Återupprättelse för katolska kyrkan i Tjeckien

I dagens nätupplaga av bland annat SvD kan vi läsa att katolska kyrkan i Tjeckien skall få tillbaks mark och fastigheter för miljarder av kronor av staten. Skälet är att kyrkan skall kompenseras för de tillgångar som staten beslagtog i och med det kommunistiska styret från och med 1948. Frågan har skapat debatt i Tjeckien och vissa menar att landet framför allt är ateistiskt och att kyrkan är rik nog och därför är det fel att ge tillbaks dessa egendomar.

Samtidigt som staten lämnar tillbaks mark och fastigheter till katolska kyrkan brottas landet med ekonomiska svårigheter, ett faktum som skapar debatt och motsättningar enligt medias rapportering. Katolska kyrkan i Tjeckien var dock inte det enda samfund som fick lida under den Sovjetiska ateistiska politiken som introducerades i stora delar av Europa efter andra världskriget. Moskéer, synagogor och kyrkor beslagtogs och vandaliserades i ett flertal länder i det forna Sovjetunionen och Tjeckien var inte på något sätt ett undantag. Huruvida andra stater också är beredda att ersätta och kompensera dessa övergrepp är oklart och det finns skäl att tro att fallet i Tjeckien kan få betydelse i ett flertal stater i det forna Sovjetunionen.

Samtidigt som ateistiska uppfattningar tycks vara utbredda i Tjeckien är det uppenbar att den ateistiska politiken inte helt krossade de organiserade religionerna. I ett flertal länder i det forna Sovjetunionen tycks vi snarare se ett växande intresse för religion och religiositet. Som vi har skrivit om tidigare här på bloggen är det också tydligt att bland annat Ryssland försöker att använda sig av den ryska ortodoxa kyrkan för att legitimera sin auktoritet - ett faktum som också ifrågasätts av bland annat aktivister som Pussy Riot som vi också har skrivit om ett flertal gånger om här på bloggen. Religionens plats och funktion i de forna Sovjetstaterna är därför långt ifrån passerad och vi har all anledning att följa utvecklingen i denna del av världen.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Pussy Riots heliga dårskap

I dagens DN kan vi läsa en intervju med ”Lena” – den av defyra medlemmarna i det ryska punkbandet Pussy Riot som lyckats undkomma polisen. Eftersom bandmedlemmarna var maskerade när de framförde sin så kallade punkbön – om att Jungfru Maria ska befria dem från Putin – vet inte ens hennes familj att hon deltog i manifestationen i Frälsarkyrkan i februari i år.

Lena berättar att deras kritik inte var riktad mot religionen, utan mot kyrkans ledning. Pussy Riots manifestation har fått global uppmärksamhet och gjort människor över hela världen medvetna om ortodoxa kyrkans nära samarbete med den politiska makten. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg här på bloggen har representanter för kyrkan sagt att de vill upphäva den sekulära staten och knyta samman kyrkan med den politiska makten.

I Dagens nyheter liknas Pussy Riots medlemmar vid den ryskortodoxa traditionens ”heliga dårar” – kanske mest känd genom Dostojevskijs roman Idioten. Dessa fromma män och kvinnor som genom ett starkt avvikande, eller direkt anstötligt, beteende ville fjärma sig från världen och förnuftet för att därigenom närma sig den Gud som tänks ligga bortom förnuftets domän.

Men det asociala beteende som utmärker den heliga dårskapen kan också ha en social funktion, och syfta till att skaka om och öppna omgivningen ögon för Guds eviga värden som glömts bort i strävan efter världsligt inflytande.

Att medlemmarna i Pussy Riot kan sin kristendomshistoria stod klart när en av de fängslade medlemmarna, Nadezhda Tolokonnikova, fick möjlighet att yttra sig i rätten i förra veckan. I Tolokonnikovas tal, som kan ses och läsas här, rationaliserar hon aktionen som kristen – snarare än som kristendomsfientlig:

Humans are beings who always make mistakes. They are not perfect. They strive for wisdom but never actually have it. That’s precisely why philosophy came into being, precisely because philosophers are people who love wisdom and strive for it, but never actually possesses it and it is what makes them act and think and, ultimately, to live the way they do. This is what made us go into the Cathedral of Christ the Saviour, and I think that Christianity, as I’ve understood it from studying the Old and New Testaments, supports the search for truth and a constant overcoming of the self, overcoming what you used to be. Christ didn’t associate with prostitutes for nothing. He said, ‘I help those who have gone astray and forgive them’ but for some reason I can’t see any of that at our trial, which is taking place under the banner of Christianity. I think the prosecutor is defying Christianity.

Tolokonnikova visar också att hon är bevandrad i den ryska litterära och politiska historien och skriver in bandets aktion i tradition av obekväma konstnärer som straffats av sin samtids ledare, men hyllats av eftervärlden.

Att bandet på ett skickligt sätt lyckas använda sig av kristna och ryska litterära referenser i sitt försvar kan bidra till att stödet för medlemmarna ökar, även bland medlemmar i kyrkan. Kanske kan det förklara varför det rapporteras att de fått mycket små möjligheter att förbereda sitt försvar - ett försvar som SvD rapporterar redan bearbetas till en teaterpjäs.

I morgon är det meningen att domen mot de tre medlemmarna av Pussy Riot ska falla. Oavsett utgång kan man se det som att bandet lyckats i sitt uppsåt att sätta strålkastarljuset på kyrkans koppling till Putin, och dessutom kanske öppnat folks ögon för en alternativ förståelse av den religion kyrkan vill företräda.

Simon Sorgenfrei,

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Präst från Rysk-ortodoxa kyrkan fördömer homosexuella på Island

I samband med att Pride-festivalen anordnades i Reykjavík på Island 2012 publicerades en anonym annons som fördömde homosexuella. Annonsen som publicerades i dagstidningen Fréttablaðið innehöll en isländsk och engelsk text som återgav 1 Korintierbrevet 6:9-10 som lyder:

Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.

Annonsen som har skapat många upprörda känslor på Island och på Internet kunde spåras till Rysk-ortodoxa kyrkan, men det visade sig snabbt att annonsen hade publicerats utan kyrkans godkännande. Istället var det en präst vid namn Timur Zolotuskiy som hade köpt annonsplatsen på eget initiativ enligt nättidningen The Reykjavík Grapewine.

Den Rysk-ortodoxa kyrkan är en minoritetskyrka på Island och prästen Zolutuskiys agerande kommer förmodligen att skapa konflikter och motsättningar i samhället. Samtidigt som flera kyrkor (däribland Svenska kyrkan) och enskilda präster ställer sig bakom Pride-festivalens målsättningar är det också viktigt att betona att även kristna tolkningar av Bibeln kan användas för att ifrågasätta och kritisera homosexualitet. Detta är ett exempel på att kristendom också kan tolkas för att legitimera motstånd mot homosexualitet och att resultaten av de olika tolkningar ofta är motstridiga och paradoxala vid en jämförelse. Vid sidan av liberala och demokratiska läsningar återfinns även främlingsfientliga, islamofoba och homofoba tolkningar av religion och politik. Ett faktum som givetvis inte endast gäller för kristna (se t.ex Simon Sorgenfreis inlägg om hbtq-teologi inom judendom och islam).

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

”Som att driva ut månglarna ur templet” - Religion och politik i Ryssland

När den ryske konstnären Petr Pavlovsky ställde sig utanför Kazan-Katedralen i Sankt Petersburg med hopsydda läppar för att protestera mot arresteringen av det ryska punkbandet Pussy Riot ingrep polisen. Som vi har skrivit om tidigare här på bloggen har Pussy Riot genomfört en protestspelning i en kyrka med syfte att ifrågasätta vad som uppfattas vara Putins odemokratiska styre och bandet kommer att hållas i arrest till och med 2013 enligt media. Till skillnad från den ryska staten valde Pavlovsky att jämföra bandets aktion med den bibliska berättelsen om hur Jesus driver ut månglarna ur templet enligt Svenska Dagbladet. En symbolisk jämförelse som talar sitt tydliga språk och som visar på hur många människor i Ryssland tycks se på Putins styre.

Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är både Pavolvskys performance och Pussy Riots spelning ett exempel på hur religion kan användas för att ifrågasätta den rådande ordningen. I dessa artisters ögon tycks det vara viktigt att utmana och debattera makten genom att antingen anspela på religion som i Pavovskys fall eller genom att inta och ta över ett heligt rum; en kyrka i Pussy Riots fall. Men som vi tidigare har skrivit om här på bloggen kan religion också vara ett sätt att etablera makt och ordning. I Ryssland har till exempel ledare inom den Ortodoxa kyrkan som biskop Kirill av Moskva allierat sig med och sanktionerat Putins styre. Därför blir det extra problematiskt när bilder dyker upp i media på biskopen där han bär ett mycket exklusivt och dyrt armbandsur trots att han säger sig stå på de fattigas sida och att han har utpekats som en etisk kompass för Ryssland. Dessa exempel visar på ett tydligt sätt att religion och religiositet kan användas både för att ifrågasätta och legitimera makt. Som Andres Lokko skriver i Svenska Dagbladet är fallet Pussy Riot också ett exempel på att kombinationen religion, politik och musik har en stor sprängkraft och en god potential att både engagera och mobilisera massorna och väcka maktens vrede och avsky. Som religionsvetare har vi stor anledning att följa den framtida utvecklingen i Ryssland.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Pussy Riot

Turerna kring det ryska punkbandet Pussy Riot fortsätter. I februari i år anklagades bandet för huliganism – ett brott som kan ge upp till sju år fängelse – efter att ha spelat låtarna Holy Shit och Mother of God send Putin Away i den rysk-ortodoxa frälsarkyrkan i Moskva.

Det är emellertid inte bara Putin som ogillat bandets tilltag. En av deras främsta kritiker har hela tiden varit den ryske patriarken Kiril I, som enligt tidningen Dagen ska ha uttryckt att bandmedlemmarna borde brännas på bål.

Protesterna mot rysslands agerande har spritt sig runt om i världen, och många har också kritiserat kyrkans och patriarkens agerande. Hans Lindstrand, missionsföreståndare vid Ljus i Öster, kritiserar den ryske patriarken: ”Vi är tillbaka på medeltiden i sådana uttalanden. Jag tycker att det är flagrant när en kyrka uttalar sig på det sättet”, säger han till Dagen.

Nu rapporteras hur ytterligare en ung kvinna gripits, efter att i protest låtit korsfästa sig själv utanför en kyrka i St Petersburg. På korset stod inskrivet, ”Your democracy could start here.”

Under Sovjettiden blev ofta kyrkan en symbol för motstånd. Idag är ortodoxa kyrkan, enligt Hans Lindstand, lierad med makten och förlorar, inte minst genom patriarkens uttalanden, stöd bland unga ryssar.

I samband med protesten i St Petersburg samlade man in pengar för att ”restaurera Rysk-ortodoxa kyrkans rykte.”

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Religiös dubbelmoral på bild?

Den som besöker Svenska Dagbladets nätupplaga kan på ett enkelt sätt se hur en bild av den rysk-ortodoxa biskopen Kirill av Moskva har manipulerats. Med hjälp av datorn kan man se ett fotografi av biskopen med eller utan en klocka som anges kosta cirka 250,000 kronor. Bluffen upptäcktes genom att biskopens klocka återspeglades i glasskivan på bordet – detta trots att han inte hade någon klocka på den ursprungliga bilden. Förutom att artikeln har väckt en diskussion om etik och journalistik är det många som har blivit upprörda av det faktum att biskopen bär en klocka för en kvarts miljon samtidigt som han predikar om ”asketism och solidaritet med de fattiga”. Kritiken mot biskopen blir förmodligen inte mindre av det faktum att han anses vara Rysslands ”etiska kompass” enligt SvD:s artikel.

Göran Larsson, Professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet