Jag har tidigare
skrivit om vad som tycks vara en splittring inom förbundet Humanisterna och
Jessica Schedvins kritik av vad hon uppfattar som ett onödigt fokus på
religionskritik och frågan om Guds icke-existens. I ett blogginlägg
berättar nu Schedvin hur hon efter sin kritik mötts av fina kommentarer, men
också av dödshot och sexuella trakasserier. Hon meddelar därför att hon lämnar
Humanisterna. ”Att förespråka en mer positiv retorik för ett gäng
religionshatare går inte”, skriver hon.
I två kommentarer till
anklagelserna (här
och här)
menar Humanisternas styrelse att dessa problem rör Unga Humanister, ”tyvärr har
förbundet Humanisterna inget inflytande över denna ungdomsförening, vi varken
kan eller får lägga oss i deras verksamhet.” De menar dock att dessa
brottsanklagelser bör utredas av polisen.¨
Om vi lämnar
anklagelserna om direkta lagbrott därhän – jag håller med om att detta är ett
polisärende – så kan vi åter igen notera att det tycks finnas en spänning
mellan (åtminstone) två läger inom förbundet Humanisterna. Detta förtydligas
ytterligare i ett inlägg
på Humanistbloggen om en höstkonferens där styrelseledamoten Per Dannefjord pekat
ut två möjliga vägar framåt för Humanisterna. Att ägna sig åt ”Politiskt arbete med utgångspunkt i ett
rationellt och förnuftigt tänkande” eller att vara ”en livsåskådningsgemenskap”.
Enligt inlägget ska Dannefjord ha menat att det finns generella problem med livsåskådningar:
Det är skillnad på att företräda en organisation och att företräda en livsåskådning som är identitetsskapande. Det senare innebär att man delvis har lämnat det kritiskt och rationella förhållningssättet, man ingår i en gemenskap, vilket gör det svårare att vara kritisk och ändra åsikt. Enligt Dannefjord är det stora problemet med religionerna inte föreställningar om gud, utan att de är gemenskaper som inte kan ifrågasättas.
Varför religiösa gemenskaper inte kan ifrågasättas framgår
inte, men det vore intressant att veta hur Dannefjord menar här. Liksom varför
politiska gemenskaper skulle vara mindre identitetsskapande än livsåskådningsgemenskaper.
Kanske framgick detta av hans anförande, som på bloggen endast finns i referat?
Dannefjord menar alltså
att man bör gå den andra vägen och inte hymla med intentionerna utan ” kalla det för vad det är,
religionskritik.” Enligt referatet mottogs hans anförande med blandade
reaktioner.
Det bör dock påpekas att det även finns dem som menar att
förbundet kan stå på två ben. I en kommentar till mitt förra inlägg skrev
exempelvis Humanisten Patrik Lindefors: ”Hittills har båda åsikterna lyckats samexistera bra. Jag tror
vi kommer att göra det även i fortsättningen.”
Det blir intressant att följa utvecklingen i Humanisterna och
frågan om religionskritik som, trots att svenskar gärna framställs som ett av världens
minst religiösa folk, tycks vara en så het potatis.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Jag tycker att det är väldigt allvarliga anklagelser från Jessica. Det är lika illa om de är sanna som om de är osanna. Så självklart bör polisen inkopplas! Om inte Jessica själv anmäler så hoppas jag att Humanisterna eller Unga humanister anmäler så att det får utredas. Om någon har sagt och gjort det Jessica skriver så bör vederbörande omedelbart uteslutas.
SvaraRaderaAngående religionskritik och Humanism anser jag att de går alldeles utmärkt att kombinera. Jag själv är t.ex både religionskritiker och förespråkare av Humanistiska ceremonier. Ser ingen motsättning i det.
Hej
SvaraRaderaTack för din kommentar. Det blir intressant att följa utvecklingen.
Simon