fredag 30 november 2012

Vad är religion för vem?


Kanske är det på grund av att vi skrivit om frågan flera gånger tidigare, bland annat här och här, som ingen av bloggens skribenter kommenterat den pågående debatten om luciafirandet, skolan och kyrkan. Som vi skrivit tidigare kan skolverkets direktiv framstå som naivt i sin tolkning av lagskriften:

I skollagens första kapitel står att ”Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell”. Vi kan inte komma fram till någon annan slutsats än att bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan och annan religiös utövning måste betraktas som konfessionella inslag. Samtidigt säger vi att det är möjligt att samlas i kyrkan, att prästen kan medverka och att man kan sjunga någon enstaka psalm som starkt förknippas med traditionen. 
Man får ha skolavslutning i kyrkan, fira advent och hålla luciatåg – så länge det inte försiggår något religiöst, ungefär.

I gårdagens Debatt på Svt kunde man höra kyrkoherden Ann-Louise Trulsson – precis som jag och många andra gjort tidigare – peka på juristernas blindhet inför luciafirandets religiösa symbolik. 

Men kanske kan man vända på det?

Förknippar verkligen skolbarnen, eller ens de flesta (protestantiska, post-protestantiska eller icke-protestantiska) svenskar, lucia med åminnelsen av det katolska helgonet Lucia? Läser de symbolerna – den vita skruden, det röda skärpet, ljuskronan – på samma sätt som kyrkoherden? Vem är den där stalledrängen egentligen? Själv hade jag inte en aning när jag gick i skolan. Fålar fem? 

 De flesta svenskar verkar förknippa religion med metafysisk tro, snarare än med fysiska ting. Med prästens ord, mer än med hens initiation, kläder eller med kyrkans arkitektur och symboler. Och religion är ju inget i sig. utan vad människor gör det till. Kanske är kyrkan mindre kristen om, som Christer Sturmark brukar kräva, prästen tar ledigt? Kanske är Staffan var en stalledräng mindre religiös än Herren av himlen är kommen till jorden. 

 Frågan är bara vem som ska värdera graden av religion i olika praktiker, ritualer, artefakter och uttryck. Skolverkets jurister, sveriges rektorer eller skolbarnen och deras föräldrar?

Med i Svt-studion fanns också en förälder med starkt negativa föreställningar om religion. Hon ville absolut inte att hennes barn skulle behöva delta i några religiösa ceremonier, vare sig de förstod symboliken eller inte. Uppenbarligen hade hon, precis som Ann-Louise Trulsson, svårt att läsa bort kyrkans, Lucias och Staffans kristna dimensioner.

Den hetsiga debatten är i sig ett uttryck för frågans komplexitet. Vem bestämmer vad som är religion för vem?

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

kl.

2 kommentarer:

  1. Camilla Grepe1 december 2012 kl. 23:29

    Hej Simon!

    Det är jag som är mamman från SVT Debatt.
    Religion är alltid intressant som studieobjekt och jag har själv läst en hel del genom åren. Men jag är glad om jag får styra över min egen religionsutövning, utan att någon föser in mig och mina barn i det kristna templet. Vi tillhör inte den traditionen och religionen.

    Jag respekterar troende och förväntar mig samma respekt tillbaka. Det är symptomatiskt att jag efter så gott som varje inhopp i radio eller teve blir kontaktad av någon djupt troende som ger mig rätt och ber om ursäkt för sina trosfränder. Det uppskattar jag naturligtvis mycket. Det blir alltid trevliga samtal.

    För mig är det skärningspunkten mellan politik och religion som är det mest intressanta idag. Jag ägnar mycket tid åt det triangeldrama som utspelar sig kring skolan och kyrkan. Det är nämligen inget tvåfrontskrig som många felaktigt tror.

    Svenska kyrkan har sina intressen i att marknadsföra sig för blivande konfirmander och medlemmar. Det materialet finns lätt tillgängligt på nätet, eftersom kyrkan är exemplariskt transparent.

    Den andra parten är de främlingsfientliga krafter som använder kyrkan som förment värn mot en islamisering av Sverige. En hel del finns i Sverigedemokraternas partiprogram och utspel. Dessutom är nätet en bra källa för allehanda rasistiska uppkastningar.

    En fråga som snabbt infinner sig är hur rasistiska Svenska kyrkans anhängare är? När man studerar kommentarsfälten till olika artiklar om skolavslutningar i kyrkan, framträder en bild som inte är smickrande. Men är den sann?

    Den tredje gruppen är numerärt stor, men orkar för det mesta inte bråka, utan gillar läget eller skolkar när det är kristna aktiviteter i skolan. (Skolan i sin tur ser i de flesta fall mellan fingrarna på "svinnet" eftersom frågan helst inte ska ställas på sin spets.) Den utgörs av den 1/3 av befolkningen som inte är kyrkotillhöriga. Gruppen växer snabbt.

    Det går inte att blunda för att även den gruppen innehåller sin beskärda del av människor som inte vill vara medlemmar i kyrkan, men som ser skolavslutningar i kyrkan som ett sätt att markera nationell enig front mot invandrare.

    Vi är ett fåtal som driver skolkyrkofrågan aktivt, och jag är nog en av dem som märks mest. En oavslutad fil. kand. skramlar i mitt CV och kanske kommer den att avslutas inom religionsvetenskapen. Att välja ämne för uppsats lär inte bli svårt. Om du är intresserad av det jag skriver om är du välkommen att besöka min blogg.

    Med vänlig hälsning
    Camilla

    SvaraRadera
  2. RVK3 december 2012 kl. 09:35

    Hej Camilla

    Tack för en intressant kommentar. Jag håller med om att detta är en intressant och viktig fråga och känner till viss del igen de kategorier du beskriver. Jag har inte sett några undersökningar på hur många svenskkyrkliga som skulle vara uttalade nationalister eller invandringsfientliga. Med tanke på det stora antal som trots allt fortfarande är medlemmar i kyrkan kan man tänka sig att de speglar samhället i stort ganska väl. Jag tror man ska vara försiktig med att blanda samman den totala gruppen med dem som kommenterar på nätet. Folk med starka åsikter, oavsett om det rör islam, invandring eller trädgårdsskötsel, är överrepresenterade i kommentarsfälten. Det faller sig ganska naturligt.

    Det är uppenbart att det finns olika läger inom kyrkan, och att även dessa blir mer synliga genom internet. Vi har tidigare här på bloggen skrivit om exempelvis Seglora Smedja och Kristen Opinion som ofta representerar olika idéer om vad kyrkan ska står för.

    Det vore intressant med en kandidatuppsats i detta ämne!

    Mvh
    Simon

    SvaraRadera