Förra veckans Uppdrag
granskning har varit senaste tidens religionssnackis, och åsikterna har varit
minst sagt delade bland dem som kommenterat reportaget i media och i nätets
kommentarfält. För många muslimer blev reportaget en bekräftelse på att media
är ute efter att smutskasta islam, och på islamkritiska hemsidor ser man reportaget
som en bekräftelse på att islam är en kvinnofientlig religion i konflikt med
”svenska grundvärderingar”.
Detta trots att
muslimer med olika ståndpunkter i frågan kom till tals i reportaget. Flera av
de muslimer som speglades – till exempel de två kvinnor som utrustats med dolda
kameror och idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi– talade ju faktiskt mot
polygami eller kvinnors underordning.
I en idag kanske lite
bortglömd religionspsykologisk klassiker, Religionen
och rollerna från 1959, menar Hjalmar Sundén (d. 2008) att vår
varseblivning är starkt selektiv och att detta faktum har stor betydelse för
vår tolkning av omvärlden och givna situationer. Inspirerad av socialpsykologin
menade Sundén att människor antar olika roller i olika sammanhang, och att det
med dessa roller följer olika förväntningar på och förförståelser av tillvaron.
Varje roll kommer med ett varseblivnings- och tolkningsmönster som mer eller
mindre omedvetet hjälper oss att tolka och rationalisera världen. Vi har helt
enkelt lättare att finna det vi redan letar efter.
Det kan förklara varför
man inom den islamkritiska diskursen endast har identifierat de imamer som
talade för kvinnans underordning som muslimer. Detta för att de svarar mot den
bild av islam och muslimer som följer med ”rollen” islamkritiker. På samma sätt
kan man förklara varför många muslimer, som ofta är skeptiska mot
mediarapporteringen om islam, hellre än brister hos sina religiösa företrädare
ser brister i journalistiken.
För att göra en mer
rättvis bedömning måste man börja med att medvetandegöra sig själv om ens egna
roller och tolkningsraster. Genom att självkritiskt reflektera över sina egna förutfattade
meningar kan man förhoppningsvis göra en mer nyanserade analys. Detta gäller såväl forskare som journalister. Letar vi efter misogyna
religiösa företrädare kommer vi utan vidare att finna dem, precis som vi lätt
hittar religiösa ledare som talar om fred och kärlek om det är det vi i förhand
vill spegla. Därför är det alltid viktigt att försöka ge sig in i ett ämne så
förutsättningslöst som möjligt.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i
religionsvetenskap vid Göteborgs universitet
Jag har länge förvånats över att det är den fundamentalistiska minoriteten av islam som hos politiker och i media får representera Islam, som om de på något som helst sätt skulle vara representanter för muslimen i gemen.
SvaraRaderaVerkar som att politiker och media medvetet vill göda islamhatet genom att välja dessa företrädare istället för mer moderata sådana. För inte kan de väl bara vara inkompetenta eller okunniga?