Kontrajihadismens utgångspunkter

Med anledning av den demonstration Swedish Defence League ska hålla i Malmö i eftermiddag återpublicerar vi ett inlägg som fokuserar några centrala tankar inom den islamkritiska idéströmning som har kommit att kallas för den kontrajihadistiska miljön.

Eftersom religionsvetare och forskare ofta beskylls för att försvara islam eller släta över problem och motsättningar i samhället är det viktigt att lyfta fram några allmänna utgångspunkter. Religionsvetenskapens syfte är inte att försvara eller legitimera vissa religioner eller tolkningar av religioner framför andra – detta är möjligtvis en uppgift för troende och teologer. Som religionsvetare ska vi istället problematisera förenklade och stereotypa framställningar av religion eller enskilda religiösa traditioner. Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är det människor som skapar religion, och forskningen visar att människor som menar sig tillhöra samma religion har vitt skilda uppfattningar om hur denna religion ska tolkas och bäst efterlevas.

Kontrajihadismen är en löst sammansatt transatlantisk idéströmning som framför allt förenas i en kritik av det mångkulturella samhället, islam och de medborgare som anser att alla människor skall behandlas lika i oberoende av religiös och etnisk bakgrund. Trots att det rör sig om just en löst sammanhållen idéströmning, som knyts samman via bloggar, möten (som eftermiddagens i Malmö) och individuella kontakter, kan man urskilja några centrala tankar och idéer vad det gäller synen på islam och muslimer.

Islam är enhetlig och oföränderlig totalitär ideologi

Islam står för olika saker för olika muslimer. De flesta muslimer menar nog ungefär att islam är ett idealiskt sätt att leva i enlighet med guds vilja så som denna uppenbarats i koranen och exemplifierats i berättelserna om Muhammads liv. Hur dessa källor ska förstås är man emellertid oense om. Enskilda muslimer, eller muslimska tolkningstraditioner, har olika svar på samma frågor. Det gör det omöjligt att ur ett ickekonfessionellt perspektiv yttra sig om vad ”islam säger” i den ena eller andra frågan eftersom olika muslimer ger olika svar på samma fråga.

Inom den kontrajihadistiska diskursen erkänner man emellertid inte någon pluralism. Man sätter likhetstecken mellan islam och militant extremism, och den komplexitet och mångfald som kännetecknar all religion har här fått lämna plats för en islam som ser likadan ut oavsett tid och plats. Denna islam har på ett kontextlöst sätt tolkats fram ur en handfull utvalda koranverser och hadithtraditioner (berättelser om vad profeten Muhammad gjort och sagt), samt några historiska termer och specifika situationer som anses vara allmängiltiga.

Enligt den kontrajihadistsika exegesen är islam en till sin kärna krigisk religion, i direkt motsättning till ”väst” och ”västerländska värderingar”. Det är också karaktäristiskt för den islamkritiska diskursen att islam framställs som ett handlande subjekt och en enhetlig ideologi som determinerar muslimers tankar och beteende.

Eurabiadoktrinen

I den islamkritiska och kontrajihadistiska föreställningsvärden närs idén om att muslimsk-arabiska och västerländska ledare, av oklara skäl, har kommit överens om att skapa ett Eurabia – ett Europa dominerat av arabiska muslimer. Alternativt att arabisk-muslimska ledare har kommit överens om en gemensam ambition att erövra västvärlden genom såväl immigration som konfrontation. Flyktingar och asylsökanden är islamiseringens fotsoldater. Muslimer anses bedriva en form av demografisk krigsföring genom att föda många barn. Muslimer vill inte integrera sig i det svenska samhället, menar man, utan är här för att ”islamisera” genom att bygga moskéer, ställa krav på särlagstiftning och slutligen påtvinga Sverige sharialagar genom ett lömskt bruk av yttrande- och religionsfrihetslagstiftning.

Föreställningen om den eurabiska konspirationen har främst sina rötter i Gisèla Littmans, alias Bat Ye’or, internationella best seller Eurabia: the Euro-Arab axis (2005). Det huvudsakliga temat i boken är att det, sedan ”oljekriserna” på 1970–talet, existerar ett hemligt, medvetet skapat, politiskt projekt mellan nyckelpersoner inom den europeiska politiska, ekonomiska och intellektuella eliten och deras arabiska motsvarigheter – den s.k. Euro–Arab–Dialogue (EAD) – med avsikt att få till stånd en oåterkallelig transformation av Europa till en ny geografisk entitet – Eurabia.

Åke Sander, professor i religionsbeteendevetenskap vid Göteborgs universitet, har listat Eurabiaföreställningens centrala teman enligt följande:

·            islam och muslimer utgör ett mycket allvarligt, externt såväl som internt, existentiellt hot mot Europa och hela den västerländska civilisationen

·            islam är en och samma entitet sedan dess födelse 610. Den ”sanna islam” är den ”ursprungliga islam”. Islam är, och kommer alltid att förbli, en medeltida, pre–modern, oupplyst, fundamentalistisk, våldsam religiös tradition och ideologi, oförmögen till förändring

·            det är samma islam, samma muslimer och samma hot som Europa står inför vid dagens ”tredje våg” av islamiskt erövringsförsök som vid dess första försök att ta över Europa under 700–talet, som stoppades vid Poitiers 732, och vid dess andra försök under 1500 och 1600–talen, som stoppades vid Wien 1683

·            islam betraktar, och kommer alltid att betrakta, världen som binär, uppdelad i dar al–islamoch dar al–harb (krigets boning), i trogna och otrogna, och de förra har en gudomlig och oifrågasättbar plikt att erövra och underkuva de senare, en plikt att införa shari’a överallt och att göra alla otrogna till dhimmis (skyddsfolk) och slavar, vilka de har en gudomlig rätt att plundra, våldta och döda

·            alla muslimer är alltid först och främst ”soldiers of Islam”, en ockupationsmakt. Jihad är det centrala elementet i islams och muslimers väsen. De är alla, innerst inne, medeltida, extremistiska och fundamentalistiska jihadister

·            muslimer varken kan eller vill integrera sig i Europa. De är, och kommer alltid att förbli, barbarer som aldrig lämnar den islamiska världen – de tar den med sig vart de än beger sig

·            det är inbyggt i deras och deras religions DNA att misshandla sina kvinnor, fruar, mödrar och döttrar. Otrogna, dekadenta kvinnor har de gudomlig rätt att våldta

·            det ingår i muslimers natur att lura och bedra. Mot otrogna har de ett gudomligt bud att göra detta.

·            muslimer är lata och vill inte arbeta. I Europa parasiterar de på majoritetsbefolkningen och deras sociala välfärdssystem för att försvaga, söndra och ta över de europeiska länderna

·            muslimer och deras mentalitet representerar den totala motsatsen till ”oss” och ”vår” mentalitet

·            islam är en sjuk och ond religion/ideologi, att likna vid pest eller cancer

·            islam och muslimer utmärks av en okontrollerad och okontrollerbar demografi – de blir i snabb takt fler och fler hela tiden. Detta är deras starkaste vapen i deras globala jihad–ambitioner. Detta är varför Europa (och eventuellt hela den västerländska civilisationen) är dödsdömd – om ”vi” inte gör något mycket radikalt åt det

Demografer som har studerat de siffror som används av förespråkare för kontrajihadistiska tankesystem visar emellertid på två saker. Invandrare föder generellt fler barn om man endast beaktar ett kort tidsperspektiv. Men – och detta faktum ignoreras oftast av islamkritiker – om man istället ser över tid är det en tydlig trend att skillnaden mellan invandrares och ”inhemskas” födslotal minskar. Dessutom är det också viktigt att påpeka att det inte finns ett automatiskt samband mellan födslotal och barns religiositet. Uppväxt och insocialisering i det omgivande samhällets värderingar och tankar kommer också att påverka barn som är födda av föräldrar som praktiserar islam. Graden av sekularisering kommer sannolikt att öka bland andra, tredje och fjärde generations barn till invandrare.

Ytterligare en faktor som den anti-muslimska rörelsen ofta bortser från är att det inte finns ett samband mellan invandring från till exempel Mellanöstern och Nordafrika och migranternas religiositet. I Sverige uppskattas antalet människor av muslimsk kulturell bakgrund till 350000-400000, men denna uppskattning säger inte något om vad det innebär att ha en muslimsk kulturell bakgrund. I Sverige är det inte tillåtet att föra religionsstatistik och antalet praktiserande muslimer är därför inte något annat än just en uppskattning. Av den ovan angivna siffran är endast 110000 knutna till någon muslimsk organisation. Detta tycks indikera att majoriteten av ”muslimer” i Sverige de facto inte praktiserar sin religion i någon islamisk församling. Detta kan också peka på att sekulariseringen är utbredd även bland individer av muslimsk kulturell bakgrund. Graden av muslimsk praktik bland dessa invandrare kan därför vara betydligt överdriven.

Alla muslimer ljuger!

Att muslimer själva inte uttrycker, eller kraftigt förnekar, den euroarabiska konspirationen, eller i de fall muslimer talar om vikten av demokrati, mänskliga rättigheter eller integration förklarar man inom den kontrajihadistiska miljön med begreppet taqiyya. Taqiyya har historiskt varit en shiitisk angelägenhet och tolkas vanligen som att en muslim får dölja sin religionstillhörighet vid hot om våld på grund av sin tro. Då shiiter förföljts av sunnimajoriteten har man kunnat uppträda som sunnimuslim för att undvika aggression.

Bland islamofobiska och kontrajihadistiska debattörer har emellertid taqiyya kommit att betyda att det är en muslimsk plikt att ljuga för icke-muslimer, som en del av islamiseringen av världen. Denna strategiska definition av begreppet får innebörden att deltagare i den kontrajihadistiska miljön inte behöver ta hänsyn till argument från muslimer, eftersom varje uttalande som inte överensstämmer med den egna islamförståelsen kan avfärdas som förställning och lögn.

Religion och våld

Avslutningsvis kan betonas att alla religiösa traditioner liksom politiska ideologier kan användas och tolkas på ett sådant sätt att de legitimerar våld och dominans. Här är islam inte något undantag! Det är lätt att hitta exempel där islam har tolkas på ett sådant sätt att religionen har legitimerat terrordåd, erövring och patriarkala strukturer. Dessa tolkningsprinciper är dock varken unika för muslimer eller delade av alla människor som bekänner sig till religionen islam. För religionsvetare är det en central uppgift att problematisera förenklade föreställningar om religion och religiositet i samhället. Den kontrajihadistiska framställningen av islam är ett skolboksexempel på en essentialistisk, förenklad och oproblematiserad framställning. Genom att påpeka detta faktum är vårt syfte inte att försvara islam eller muslimer – något som muslimer själv får ägna sig åt. Istället är det vårt mål att genomföra en habil vetenskaplig analys som tar hänsyn till historiska och sociala förändringar liksom mångfald och förändringar över tid och rum. Det tillhör våra uppgifter som religionsvetare att identifiera fel, brister och onyanserade framställningar oberoende om dessa uttalas av religiösa ledare, politiker, debattörer, media eller kulturrasister.  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Counter Jihad - intervju med Anna-Sofia Quensel

I morgon, lördag 4 augusti, hålls ett så kallat kontrajihadistiskt möte hållas i Stockholm. Med anledning av detta publicerar vi några inlägg som rör denna gruppering eller åsiktsgemenskap på Religionsvetenskapliga kommentarer.

Counter jihad, eller den kontrajihadistiska åsiktsgemenskapen, har fått allt mer uppmärksamhet efter Anders Behring Breiviks terrordåd för ett år sedan. Breviks relation till rörelsen har nyligen speglats i boken Det mörka nätet – om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa av den norske journalisten och terrorexperten Öyvind Strömmen. Sedan terrordåden förra sommaren har även svenska säkerhetspolisen fått upp ögonen för rörelsen och dess eventuella våldspotential.

Demonstrationstillstånd för manifestationen har tydligen sökts av Swedish Defence Leagues (SDL) talesperson – före detta Sverigedemokraten – Isak Nygren. Nygren var också en av dem som fick Anders Behring Breiviks manifest mailat till sig strax innan terrordåden i Norge för ett år sedan. Närmare kopplingar med den kontrajihadistiska rörelsen har också Sverigedemokraternas Ted och Kent Ekeroth ha, vilket uppmärksammats av Uppdrag granskning.

För att få veta mer om kontrajihadismen har vi ställt några frågor till Anna-Sofia Quensel på EXPO reasearch.

1. När man läser på nätet verkar SDL organisera mötet. Vad vet ni om SDL? Hur många är de och hur är de organiserade? Har de kapacitet att initiera och organisera ett sånt här möte, eller tror du att beslutsvägarna ser annorlunda ut?

Formellt sett är det SDL som arrangerar mötet i den meningen att det är Isak Nygren, officiell talesperson för SDL, som ansökt om demonstrationstillståndet. Men vi vet att idén till att hålla mötet i Stockholm emanerar från en strategidiskussion inom British Freedom Party där Tommy Robinson och hans kusin Kevin Caroll är vice partiledare. Det vill säga, det är SION – Stop Islamization of Nations – med Pamela Geller, Robert Spencer och Anders Gravers i spetsen som tillsammans med English Defence League (EDL) är initiativtagare till mötet.

SDL känner vi inte mycket till om. De har hittills inte organiserat någon egen aktivitet i Sverige. De försökte delta vid demonstrationen mot Göteborgsmosken i våras, men blev avvisade av arrangörerna Försvarskåren Sveriges Självförsvar eftersom SDL var "för sionistiska". SDL deltog i Århusdemonstrationen i maj 2012 då European Defence Leagues bildades. Isak Nygren höll tal. Enligt honom själv var det bara han som var närvarande från SDL.

För några dagar sedan uppgav Isak Nygren i en intervju att de var cirka 80 medlemmar.

på facebook finns det en division i Göteborg, Stockholm och i Malmö. Men hur många de i verkligheten är vet vi inte.

2. Kontrajihadismen verkar vara en ganska amorf företeelse - ett löst sammanhållet nätverk, en åsiktsgemenskap, en sammanslutning av organisationer. Hur skulle du vilja karaktärisera Counter Jihad (CJ)?

Precis som du gör här - ett löst sammanhållet nätverk av organisationer, bloggare och individer som delar en gemensam åsikt att västvärlden är utsatt för islamisering etc.

3. På en poster för mötet annonseras att bland andra Pamela Geller, Roberts Spencer, Anders Gravers och Tommy Robinson ska komma. Skulle du kunna säga något kort om vilka positioner dessa fyra har inom CJ? Är det bekräftat att dessa verkligen kommer? Vilka svenska aktörer skulle du räkna till CJ, utöver SDL?

Samtliga dessa 4 tillhör "eliten" inom den kontrajihadistiska rörelsen. Anders Gravers är upphovsmannen till de olika Stop Islamization-rörelserna. Han bildade 2005 Stop islamisering af Danmark, 2007 Stop Islamisation of Europe, överlämnade Stop Islamisation of America till Geller och Spencer 2010 och 2012 bildades Stop Islamisation of Nations. Anders Gravers olika SIO-organisationer har samarbetat och samarbetar med English Defence League och Danish Defence League. Anders Gravers var även en av arrangörerna till den första kontrajihadistiska konferensen i Köpenhamn 2007.

Här finns en översikt över de kontrajihadistiska mötena som genomförts hittills.

Pamela Geller driver bloggen Atlas Shrugs och är en av de mest framträdande personerna inom den amerikanska kontrajihadistiska rörelsen. Hon och Robert Spencer är vad man skulle kunna kalla för ett radarpar. De driver tillsammans kampanjen mot Ground Zero Mosque i New York och de arrangerar protestmöten i New York. Båda lyckas även med att få uttala sig i mainstrea- media och de deltar ofta på varandras bloggar och i olika diskussioner. Robert Spencer driver bloggen Jihad Watch. De har inbjudit EDL till att delta och tala på deras möten i New York. Tommy Robinson fick dock inreseförbud, men andra representanter för EDL har istället hållit tal. Både Geller och Spencer värderar EDL högt.

Här kan man läsa mer om Spencer och Geller.

Utöver SDL så skulle vi idag vilja säga att Ingrid Carlquist från Svenska tryckfrihetssällskapet kan räknas in i rörelsen. Carlquist deltog och talade vid rörelsens konferens i Bryssel i början av juli i år där även Tommy Robinson talade. Sverigedemokraterna Ted och Kent Ekeroth har var för sig deltagit vid några av counterjihadkonferenserna 2007 och 2008. Kent Ekeroth inbjöd Alan Ayling/Alan Lake (en av grundarna och finansiärerna till EDL) till en Sverigedemokratisk konferens i Malmö och Robert Spencer höll en föreläsning om islamisering för Sverigedemokraterna i Almedalen 2010.

4. Vet ni något om hur dessa möten finansieras?

Nej. Men vi vet att Geller och Spencer t.ex. har stöd från olika donatorer i USA.

5. Många har pekat på kopplingar mellan Anders Behring Breivik och CJ, hur ser dessa ut enligt dig? När man läser uttalanden av personer engagerade i CJ tar de vanligen avstånd från ABB och understryker att de är emot alla former av våld. Utgör CJ någon form av hot? Har de en våldspotential?

Breivik inspirerades av rörelsen. Men CJ tar avstånd från hans handlingar. Precis som du säger så tar de avstånd från våld och menar att de är en fredlig proteströrelse. men flera av EDLs supportrar och medlemmar har fällts för våld i samband med sina demonstrationer i England.

Simon Sorgenfrei,

Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Kontrajihadismens utgångspunkter

På lördag demonstrerar Swedish Defence League i Stockholm för att protestera mot vad de upplever som en islamisering av Sverige. För att kunna förstå den islamkritiska idéströmning som har kommit att kallas för den kontrajihadistiska miljön är det viktigt att lyfta fram några centrala tankar som är vanligt förekommande bland röster som uttrycker en stark kritik av islam och muslimer.

Eftersom religionsvetare och forskare ofta beskylls för att försvara islam eller släta över problem och motsättningar i samhället är det viktigt att lyfta fram några allmänna utgångspunkter. Religionsvetenskapens syfte är inte att försvara eller legitimera vissa religioner eller tolkningar av religioner framför andra – detta är möjligtvis en uppgift för troende, teologer. Samtidigt är det viktigt att problematisera förenklade och stereotypa framställningar av religion eller enskilda religiösa traditioner. Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är det människor som skapar religion, och forskningen visar att människor som menar sig tillhöra samma religion har vitt skilda uppfattningar om hur denna religion ska tolkas och bäst efterlevas.

Sverige är ett mångreligiöst, demokratiskt och öppet samhälle och i ett sådant samhälle har religionsfriheten en central betydelse. Vi har religionsfrihet och därför står det var och en fritt att välja en religiös livsstil så länge som detta inte inkräktar på andra människors liv eller baseras på tvång. Och precis på samma sätt som vi kan välja religion står det oss också fritt att välja att avstå från religion. För vissa människor kan det vara provocerande att vissa väljer ett liv där gud är av central betydelse, men lika provocerande kan det vara att välja ett liv utan gud och religion för andra.

Kontrajihadismen är en löst sammansatt transatlantisk idéströmning som framför allt förenas i sitt hat mot det mångkulturella samhället, islam och de medborgare som anser att alla människor skall behandlas lika i samhället oberoende av religiös och etnisk bakgrund. Med anledning av det internationella kontrajihadistiska möte som ska hållas i Stockholm i helgen vill vi titta närmare på några av den kontrajihadistiska miljön centrala tankar och idéer vad det gäller synen på islam och muslimer.

Islam är enhetlig och oföränderlig totalitär ideologi

Islam står för olika saker för olika muslimer. De flesta muslimer menar nog ungefär att islam är ett idealiskt sätt att leva i enlighet med guds vilja så som denna uppenbarats i koranen och exemplifierats i berättelserna om Muhammads liv. Hur dessa källor ska förstås är man emellertid oense om. Faktum är att enskilda muslimer, eller muslimska tolkningstraditioner, har olika svar på samma frågor. Det gör det omöjligt att ur ett ickekonfessionellt perspektiv yttra sig om vad ”islam säger” i den ena eller andra frågan eftersom som olika muslimer ger olika svar på samma fråga.

Inom den kontrajihadistiska diskursen erkänner man emellertid inte någon mångfald av islamtolkningar. Man sätter likhetstecken mellan islam och militant extremism, och den komplexitet och mångfald som kännetecknar all religion har här fått lämna plats för en islam som ser likadan ut oavsett tid och plats. Denna islam har på ett kontextlöst sätt tolkats fram ur en handfull utvalda koranverser och hadithtraditioner (berättelser om vad profeten Muhammad gjort och sagt), samt några historiska termer och specifika situationer som anses vara allmängiltiga. Enligt den kontrajihadistsika exegesen är islam en till sin kärna krigisk religion, i direkt motsättning till ”väst”. Det är också karaktäristiskt för den islamkritiska diskursen att islam framställs som ett handlande subjekt och en enhetlig ideologi som determinerar muslimers tankar och beteende.

Eurabiadoktrinen

I den islamkritiska och kontrajihadistiska föreställningsvärden närs idén om att muslimsk-arabiska och västerländska ledare, av oklara skäl, har kommit överens om att skapa ett Eurabia – ett Europa dominerat av arabiska muslimer. Eller att arabisk-muslimska ledare har kommit överens om en gemensam ambition att erövra västvärlden genom såväl immigration som konfrontation. Flyktingar och asylsökanden är islamiseringens fotsoldater. Muslimer anses bedriva en form av demografisk krigsföring genom att föda många barn. Muslimer vill inte integrera sig i det svenska samhället, menar man, utan är här för att ”islamisera” genom att bygga moskéer, ställa krav på särlagstiftning och slutligen påtvinga Sverige sharialagar genom ett lömskt bruk av yttrande- och religionsfrihetslagstiftning.

Föreställningen om den eurabiska konspirationen har främst sina rötter i Gisèla Littmans, alias Bat Ye’or, internationella best seller Eurabia: the Euro-Arab axis (2005). Det huvudsakliga temat i boken är att det, sedan ”oljekriserna” på 1970–talet, existerar ett hemligt, medvetet skapat, politiskt projekt mellan nyckelpersoner inom den europeiska politiska, ekonomiska och intellektuella eliten och deras arabiska motsvarigheter – den s.k. Euro–Arab–Dialogue (EAD) – med avsikt att få till stånd en oåterkallelig transformation av Europa till en ny geografisk entitet – Eurabia.

Åke Sander, professor i religionsbeteendevetenskap vid Göteborgs universitet, har listat Eurabiaföreställningens centrala teman enligt följande:

• islam och muslimer utgör ett mycket allvarligt, externt såväl som internt, existentiellt hot mot Europa och hela den västerländska civilisationen
•  
• islam är en och samma entitet sedan dess födelse 610. Den ”sanna islam” är den ”ursprungliga islam”. Islam är, och kommer alltid att förbli, en medeltida, pre–modern, oupplyst, fundamentalistisk, våldsam religiös tradition och ideologi, oförmögen till förändring
•  
• det är samma islam, samma muslimer och samma hot som Europa står inför vid dagens ”tredje våg” av islamiskt erövringsförsök som vid dess första försök att ta över Europa under 700–talet, som stoppades vid Poitiers 732, och vid dess andra försök under 1500 och 1600–talen, som stoppades vid Wien 1683
•  
• islam betraktar, och kommer alltid att betrakta, världen som binär, uppdelad i dar al–islam och dar al–harb (krigets boning), i trogna och otrogna, och de förra har en gudomlig och oifrågasättbar plikt att erövra och underkuva de senare, en plikt att införa shari’a överallt och att göra alla otrogna till dhimmis (skyddsfolk) och slavar, vilka de har en gudomlig rätt att plundra, våldta och döda
•  
• alla muslimer är alltid först och främst ”soldiers of Islam”, en ockupationsmakt. Jihad är det centrala elementet i islams och muslimers väsen. De är alla, innerst inne, medeltida, extremistiska och fundamentalistiska jihadister
•  
• muslimer varken kan eller vill integrera sig i Europa. De är, och kommer alltid att förbli, barbarer som aldrig lämnar den islamiska världen – de tar den med sig vart de än beger sig
•  
• det är inbyggt i deras och deras religions DNA att misshandla sina kvinnor, fruar, mödrar och döttrar. Otrogna, dekadenta kvinnor har de gudomlig rätt att våldta
•  
• det ingår i muslimers natur att lura och bedra. Mot otrogna har de ett gudomligt bud att göra detta.
•  
• muslimer är lata och vill inte arbeta. I Europa parasiterar de på majoritetsbefolkningen och deras sociala välfärdssystem för att försvaga, söndra och ta över de europeiska länderna
•  
• muslimer och deras mentalitet representerar den totala motsatsen till ”oss” och ”vår” mentalitet
•  
• islam är en sjuk och ond religion/ideologi, att likna vid pest eller cancer
•  
• islam och muslimer utmärks av en okontrollerad och okontrollerbar demografi – de blir i snabb takt fler och fler hela tiden. Detta är deras starkaste vapen i deras globala jihad–ambitioner. Detta är varför Europa (och eventuellt hela den västerländska civilisationen) är dödsdömd – om ”vi” inte gör något mycket radikalt åt det

Demografer som har studerat de siffror som används av förespråkare för kontrajihadistiska tankesystem visar emellertid på två saker. Invandrare föder generellt fler barn om man endast beaktar ett kort tidsperspektiv. Men – och detta faktum ignoreras oftast av islamkritiker – om man istället ser över tid är det en tydlig trend att skillnaden mellan invandrares och ”inhemskas” födslotal minskar. Dessutom är det också viktigt att påpeka att det inte finns ett automatiskt samband mellan födslotal och barns religiositet. Uppväxt och insocialisering i det omgivande samhällets värderingar och tankar kommer också att påverka barn som är födda av föräldrar som praktiserar islam. Graden av sekularisering kommer med största sannolikhet också att öka bland andra, tredje och fjärde generations barn till invandrare.

Ytterligare en faktor som den anti-muslimska rörelsen ofta bortser från är att det inte finns ett samband mellan invandring från till exempel Mellanöstern och Nordafrika och migranternas religiositet. I Sverige uppskattas antalet människor av muslimsk kulturell bakgrund till 350000-400000, men detta är endast en uppskattning som inte säger något om vad det innebär att ha en muslimsk kulturell bakgrund. I Sverige är det inte tillåtet att föra religionsstatistik och antalet praktiserande muslimer är därför inte något annat än just en uppskattning. Av den ovan angivna siffran är endast 110000 knutna till någon muslimsk organisation. Detta tycks indikera att majoriteten av ”muslimer” i Sverige de facto inte praktiserar sin religion i någon islamisk församling. Detta kan också peka på att sekulariseringen är utbredd även bland individer av muslimsk kulturell bakgrund. Graden av islamisk och muslimsk praktik bland dessa invandrare kan därför vara betydligt överdriven.

