Ramadan, OS och elitidrott I

Olympiska spelen börjar på fredag, mitt under fastemånaden ramadan. Här på bloggen kommer vi uppmärksamma just ramadan, OS och elitidrott under den kommande veckan.

Inom islam är fastandet under ramadan en religiös plikt, en av de fem pelarna. Fastandet sker till åminnelse av att det var under månaden ramadan som profeten Muhammad först fick Koranen uppenbarad för sig. Fasta under ramadan anses föra människan närmare Gud, att avstå från mat och dryck under dygnets ljusa timmar ska idealt sett få människan att rikta all sin uppmärksamhet mot Gud istället för världsliga begär, det får också människor att känna solidaritet med fattiga och svältande. Många muslimer lyfter också fram fastans hälsobringande effekter, det vill säga att kroppen ”renas”. Att ta väl vara på den kropp som människan har givits av Gud är ett ideal som ofta omnämns både i förhållande till ramadan och till idrott. I boken Ramadan - en svensk tradition finns ett kapitel som handlar om elitidrott och ramadan. Där berättar Arnela, världsmästare i brasiliansk jujutsu hur hon resonerar kring just elitidrott och ramadan. Något som är mycket aktuellt i förhållande till de stundande Olympiska spelen.

Elitidrottares fastande under ramadan har flera gånger tidigare uppmärksammats i media under de senaste åren. Välkända fotbollsspelare som till exempel Yaya Touré och Eric Abidal fastar under ramadan vilket har inneburit kritik från såväl fans som klubbar som oroar sig för att de ska prestera sämre på viktiga matcher. Några spelare har blivit anklagade av sina klubbar för att bryta sina kontrakt eftersom de av klubbledningarna inte anses satsa fullt ut när de fastar. Åsikter om hur ramadan påverkar idrottsresultat går vitt isär både bland utövare och tränare. Vissa elitidrottare hävdar att fastan inte påverkar deras prestationer i tävlingar utan snarare hjälper dem, medan andra menar att det visserligen påverkar dem fysiskt, men att det andliga värdet av ramadan kompenserar för detta. Vissa väljer att avstå från att fasta om ramadan infaller under träningsperioder, ibland med hänvisning till att den som är på resande fot inte behöver fasta eller att man inte bör fasta om det finns risk att kroppen skadas.

Det finns inga entydiga resultat från idrottsvetenskapliga studier som visar att det varken skulle vara farligt eller speciellt bra att kombinera idrott med fasta under ramadan, istället tycks det vara frågan om vilken idrott det handlar om, när på dygnet man idrottar samt på vilket sätt man kompenserar för det vätske- och energibortfall som fasta under dygnets ljusa timmar innebär.

Religion och idrott är ett spännande forskningsfält! Håll ögonen på bloggen om du är intresserad av Ramadan, OS och elitidrott, det kommer mer...

Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap, Södertörns högskola.