Bibelarkeologi

Härom veckan kunde vi läsa om hur forskare menade att de funnit Johannes döparens ben i en grav i Bulgarien, och tidigare denna vecka publicerade Chronicle of Higher Education en artikel om en pågående debatt om bibelns historiska värde och funktion för arkeologin.

2008 menade arkeologiprofessorn vid Jerusalems universitet Yosef Garfinkel att han funnit platsen för Davids kamp mot jätten Goliat. Detta, menade han, bevisade Davids existens som en mäktig judisk kung och att bibelns berättelse har en historisk bakgrund.

Nonsens! svarade Israel Finkelstein, arkeologiprofessor vid Tel Avivs universitet och företrädare av en motsatt syn på bibelns berättelser. Han menade att Garfinkels forskning lider av stora metodologiska brister, och att han övertolkat de arkeologiska fynden.

Garfinkel och Finkelstein företräder två motsatta läger inom den samtida arkeologin; bibelmaximalism respektive bibelminimalism. Maximalisterna menar att bibelns berättelser har värde som historiskt material, och att bibeltexterna därför kan fungera som en sorts kartor att orientera efter vid arkeologiska utgrävningar. Minimalisterna däremot förstår bibeltexterna som legender vilka kan bära på korn av historisk sanning, men som inte kan ligga till grund för utgrävningar och tolkningsförsök.

I en nyutkommen svensk antologi om bibelns texter, deras historiska rötter och betydelse i människors vardag finns två av de mest namnkunniga bibelminimalisterna representerade: Niels Peter Lemche och Thomas L. Thompson – båda verksamma vid Köpenhamns universitet.

Anledningen till att dessa fynd debatteras i böcker och artiklar är naturligtvis att de rör långt mycket mer än teori- och metodfrågor inom arkeologin. Debatten handlar om bibelns historiska värde och olika sätt att närma sig och tolka bibeltexterna. Att frågan intresserar många fler än endast arkeologer och bibelexegeter illustreras av att allt fler utgrävningar finansieras av TV-kanaler som National Geographic och Discovery. För att få valuta för pengarna satsar dessa hellre på spektakulära utgrävningar.

Även Hollywood har intresserat sig för bibelarkeologin och 2006 producerade James Cameron, skaparen av storfilmer som Titanic och Avatar, dokumentären The Exocus Decoded. Med hjälp av arkeologiska metoder ville man här bevisa att bibelberättelsen om judarnas utvandring ur Egypten hade historisk bakgrund. Året därpå kom The Lost Tomb of Jesus som följde utgrävningen av vad som kanske kunde vara Jesu familjegrav.

Båda filmerna är regisserade av den kanadensiske TV-mannen Simcha Jacobovici, som ligger bakom en lång rad liknande dokumentärer. Jacobovicis filmer har naturligtvis stött på kritik. Bibelforskaren Jim West, vid Quartz Hill School of Theology, har menat att de kan ses som en modern motsvarighet till medeltidens ymniga fynd av Jesu kors runt om i Europa.

För oss religionsvetare är detta ett intressant, men också svårhanterligt material. Ska vi förstå en dokumentär som Exodus Decoded som en forskningsredogörelse, eller som ett material för oss att forska på? Oavsett hur vi väljer att förhålla oss innebär dokumentärernas breda genomslag att de blir viktiga inslag i religionsutövares förståelse av sina religiösa traditioner.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet