söndag 2 september 2012

Den religiösa apan


I DN 2 september skriver vetenskapsjournalisten Karin Bojs om nya upptäckter beträffande Homo Sapiens evolutionära historia och om förhållandet mellan vår art och våra "kusiner" både utdöda sådana och nu levande. Boys förutsäger att dessa nya upptäckter kommer att generera ny forskning inom en mängd områden. Med utgångspunkt i vad som beskrivs i artikeln tror jag att detta kan vara sant även för religionsvetenskap. 

Genom den nya forskningen har man kunnat kartlägga en uppsättning gener som, på basis av vilka effekter skador i dessa har, kan anses ligga bakom en mängd artspecifika förmågor, inte minst på det mentala området. Särskilt intressant är upptäckten av gener specifikt förknippade med språk och förmågan att skapa föreställningar av andras föreställningar (så kallad meta-representation). I båda fallen handlar det här om kognitiva förmågor som förmodligen varit av yttersta vikt för artens överlevnad och framgångsrika reproduktion, inte minst för att de möjliggjort avancerade former av samarbete och planering. 

Men, det intressant är också att just Homo Sapiens förmåga till avancerad meta-representation setts som en förutsättning för föreställningar om övermänskliga varelser med intentioner, önskemål och benägenhet att handla i förhållande till människor, med andra ord föreställningar om gudar, andar, spöken och liknande. Framväxten av konvergerande kulturella föreställningar med dylikt innehåll har också setts som beroende av förmågan till symbolisk kommunikation. 

Frågan om religionens ursprung är nog för evigt höljd i dunkel. Däremot ter det sig som om forskningen kring Homo Sapiens evolutionära historia kan ge svar på när, var och hur de grundläggande materiella förutsättningarna för olika delar av det som vi religionsvetare buntar samman under paraplytermen "religion" uppstod, i termer av organismers emotioner, känslor och kognitiva förmågor.

Jonas Svensson, docent i religionsvetenskap, Linnéuniversitetet


5 kommentarer:

  1. Mycket intressant. Jag har länge sett religon som ett socialt verktyg. En sammahållande kraft inom en grupp. Utan tvekan en viktig sådan i samhällsbyggen.

    Det faktum att, vad jag förstår, överallt där människor funnits har religion funnits, tyder på att det finns en ur-religion bland de första människorna. Resten är "bara" mer eller mindre bra kopior på denna. Att det någonstans i utvecklngskedjan uppkommit en religiös föreställning som hjälpt den gruppen att överleva och föröka sig.

    SvaraRadera
  2. Frågan huruvida religionen har varit en evolutionär kraft i sig eller ej diskuteras livligt bland forskare. En del menar så, andra inte. Bland de senare framförs kritik på basis av att man inte kan tala om "religion" som ett enhetligt fenomen, och att om man ska hävda evolutionära fördelar så måste man isolera vilka eller vilken aspekt av religion (föreställnignar eller praktiker) som haft dessa konsekvenser, och peka på att dessa aspekter är unika för religion. Någon ur-religion har vi inte lyckats identifiera, och det är mycket tveksamt om vi någonsin lyckas göra det (jag tror det inte). Att religioner uppvisar likheter världen över behöver inte bero på påverkan eller utveckling ur en urreligion, utan kan enklare förklaras av delade mentala förmågor som gör oss benägna att ta till oss, bearbeta och sprida vidare vissa föreställningar och praktiker, förmågor som utvecklats av helt andra orsaker. Detta senare brukar benämnas som en "biproduktsteori". Men som sagt, diskussionen pågår.

    SvaraRadera
  3. Det finns en anmärkning i förbigående i Frans de Waals 'Primates and philosophers' där han undrade om aporna funderade över varför människorna de umgicks med ibland verkade veta saker på förhand (det var något i samband med experiment, har inte boken här och måste ta det ur minnet). Han undrade om det på något sätt kunde tolkas som 'gudomligt' ur schimpansernas synvinkel.

    Om man gissar på en flerstegshistoria: småttingar undrar varför vuxna verkar veta så mycket, när de själva växer upp skjuter de förundran vidare till mer eller mindre övernaturliga väsen som så småningom formaliseras till gudomligheter och organiserad religion? Det skulle i så fall vara en process som löper över hundratusentals år, och inte bara gälla vår egen människoras utan även neanderthalarna som kan ha haft en del religiösa föreställningar. Det vore ju intressant om mer rester av demisova-människor hittas och lämningar med dem som kan tolkas ha rituellt/religiöst innehåll.

    SvaraRadera
  4. Ja, det vore riktigt intressant. Det verkar som om forskning kring såväl utdöda arter av släktet homo som våra kusiner i primatsläktet (och även beteendet hos mer avlägsna släktingar i djurriket) hela tiden leder till upptäckter som dels pekar på det speciellt mänskliga, men samtidigt också ifrågasätter de gränser som tidigare förefallit så tydliga. Jag kan här varmt rekommendera artikeln "Human Nature: A comparative overview" i Journal of Cognition and Culture 2:2010.

    Jonas Svensson

    SvaraRadera
  5. Intressant artikel! Om inte annat så visar den åtminstone att ämnet verkar nära nog oöverskådligt och har hur många infallsvinklar som helst.

    Dessutom finns ju alltid risken för 'överraskningar'. Fram till för några år sedan antogs tempel ha kommit efter att jordbruket infördes, men så hittade man ett uppenbart tempel med huggna stenar med fina djurfigurer - det var på gränsen mellan Turkiet och Syrien - som uppges var 11000 år gammalt och därmed uppfört tidigare än jordbrukets ankomst i det området. Om detta stämmer kan man ju fråga hur mycket som inte hittats, som kanske är ännu äldre, och som kan rubba våra föreställningar om hur religioner växt fram. Det fanns gamar bland figurerna, och det har givit upphov till teorier om "himmelsbegravningar" av den sort som är känd från sen tid - samt att änglarnas prototyper kan ha varit just gamar!

    SvaraRadera