(Över)levande religion

Islamologen Eli Göndör och statsvetaren och bloggaren Andreas Johansson Heinö skrev nyligen en artikel i SvD, Särställning för religion fel väg. I artikeln diskuteras olika förhållningssätt till religion i offentlig debatt. Detta är en intressant fråga som bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer säkerligen kommer att återvända till framöver men som jag lämnar därhän just nu.

Istället ska jag här fokusera på fenomenet vardagsreligiositet, som tas upp i artikeln. I den offentliga diskussionen är det här något som ofta försvinner, även om vissa delar av vardagslivet också blir synliggjort, t.ex. genom klädsel, och liksom ”spiller över” till offentligt rum, vilket också visar att gränserna mellan ”privat” och ”offentligt” inte är hårddragna på något vis, och att vi borde fundera mer kring dessa begrepp. I debatter om religion som förs i tidningar och andra sociala media framställs ofta religion som något organiserat och monolitiskt, där alla som tillhör en viss tradition klumpas ihop och föreställs tycka och praktisera likadant. Även om detta självklart kan vara retoriska grepp ligger det sannolikt också emellanåt oreflekterade synsätt på religion bakom detta, liksom att det ”privata” och ”osynliga” nog kan upplevas som en icke-nyhet.

Tankar om att sekularisering och modernisering skulle orsaka religiösa traditioners försvinnande är nu till stora delar lämnade bakom oss och sekulariseringsteorier omvärderas och sysselsätter många religionsforskare. Religiösa symboler och argument syns och hörs i offentligt rum och människor är uppenbarligen ännu religiösa, trots att de lever i moderna samhällen, vilket kräver nya sätt att tänka kring religion och religiositet idag. Mot denna bakgrund kan det vara intressant att notera att vardagslivets religiositet, eller levd religion som det också kallas, är något som många religionsforskare har fokuserat mycket på under senare år och antalet religionsetnologiska eller religionsantropologiska avhandlingar tycks öka. Forskare studerar hur och varför människor väljer religion i moderna samhällen. Inte minst blir det synligt genom den popularitet böcker som Meredith McGuires Lived Religion: Faith and Practicein Everyday Life och Nancy T. Ammermans antologi Everyday Religion: Observing ModernReligious Life röner. Det här perspektivet är också framträdande i Eli Göndörs doktorsavhandling Muslimskakvinnor i Israel: religionens roll i vardagslivets förflyttningar där han visar hur hans informanter använder religion som ett redskap för att hantera sin omvärld och de olika miljöer de förflyttar sig emellan. I avhandlingen framgår att ökad fokus på individers rörlighet och förflyttningar i vardagslivet i en allt mer globaliserad värld, liksom hur individer förhåller sig till religion, kan öka vår insikt i och förståelse för varför människor väljer just en religiös identifikation för att hantera sin vardag. Levande religion är inte heller alltid organiserad eller använd för att göra anspråk på utrymme i offentligt rum. Men det är sannolikt något som i allra högsta grad är relevant för den enskilde individens egen övertygelse och religiösa praktik, där organiserad religion inte nödvändigtvis spelar någon större roll, vilket också Jenny Berglund omtalade i sitt blogginlägg om muslimers aktivitet i religiösa föreningar.

Därför är det viktigt att se att ”religion” inte bara består av organisationer eller ”är” vad ledare säger, utan till större delen utgörs detta begrepp av enskilda individer som har egna åsikter och en egen praktik som kan karaktäriseras som vardagsreligion/religiositet. En större insikt i individers vardagsreligiositet skulle kunna bidra till en mer nyanserad diskussion om religion idag, även vad gäller offentlig religion, i och med insikten i att alla människor inte är aktivt organiserade, inte har anspråk på mer utrymme i offentligt rum, och att organisationer i många fall inte företräder den större gruppen som tillskriver sig samma religiösa identitet.

Förutom offentlig och organiserad religion finns alltså individer som har sin religiositet. Därför är det viktigt att notera, som ovan nämnts, att det inte finns några tydliga gränser mellan privat och offentligt, vilket gör att mer osynlig vardagsreligiositet också kan vara relevant att studera som en del av den offentliga diskursen om religion. Vidare är det naturligtvis så att individer ingår i större gemenskaper och befinner sig i en diskursiv kontext som präglar dem, där även organisationer och ledare kan ingå och påverka deras sätt att tänka kring sin religiösa tradition, liksom synen de har på religionens roll i det offentliga rummet. Det är här viktigt att påpeka att individerna i sin tur även kan påverka organisationerna. På detta sätt flyter individuell och oficiell religion samman. Dessa aspekter är därför viktiga för religionsforskare att studera och tänka på i utvecklingen av nya sätt att se på sekularisering och modernisering i samband med religion/religiositet. Det är även viktigt för de som deltar i diksussionen om religion i samhället att medvetandegöra sig själva om dessa aspekter.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola