Något
förvånande kunde vi läsa i Kyrkans
Tidning att civilminister Stefan Attefall också har gett sig in i debatten
om skolavslutningar i kyrkor. Enligt hans uppfattning måste präster kunna önska
glad sommar och säga guds välsignelse i samband med att skolor använder kyrkans
lokaler. Attefall menar till och med att prästen skall kunna välsigna barnen
eftersom man enligt honom kan säga en välsignelse på flera olika sätt. I
intervjun med Kyrkans Tidning säger han bland annat: ”det handlar inte så
mycket om vad som sägs utan hur det görs, en välsignelse kan uttals som ett
gott råd, en omsorg eller var krävande och påträngande”. Enligt ministern har
Skolverket en allt för trångsynt tolkning av lagen. Bland annat anser Attefall
att det är absurt att Skolverket godkänner vissa psalmer och förnekar andra.
Detta är en detaljstyrning som inte ligger inom myndighetens ansvarsområde
enligt ministern.
Som
jag tidigare har skrivit här
på bloggen är det tydligt att diskussionen om skolavslutningar i kyrkor väcker
flera intressanta frågor. Skolverkets betoning av att skolan skall vara neutral
när det gäller konfessionella frågor och vad detta innebär tolkas på ett
annorlunda sätt av civilministern. Huruvida denna konflikt beror på olika
uppfattningar av vad som avses med religion är dock oklart. Det är dock klart
att både Skolverket och Attefall står inför ett likande problem när det gäller
att avgöra när något skall uppfattas som religion eller som tradition. Är det
barnet, prästen eller föräldrar som skall avgöra huruvida en välsignelse är en
religiös handling, ”något påträngande” eller endast en trevlig sak att säga i
samband med avslutningar. På ett liknande sätt har Attefall givetvis rätt när han
kritiserar Skolverkets beslut att godkänna vissa psalmer eftersom dessa endast
ses som uttryck för tradition. Återigen vem skall avgöra när en psalm är ett
uttryck för religion eller för tradition?
Ett
annat sätt att förhålla sig till frågan om skolavslutningar i kyrkan är att de
samfund som lånar ut sina lokaler faktiskt själva börjar ställa krav på vilka
ritualer, vilken musik och vilka ord som får sägas i samband med att skolor lånar
deras lokaler? En sådan väg skulle dock innebära att Svenska kyrkan med största
säkerhet skulle förlora en av sina viktigaste kopplingar till samhället. Vid
sidan av dop, vigslar och begravningar är skolavslutningar förmodligen ett
tillfälle då många möter Svenska kyrkan. Huruvida ett sådant möte förbättras
eller försämras av att prästen välsignar och önskar guds frid är dock en öppen
fråga.
Göran
Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
En kommentar i sommarlovstider:
SvaraRaderaOm det talade ordets verkan och välsignelsen: Jag hörde att en präst på en skolavslutning i en kyrka valde att mima välsignelsen – hade då välsignelsen någon verkan? Eller måste frasen uttalas högt för att ha en performativ verkan? Vad händer om prästen under vigselakten skulle mima: tager du denne…, och den tilltalade svarar ja – blir paret gift? Eftersom den mimande prästens handling väckte stor uppmärksamhet verkar flera ”tro” på mimandets effekt.
Anne-Christine Hornborg, professor i religionshistoria, Lunds universitet