Alla muslimer ljuger!

Att muslimer själva inte uttrycker, eller kraftigt förnekar, den auroarabiska konspirationen, eller i de fall muslimer talar om vikten av demokrati, mänskliga rättigheter eller integration förklarar man inom den kontrajihadistiska miljön med begreppet taqiyya.

Taqiyya har historiskt varit en shiitisk angelägenhet och tolkas vanligen som att en muslim får dölja sin religionstillhörighet vid hot om våld på grund av sin tro. Då shiiter förföljts av sunnimajoriteten har man kunnat uppträda som sunnimuslim för att undvika aggression.

Bland islamofobiska och kontrajihadistiska debattörer har emellertid taqiyya kommit att betyda att det är en muslimsk plikt att ljuga för icke-muslimer, som en del av islamiseringen av världen. Denna strategiska definition av begreppet får innebörden att deltagare i den kontrajihadistiska miljön inte behöver ta hänsyn till argument från muslimer, eftersom varje uttalande som inte överensstämmer med den egna islamförståelsen kan avfärdas som förställning och lögn.

Den kontrajihadistiska rörelsen har alltså tolkat fram en islam som få muslimer känner igen sig i. Men i den mån de opponerar sig kan man, utifrån denna islamtolkning, avvisa dessa protester med att de ljuger i enlighet med det islamiska påbudet att ljuga för icke-muslimer (taqiyya) vilket ligger till grund för den eurabiska konspiration som syftar till en islamisering av världen genom passiv och aktiv erövring.

Avslutningsvis är det viktigt att betona att alla religiösa traditioner liksom politiska ideologier kan användas och tolkas på ett sådant sätt att de legitimerar våld och dominans. Här är islam inte något undantag! Det är lätt att hitta exempel där islam har tolkas på ett sådant sätt att religionen har legitimerat terrordåd, erövring och patriarkala strukturer. Dessa tolkningsprinciper är dock varken unika för muslimer eller delade av alla människor som bekänner sig till religionen islam. Som religionsvetare är en central uppgift att problematisera förenklade föreställningar om religion och religiositet i samhället. Den kontrajihadistiska framställningen av islam är ett skolboksexempel på en essentialistisk, förenklad och oproblematiserad framställning. Genom att påpeka detta faktum är vårt syfte inte att försvara islam eller muslimer – något som muslimer själv får ägna sig åt. Istället är det vårt mål att genomföra en habil vetenskaplig analys som tar hänsyn till historiska och sociala förändringar liksom mångfald och förändringar över tid och rum. Som religionsvetare hade vi genomfört en liknande kritiskt analys oberoende av vilken religiös tradition som hade framställts på ett förenklat, stereotypt och ovetenskapligt sätt. Det är vår plikt som religionsvetare att påtala fel, brister och onyanserade framställningar oberoende om dessa uttalas av religiösa ledare, politiker, debattörer, media eller kulturrasister.  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Swedish Defence League om islam och demokrati

I en intervju med Svenska dagbladet säger Isak Nygren, talesperson för islamkritiska Swedish Defence League som skall demonstrera i Stockholm på lördag, att majoriteten av unga muslimer i Europa inte vill ha demokrati. Han bygger detta påstående på att islamistiska rörelser vuxit sig starka sedan 1980-talet och att utvecklingen gått bakåt i Iran och Afghanistan. Hur situationen i dessa länder ska kopplas till unga muslimers attityder i Europa är oklart.

Att muslimer i mindre grad än andra skulle efterlängta demokrati kan upplevas som ett märkligt uttalande i en tid då vi dagligen på TV kan se muslimer kämpa och dö i kampen för demokratiska val i ett flertal länder i Mellanöstern och Nordafrika. En rad undersökningar utförda av exempelvis World Value Surveys, och amerikanske PEW Research Center (den senaste publicerad för tre veckor sedan) visar också att en överväldigande majoritet av befolkningen i så gott som alla länder med muslimsk majoritetsbefolkning är positiva till demokrati. I några av de länder inblandade i vad som kallas den arabiska våren är den positiva bilden av demokrati till och med större än i länder som Sverige, USA och England.

