Muslimskt mode skapar upprörda känslor

Den svenska designern och muslimen Iman Aldebe har tidigare fått ta emot dödshot för sitt modeskapande. Nu har hon valt att ställa upp i årets säsong av den svenska versionen av teveprogrammet Project Runnaway som sänds av TV3 enligt Aftonbladets rapportering.   

Efter att ha fått negativa reaktioner på sin klädsel i samband med jobbansökningar började Aldebe att utforma egna slöjor som var mer moderna och moderiktiga enligt hennes omdöme. På grund av sitt skapande av muslimska kläder fick Aldebe kritik av både troende muslimer som ansåg att hennes kläder var oislamiska och personer som var kritiska till muslimer. Aldebe reagerade med att skapa än mer vågade kläder - något som resulterade i ännu fler hot. Enligt Aftonbladets rapportering fick Aldebe ta emot fler än 600 dödshot efter att hon ombetts att designa en huvudduk för poliser. Den som vill få en bild av vilken typ av kläder Aldebe skapar rekommenderas att besöka hennes websida.

Aldebes design av en slöja/huvudduk för den framtida poliskåren är dock inte det enda religiösa plagg som rikspolisstyrelsen har beställt. Enligt SVT har polisen även beställt en kippa och en turban som skall kunna användas av polisen. Denna anpassning av uniformen för poliser har dock väckt starka reaktioner på bland annat bloggen Avpixlat som rapporterar att Sverigedemokraten Richard Jomshof kritiserar att poliser skall få bära synliga religiösa attribut som kippa, turban och huvudduk. På sin blogg skriver Jomshof:

"Jag menar, hur ska en medborgare kunna vara säker på att en polis som så tydligt tar ställning för islam och allt som denna antidemokratiska ideologi/religion står för, verkligen är neutral i sin tjänsteutövning? Hur ska den som flytt undan muslimskt förtryck någonsin kunna få förtroende för en polis som till sin uniform bär en symbol som symboliserar allt det man tvingats fly från? Hur ska en kvinna som tvingats lämna ett land som till exempel Iran, och som kan vittna om religiöst förtryck och tvånget att bära slöja, någonsin kunna lita på en sådan polis?"

Även Humanistbloggen innehåller kritiska synpunkter till förslaget att tillåta religiösa symboler som ett tillägg till polisens uniformer. 

Men istället för att se närmare på hur troende tolkar och förhåller sig till sin religion och hur denna tolkning förhåller sig till den svenska lagen och polisväsendets krav tycks Jomshof anse att en person som synligt visar att han eller hon är muslim eller troende automatiskt skulle vara olämplig som polis. Detta problem tycks dock endast uppstå om tron visas genom klädsel, men att bära ett kors i en kedja under uniformen tycks inte vara något problem. Men att ha en religiös övertygelse som strider mot lagen är givetvis helt omöjligt i en öppen demokrati och samtliga polisers lämplighet måste givetvis prövas oberoende av deras religiösa eller politiska övertygelse. Dessa krav bör rimligtvis gälla oberoende av tjänstemannens syn på religion och hur uniformen utformas och till sist är det tjänstemannens/kvinnans agerande som skall bedömas och inte dennes religionstillhörighet. Men huruvida allmänhetens förtroende för polisen påverkas av de ovan diskuterade tilläggen till uniformen återstår att se. 

Men om vi istället återvänder till diskussionen om islam och mode är det viktigt att betona att Aldebe inte är den enda muslimska kvinna som är intresserad av mode. I Mellanöstern, Turkiet och andra länder som domineras av islam och muslimska traditioner återfinns ett stort antal företag som just producerar moderiktiga kläder för muslimska kvinnor. För den som vill få en bild av olika varianter av slöjor kan till exempel titta närmare på Elin Berge och Edda Mangas bok Slöjor. Och för den som vill ha en inblick i hur unga muslimska kvinnor kan förhålla sig till mode bör läsa Rajaa Alsaneas skönlitterära bok Flickorna från Riyadh. Kanske denna bok bäst kan beskrivas som en chick lit-bok som mest liknar teveserien och filmerna Sex and the City. Oavsett det faktum att Saudiarabien styrs av tolkningar av islam som tydligt markerar skillnader mellan män och kvinnor är det uppenbart att kvinnorna i Alsaneas bok är mycket medvetna om hur de klär sig och vad som är det senaste modet i västvärlden. Ur detta perspektiv visar Alsanea på ett övertygande sätt att mode och konsumtion går att förena med en religiös övertygelse. Återigen tycks vi ha ett exempel på att konsumtion, religion och ekonomi förenas och nu återstår det bara att se hur Aldebe lyckas i teveprogrammet Project Runnaway.  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet