I tisdags valde den radikala muslimska gruppen Profetens Ummah som vi har skrivit
tidigare om här
på bloggen att hålla presskonferens på ett hotell i Oslo. Syftet var att
visa att gruppen inte har något att dölja och att de anser sig förföljda av
media. De journalister som deltog på presskonferens gavs möjlighet att ställa
frågor och på frågan om hur Profetens
Ummah ser på våld svarade gruppens tales person Egzon Avdyli på följande
sätt i Aftonposten:
”Du må definere hva du mener med vold
som virkemiddel. Da må du spørre om jeg tar avstand fra Stoltenberg, for at han
bruker vold i Afghanistan for å fremme sitt demokrati, for å spre fred med
kuler.”
På den video som publicerats av Aftonposten undviker
deltagarna från Profetens Ummah
samtliga frågor som handlar om våld och ett eventuellt stöd till radikala
muslimska grupper i världen. Svaren är tvetydiga och undanglidande och den som
vill få en bild av rörelsens teologi och ideologi tycks inte ha fått många
svar.
Ledaren för Antirastistisk senter, Kari
Helene Partapuoli, var därför mycket skeptisk till rörelsens retorik och
speciellt problematiskt är det att gruppen menar att de talar för det stora
flertalet muslimer i Norge. Denna uppfattning är dock högst tveksam och flera
muslimer i Norge har förhållit sig kritiska till den retorik och åsikter
som har framförts av ledare för Profetens
Ummah. Förmodligen handlar det om först och främst om en mindre grupp unga
män, men hot och våldsam retorik bör tas på allvar enligt norsk
polis och myndigheter.
Den tidigare
ledaren för Fremskrittspariet, Carl
I Hagen, som redan på åttiotalet gav uttryck för anti-muslimska och
invandrarfientliga uppfattningar menar att det är skrämmande att islamismen
växer i Norge. Enligt Hagen kan denna utveckling skyllas på ett antal norska
politiker och deras naiva attityd till islam.
”Mye av ansvaret
for det Norge nå opplever ligger i naiviteten til Gro Harlem Brundtland, Kaci
Kullmann Five, Ann Enger, Kjell Magne Bondevik, Erik Solheim, og dagens ledere
som Jens Stoltenberg, Jonas Gahr Støre, Erna Solberg, Kristin Halvorsen og
Dagfinn Høybråten…”
Hot och
våldsretorik måste därför tas på allvar enligt Audun Lysbakken, ledare för
Sosialistisk Ventreparti. Han föreslår ett antal konkreta åtgärder mot den
tilltagande radikaliseringen och för att stoppa den negativa utvecklingen vill
han bland annat engagera skolan och förhindra att ungdomar rekryteras av
radikala grupper. Samtidigt skall polisen få bättre kontroll över tillgången på
vapen och större befogenhet. Men även om behovet av konkreta åtgärder är stora
kritiserar Lysbakken Carl I Hagens utspel i frågan. Till Aftonposten
säger han:
”Det er ikke et
innvandringsproblem, som Frp prøver å gjøre det til. Vi må bekjempe problemet i
Norge. Vi må være tøffe mot ekstremisme og mot årsakene til ekstremisme.
Ekstreme islamister er like marginale som de høyreekstreme er i det kristne
miljøet, men de kan være farlige selv om der er små…”
Personerna som är
knutna till Profetens Ummah är
norrmän och de flesta är uppvuxna i Norge och därför är det inte ett
invandringsproblem enligt Lysbakken. Samtidigt som Norge har all anledning att
ta allvarligt på grupper som tolkar islam på ett radikalt och våldsbejakande
sätt är det viktigt att understryka att den största terrorattacken i Norges
historia inte utfördes av en muslim utan av en etnisk norrman som bland annat
hade blivit influerad av kristendom och radikala politiska åsikter på den
yttersta högerkanten.
Göran Larsson,
professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Diskussioner av den här typen, där den ena eller bägge parterna har svårt med ärligheten, är ganska påfrestande. Antag A och B:
SvaraRaderaA: Tar du avstånd från våld?
B: Men du använder ju själv en massa våld, hur kan du ...
A: Du ska skita i vad jag gör, TAR DU AVSTÅND FRÅN VÅLD ELLER INTE!!!"
Hur många människor har dödats av norska bombflygare i Afghanistan och Libyen, det får vi inte veta. Men om det officiella Norge vägrar diskutera den saken hamnar man i ett moraliskt underläge om man skall predika icke-våld för andra. Även om de andra själva kan ha en tvivelaktig dagordning. Profetens (g)ummah kan ju hävda, med viss rätt, att det är riktigt att besvara norskt våld med våld. För vad ont har afghaner eller libyer gjort Norge?
Håller med om att diskussionen är problematiskt - men det är ett problem att en grupp som den norska är så vag och otydlig när det gäller vad de egentligen tycker - detta kommer att leda till ytterligare diskussioner och spekulationer.
Radera/Göran