Religionen och rollerna

Förra veckans Uppdrag granskning har varit senaste tidens religionssnackis, och åsikterna har varit minst sagt delade bland dem som kommenterat reportaget i media och i nätets kommentarfält. För många muslimer blev reportaget en bekräftelse på att media är ute efter att smutskasta islam, och på islamkritiska hemsidor ser man reportaget som en bekräftelse på att islam är en kvinnofientlig religion i konflikt med ”svenska grundvärderingar”.

Detta trots att muslimer med olika ståndpunkter i frågan kom till tals i reportaget. Flera av de muslimer som speglades – till exempel de två kvinnor som utrustats med dolda kameror och idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi– talade ju faktiskt mot polygami eller kvinnors underordning.

I en idag kanske lite bortglömd religionspsykologisk klassiker, Religionen och rollerna från 1959, menar Hjalmar Sundén (d. 2008) att vår varseblivning är starkt selektiv och att detta faktum har stor betydelse för vår tolkning av omvärlden och givna situationer. Inspirerad av socialpsykologin menade Sundén att människor antar olika roller i olika sammanhang, och att det med dessa roller följer olika förväntningar på och förförståelser av tillvaron. Varje roll kommer med ett varseblivnings- och tolkningsmönster som mer eller mindre omedvetet hjälper oss att tolka och rationalisera världen. Vi har helt enkelt lättare att finna det vi redan letar efter.

Det kan förklara varför man inom den islamkritiska diskursen endast har identifierat de imamer som talade för kvinnans underordning som muslimer. Detta för att de svarar mot den bild av islam och muslimer som följer med ”rollen” islamkritiker. På samma sätt kan man förklara varför många muslimer, som ofta är skeptiska mot mediarapporteringen om islam, hellre än brister hos sina religiösa företrädare ser brister i journalistiken.

För att göra en mer rättvis bedömning måste man börja med att medvetandegöra sig själv om ens egna roller och tolkningsraster. Genom att självkritiskt reflektera över sina egna förutfattade meningar kan man förhoppningsvis göra en mer nyanserade analys. Detta gäller såväl forskare som journalister. Letar vi efter misogyna religiösa företrädare kommer vi utan vidare att finna dem, precis som vi lätt hittar religiösa ledare som talar om fred och kärlek om det är det vi i förhand vill spegla. Därför är det alltid viktigt att försöka ge sig in i ett ämne så förutsättningslöst som möjligt.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet