I DN 2 september skriver vetenskapsjournalisten Karin Bojs om nya upptäckter beträffande Homo Sapiens evolutionära historia och om förhållandet mellan vår art och våra "kusiner" både utdöda sådana och nu levande. Boys förutsäger att dessa nya upptäckter kommer att generera ny forskning inom en mängd områden. Med utgångspunkt i vad som beskrivs i artikeln tror jag att detta kan vara sant även för religionsvetenskap.
Genom den nya forskningen har man kunnat kartlägga en uppsättning gener som, på basis av vilka effekter skador i dessa har, kan anses ligga bakom en mängd artspecifika förmågor, inte minst på det mentala området. Särskilt intressant är upptäckten av gener specifikt förknippade med språk och förmågan att skapa föreställningar av andras föreställningar (så kallad meta-representation). I båda fallen handlar det här om kognitiva förmågor som förmodligen varit av yttersta vikt för artens överlevnad och framgångsrika reproduktion, inte minst för att de möjliggjort avancerade former av samarbete och planering.
Men, det intressant är också att just Homo Sapiens förmåga till avancerad meta-representation setts som en förutsättning för föreställningar om övermänskliga varelser med intentioner, önskemål och benägenhet att handla i förhållande till människor, med andra ord föreställningar om gudar, andar, spöken och liknande. Framväxten av konvergerande kulturella föreställningar med dylikt innehåll har också setts som beroende av förmågan till symbolisk kommunikation.
Frågan om religionens ursprung är nog för evigt höljd i dunkel. Däremot ter det sig som om forskningen kring Homo Sapiens evolutionära historia kan ge svar på när, var och hur de grundläggande materiella förutsättningarna för olika delar av det som vi religionsvetare buntar samman under paraplytermen "religion" uppstod, i termer av organismers emotioner, känslor och kognitiva förmågor.
Jonas Svensson, docent i religionsvetenskap, Linnéuniversitetet
