Den tibetanska exilregeringen är djupt bekymrad över utvecklingen, liksom FNs högkommissarie för
mänskliga rättigheter, Navi Pillay som den andre november uttalade att hon är starkt bekymrad över upprepade rapporter om att grundläggande mänskliga rättigheter,
som att fritt kunna uttrycka sig och utöva sin religion, inte respekteras i
Tibet. Hon uppmanade kinesiska myndigheter att angripa de missförhållanden som
under lång tid bidragit till ”en alarmerande eskalering av desperata protester,
inklusive självimmolationer”.
Självimmolation som en
politisk protesthandling är en ny företeelse i Tibet, och har inte förekommit
inne i landet före år 2009. Fram till i somras var de flesta självimmolatörer
har unga munkar (eller tidigare munkar) i sena tonåren eller tidiga
20-årsåldern som har haft kopplingar till Kirti monastery i Ngaba, i nordvästra
Sihuan-provinsen. Utöver dessa unga män har även nunnor låtit bränna sig
själva, och nu sprider sig självbränningarna även bland lekmän och lekkvinnor.
Enligt International Campaign for Tibet har sammanlagt 77 män och 11 kvinnor låtit bränna sig själva sedan 2009.
Enligt Robert Barnett,
forskare med inriktning på moderna Tibet vid Colombia University, har
självbränningarna gått in i en tredje fas. Den första fasen (2009-2001) var
koncentrerad till den monastiska miljön och en direkt reaktion på kinesiska
säkerhetstjänstens attacker mot klostren. Den andra fasen, som tog sin början
vid nyåret 2012, innebar att protesterna spred sig både geografiskt och utanför
klostermiljön, vilket medförde att vanliga människor också började antända sig
själva. Den tredje fasen, som han menar kan märkas med början i oktober i år,
låter allt fler bränna sig och att handlingarna sker mer samordnat. (Barnett
intervjuas i papperupplagan av Göteborgs-Posten den 23 november.)
Tibets politiska
nutidshistoria har medverkat till att tibetaner tar till detta extraordinära
politiska offer – hittills har självimmolationerna utförts inte så mycket för
att vädja till kinesiska myndigheter att ändra sin policy i Tibetfrågan, som för
att inspirera tibetanerna att fortsätta sin nationalistiska kamp. Detta kan nu
vara på väg att ändras, enligt Barnett.
Merparten av
själv-immolationerna som inträffade 2011 och 2012 har ägt rum i södra Amdo och
norra Kham-regionerna i östra Tibet, ett område som ligger på båda sidor av Sichuan-Qinghai
gränsen.
Det är ett område som de senaste tio åren har präglats av omflyttningsprogram,
där kinesiska myndigheter tvingar nomader att bosätta sig i småstäder – och med
detta följer utredd arbetslöshet och sociala problem. Detta kan vara en
bidragande orsak som förklarar varför så många unga monaster har låtit
självbränna sig i dessa områden. Att
så många självimmolationer ägt rum tyder på att tibetaner införlivat
föreställningen om självoffer i den nationalistiska kampen om ett fritt Tibet.
Det saknas ord på tibetanska som uttrycker ett offer av den egna kroppen i
politiska syften och tibetaner söker därför efter nya sätt att kunna infoga
politiska betydelser till existerande termer
Det är svårt att utläsa vilka
de enskilda motiven för självimmolationerna kan ha varit, då få av de tibetaner
som sätter eld på sig själva lämnar efter sig ett meddelande, men det är
påtagligt att självimmolationer blir till ett kommunikativt redskap i en
repressiv miljö där individen har få uttrycksmöjligheter. Detta särskiljer
emellertid de tibetanska själv-immolationerna från merparten av andra självimmolationer,
som oftast äger rum i politiska miljöer som är demokratiska och där självoffret
har en större möjlighet att få en politisk verkan. De tibetanska
självimmolationerna kan därför hittills främst förstås som ett
kommunikationsmedel riktat till andra tibetaner för att inspirera dem i
fortsatt nationalistisk kamp, än vad det är riktat till de kinesiska
myndigheterna. Det tycks emellertid som detta är på väg att förändras när
självbränningarna nu tilltar i omfattning och går in i en ny fas.
Katarina Plank
FD i religionshistoria,
Göteborgs universitet
Hej Katarina
SvaraRaderaTack för en bra text. Jag läste för en tid sedan att Kina menar att en person/organisation, av dem kallad "Svarta handen", ligger bakom dessa självbränningar. Ligger det något i detta? På liknande sätt har vi ju sett i andra konflikter med religiösa förtecken hur organisationer utnyttjat unga fattiga männiksor, genom att erbjuda ekonomisk kompensation till efterlevande etc, att offra sig i kampen.
Simon Sorgenfrei
Hej Simon,
SvaraRaderaTack för din kommentar. Jag känner inte till detta mer än vad som omnämns i internationell nyhetsrapportering, som hos Telegraph http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/china/9637321/Tibetan-man-becomes-fourth-self-immolation-in-a-week.html# eller via tibetanska nätverk http://www.savetibet.org/media-center/ict-news-reports/chinese-authorities-offer-large-rewards-information-%E2%80%98black-hand%E2%80%99-behind-tibetan-self-immol.
Tidigare sociologiska studier av självimmolationer visar att en händelse inspirerar andra att göra likadant, och självimmolationer förekommer därför ofta i kluster. Ibland kan flera personer samordna sina handlingar, men jag har aldrig tidigare hört att någon enskild person eller organisation skulle kunna ligga bakom eller förmå människor att bränna sig själva så som kinesiska myndigheter antyder. Emellertid är informationen mycket knapphändig, och eftersom vi saknar tillgång till självbrännarnas egna berättelser är det vanskligt att spekulera i deras enskilda motiv.
Med vänliga hälsningar
Katarina