Vad olika människor menar med demokrati, och hur de föreställer sig denna varierar naturligtvis – och dessa siffror säger inget om vilka demokratiska system de svarande vill ha. Men även i exempelvis Sverige varierar idealen, och få svenskar delar nog Isak Nygren och SDL:s föreställning om en demokrati som gör skillnad på individer beroende av religiös tillhörighet.

Nygrens påstående om att det inte finns några demokratiska länder tillbakavisas effektivt av SvD:s journalist. Vid sidan av Kosovo som har hållit flera demokratiska val och som framställs som ett land dominerat av muslimer skulle journalisten också kunna peka på flera länder i som Turkiet, Malaysia, Indonesien, eller Bangladesh.

Utöver detta faktafel är det på plats att fråga sig vad Nygren egentligen avser med ett muslimskt land. Hur definieras ett sådant land och hur mäter man graden av muslimskhet? Om vi tar ett annat exempel – är Sverige ett kristet land? Kanske om vi med kristendom avser att cirka 75 procent av befolkningen fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan. Men detta faktum innebär inte att majoriteten är aktiva och går i kyrkan regelbundet eller läser bibeln dagligen. Det innebär heller inte att det politiska styret eller lagstiftande myndigheter är religiöst legitimerat eller utövar ett så kallat kristet styre. 

Inom den kontrajihadistiska miljö som Swedish Defence League tillhör är det vanligt att peka ut islam som en religion som inte är förenlig med demokrati. Som vi har påpekat ett flertal gånger i våra texter här på bloggen är religioner inte några egna storheter som agerar eller tänker på egen hand – det är människor som tänker, handlar och agerar i namn av något som de kallar religion.

Lika lite som kristendomen kan ha en syn på demokrati kan till exempel islam eller hinduism ha en motsvarande syn. Det är kristna, muslimer och hinduer som formulerar åsikter om exempelvis demokrati och statsskick. Ur ett religionshistoriskt och samhällsvetenskapligt perspektiv är det tydligt att religiösa människor kan använda sina tolkningar för att stödja eller förkasta demokrati. I ett tidigare inlägg kunde vi till exempel läsa om hur en pastor i USA vägrade att viga ett afroamerikanskt par eftersom de var svarta och det finns otaliga exempel där kristendom inte har används för att motverka fascism och totalitära system, snarare tvärtom! Men detta faktum gör vare sig Europa, européer eller kristna till fascister per automatik.

På ett motsvarande sätt kan givetvis muslimer ge stöd till anti-demokratiska åsikter (tänk till exempel på rörelsen Hizb ut-Tahrir i Danmark som är motståndare till demokratiska val) ett faktum som inte någon seriös religionsvetare skulle kunna förneka. Men på samma sätt så ser vi också en mängd såväl kristna som muslimska och hinduiska teologer och människorättsaktivister runt om i världen som kämpar för demokrati och alla människors lika rättigheter.

När sympatisörer för den kontrajihadistiska rörelsens åsikter uttalar sig om vad islam ”egentligen” är och att muslimer som inte delar denna beskrivning ”egentligen inte är riktiga muslimer” – att vara liberal eller moderat muslimer är en motsägelse som inte existerar enligt denna retorik – gör de själva konfessionella uttalanden liknande dem muslimer själva kan ge uttryck för.

Enligt detta resonemang måste människorna som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati i Mellanöstern och Nordafrika antingen ljuga eller så är de inte ”riktiga” muslimer eftersom inga ”riktiga” muslimer kan vara demokrater enligt den logik röster inom rörelsen företräder. Denna essentialistiska och svart-vita syn snubblar på sin egen orimlighet och istället för att framstå som en klarsynt och nykter analys som ser hur det ”egentligen” ligger till blir den faktiskt inte något annat än en teologiskt motiverad analys. Genom att på detta sätt ge slå fast vad islam ”egentligen” konkurrerar företrädare för denna form av islamkritik på ett märkligt sätt med muslimska teologiska uppfattningar. Men till skillnad från representanter för den kontrajihadistiska rörelsen menar dessa röster ofta att islam ”egentligen” står för fred, harmoni och det goda samhället. Som religionsvetare är det vår uppgift att problematisera och se bakom all sådan normativ och konfessionell retorik.

Men vem skall avgöra vem som är muslim? Är det muslimerna själva eller är det icke-muslimer som har tagit till sig en islamkritisk retorik som har tolkningsföreträdet?

På detta sätta har vi kommit tillbaks till ruta ett. Det som återstår att göra är att observera, studera och analysera vad människor säger och gör i namn av något som de kallar för religion – vare sig de är positiva eller negativa till denna religion.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet