Den islam- och
invandringskritiska bloggen Avpixlat har fått en ny krönikör i den tidigare
sjömannen Stefan Torssell. En anledning till att han börjat skriva för Avpixlat är att han
upplever hur ”journalistkåren […]
upplåter spalter och eterfrekvenser åt att benämna alla som kritiskt granskar
islam för islamofober.” Han fortsätter:
I en
ideologi ingår en mängd föreställningar. Det är tanklöst att tro att det bara
handlar om värderingar. De innehåller också en serie av angivna medel för att
uppnå samhälleliga mål. Självklart ska dessa kunna granskas och analyseras.
Lika självklart gäller samma sak för
religioner. I varje religion finns en mängd regler som församlingen
rekommenderas följa. Vilken skicklig filosof, religionsforskare eller
argumentationsanalytiker som helst kan gå in i texterna och spalta upp vad som
är trossatser, värderingar och vad som är handlingsplaner. Kristendomen har
varit utsatt för denna granskning ända sedan medeltiden. Det är vanligt
intellektuellt hantverk som är lika viktigt som att bygga vägar och broar.
Som religionsvetare med
fokus just på islamstudier håller jag med Torssell om att det är viktigt att
man får analysera och kritisera uttryck för islam, på samma sätt som man kan
analysera andra religiösa eller politiska uttryck och traditioner. Det är problematiskt, och direkt kontraproduktivt, att på ett lättvindigt sätt stämpla kritiska röster som islamofoba, rasistiska, antisemitiska.
Religionskritik är
inte helt enkelt, men utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv finns det några grundläggande förhållningssätt som jag tror kan vara nyttiga att reflektera över även för andra som skriver och uttalar sig om religion. För att undvika missförstånd är det viktigt att försöka
definiera, för såväl sig själv som för andra, vad man menar med religion eller
vilken aspekt av en religion man fokuserar på. Genom att göra så kan man
gardera sig mot slarviga beskyllningar om islamofobi eller liknande.
Det stämmer, som Torssell skriver, att det i varje religion finns en mängd regler, trossatser,
värderingar och handlingsplaner. Men det är också uppenbart att det inte råder någon
koncensus bland religionsutövare kring vilka dessa regler och värderingar är –
med några få undantag. Det gäller även för islam och muslimer.
Att ”gå in i texterna och spalta upp vad som är trossatser,
värderingar och vad som är handlingsplaner” liknar vad som kallas systematisk teologi
vilket är ett i grunden konfessionellt arbete. Ur ett religionsvetenskapligt
perspektiv är det också problematiskt att sätta likhetstecken mellan religion
och urkund. Är texten religionen – eller de tolkningar av texten som tar sig
uttryck i människors livsval, vardag och värderingar?
Som religionsvetare intresserar vi oss för förhållanden mellan text och tolkning, inte för vilka tolkningar av texter som är "rätt" eller "fel". Det lämnar vi till religionsutövarna.
Därmed inte sagt att
det inte finns en uppsättning föreställningar som en absolut majoritet av
världens muslimer delar. Alla muslimer, får vi anta, tror på Gud och att
Muhammad var Guds profet. Många muslimer tror dessutom att Muhammad var den
siste profeten.
En majoritet av
världens muslimer, i historia och nutid, har också ansett att Koranen är Guds uppenbarade
ord, liksom att en god muslim bör be
fem eller tre gånger om dagen, dela med sig av sin egendom, fasta i månaden
ramadan och minst en gång i livet göra vallfärden till Mecka.
Men långt ifrån alla
muslimer följer dessa ideal.
Förra veckan publicerade amerikanska Pew Research Center’s Forum on Religion & Public Life
rapporten ”The World’s Muslims: Unity and
Diversity”. Susanne Olsson har
skrivit om denna tidigare här på bloggen. Undersökningen visar hur muslimer (nästan) är eniga rörande centrala
dogmer som Guds enhet eller Muhammads profetskap. Men rapporten visar också att
världens muslimer är oeniga i förståelsen av vad dessa trosdogmer innebär. Hur
man föreställer sig Gud, hur man menar att Koranen ska tolkas, liksom vilka
speciella kvalitéer Muhammad hade skiljer sig åt. Om det skvallrar inte minst motsättningar
mellan muslimska grupper och tolkningstraditioner i historia och nutid. Är man
intresserad av detta kan man läsa Göran Larssons inlägg om religion och
världsbild här
på bloggen.
Vissa muslimer har
fokuserat på koranverser och berättelser om Muhammad som kan legitimera våldshandlingar,
andra har fokuserat på texter som framställer islam som fredssträvan. De flesta
muslimer försöker nog bara få vardagen att gå runt och reflekterar inte
nödvändigtvis så mycket kring dessa frågor.
Islamofobi utmärks av
föreställningen om muslimer som en homogen grupp och om ett enhetligt och
oföränderligt islam vilka tillskrivs ensidigt negativa egenskaper. Att kritiskt granska
exempelvis militant extremism eller patriarkala tendenser i Koranen är inte uttryck för islamofobi. Analytiska studier av destruktiva religionstolkningar är viktiga, och kan förhoppningsvis bidra till att stävja eller förhindra framtida våldsdåd i religioners namn.
Om det är
det senare Stefan Torssell vill göra ska det bli intressant att följa vad han i
framtiden kommer att skriva på Avpixlat.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i
religionsvetenskap, Göteborgs universitet
