inte till huruvida man gjort något liknande på Wacken.

    Tack för en bra blogg!

    /Blivande gymnasielärare i religion och samhällskunskap

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Martin

      Tack för information om hur ni har arbetat på Sweden Rock festivalen. Med utgångspunkt i att vi har religionsfrihet i Sverige så är det tråkigt att höra att ni blir utsatta för vad som kan beskrivas som trakasserier och mobbing på grund av er tro. Skall försöka att återkomma med ett inlägg om när musik blir "religiös" lite längre fram här på bloggen. Samt tack för vänliga ord om bloggen.

      /Göran

      Radera
  4. "några av banden kan vara missionerande i sin attityd till religion"

    Kan meddela att jag inte har lyckats njuta av något av de nämnda banden:
    Stilen i vilken Watain lirar faller mig inte i smaken oavsett vad texterna handlar om, skrik och oväsen.

    Stryper är stilmässigt för mycket som smält ost.

    I mitt sinne är det dock inte jämnt mellan trosuppfattningar i musik, jag blir irriterad av att höra kristna budskap.
    Motsatsen kan jag inte minnas att jag har störts av så länge som musiken varit bra.
    (jag skulle nog tröttna om det gick till överdrift dock)

    Jag antar att det i mitt fall har med att göra att jag inte är en fantast av politiken och motståndet mot logik som förs av de organiserade abrahamitiska religioner.
    Har inget emot individer som utövar så länge dom inte pushar.

    Motsatsen: Lyssnar man på vad Peter H. Gilmore har att säga om LaVeyansk Satanism och sin världsbild så får man inte bilden av ett gäng bakåtsträvare som vill att alla andra ska tro som dom för att "dom har rätt", folk får göra som dom vill.



    Martin: Wacken har ofta band som är "hårdare och ondare" än Sweden Rocks lite mera "Gubbiga" ton (även om det varit mycket mesmjuk och/eller modern skit som inte hör hemma på en rockfestival där på senare år).
    Wacken är cirka tre gånger så stor som SRF så det förvånar mig inte om det är mer än tre gånger så många där som motsätter sig kristendom.

    Problemet med kristen metal är väl det att resten av metalgenren handlar om att bryta sig loss, leva rövare och göra vad man vill, frihet.
    Det skär sig att propsa för motsatsen och många blir stötta eller arga som reaktion.

    Det är dålig stil att kasta bärs på er, jag skulle aldrig göra det men ni borde ju inse vad för folk och ideologiskt klimat det är på hårdrocksfestivaler.

    (Jag har under de senaste tre åren delat ut kanske 60-70 öl framför Street Churchlägret till folk som svarar "Ja" på frågan "Har du släppt in Satan i ditt liv?".
    Det är kul att driva med folk :P)

    Hail Eris! --><--

    /Andreas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Tycke och smak när det gäller musik är ju alltid något individuellt och vad en upplever som vackert kan en annan uppleva som oljud. Tror nog att du har rätt när du skriver att många vill provocera när de argumenterar och diskuterar med kristna på en hårdrocks festival. Skall försöka att återkomma med någon mer analytisk text som problematiserar när musik blir religiös - vem är det som avgör detta? Tack för din kommentar och hoppas att du fortsätter att kommentera.

      /Göran

      Radera