I en debattartikel
i Göteborgsposten menar Gun Holmertz, verksamhetsansvarig inom den katolska
biståndsorganisationen Caritas, att somaliska islamister får allt större
inflytande i Göteborgsförorten Hjällbo. Vi kommer att återkomma till detta på
bloggen. Här tänkte jag endast beröra en aspekt av Holmertz artikel. Hon reagerar
på att ”allt fler muslimska kvinnor skyler sig;
alltifrån ansiktet till hela kroppen” och att männen i högre utsträckning klär
sig ”extremt: med fotsid dräkt, huvudbonad och skägg.”
Ebbot - en göteborgsextremist?
Som vi
kunde se i Göran Larssons inlägg
om t-shirts och religion kan kläder och symboler spela en viktig roll i religiösa
identitetsbyggen. Religionshistorikern Christer Hedin pratar ibland om
centraletik och signaletik. Med centraletik menar han då grundläggande etiska
läror inom religioner – som att man ska vara ärlig, rättvis och strävsam. Signaletiska
element är då sådana som syftar till att stärka den egna gruppen och avskilja
den från andra grupper. Dessa kan utgöras av exempelvis matregler eller kläddirektiv.
Medan
de centraletiska elementen ofta är mer eller mindre desamma i världens religioner,
och sällan leder till konflikter, har signaletiken just till syfte att
särskilja olika grupper och stärka den egna kollektiva identiteten. Det gör
också att många kan utveckla ett obehag inför andra gruppers signaletiska
markörer. Judar och muslimer kan rysa inför tanken på att kristna äter
griskött, liksom kristna kan förfasas över den muslimska burkan eller
chassidiska judars hattar och rockar.
Att
bära skägg eller sjal kan vara ett sätt för muslimer att signalera att de är ”goda
muslimer.” Därför är det också ganska vanligt att konvertiter till islam odlar
skägg eller väljer att bära sjal. De har identitetsstärkande funktioner. För icke-muslimer,
speciellt för dem som har en negativ inställning till islam, kan sjal och skägg
istället signalera att det rör sig om ”onda muslimer”, om fundamentalister
eller extremister. Samma signaletiska markörer betyder olika saker för olika människor.
Signaletiska
element är därför också tacksamma måltavlor för olika sorters religionskritiska
grupper. Om detta vittnar de senaste årens krav (och i vissa fall genomförande)
på allt från minaretförbud, sjalförbud, halal/kosherförbud och förbud mot manlig
omskärelse. Det finns faktiskt till och med röster som höjts om förbud
mot muslimska skägg. I flera av dessa fall är det svårt att se att det
finns någon annan tanke bakom kravet på förbud, annat än att försvåra eller
förhindra religiösa minoriteters möjlighet att utöva sin religion. Att försvaga
och kränka deras religiösa identitet genom att förbjuda viktiga signaletiska
element.
Signaletiska
markörer berättar inte nödvändigtvis så mycket om sina bärare, utöver att de identifierar
sig med en viss religion. De är lätta att miss- eller övertolka, speciellt för utomstående.
Därför är det viktigt att se till komplexiteten bakom dessa markörer och vad de
kan signalera. Skägg eller sjal signalerar kanske att någon är muslim – inte nödvändigtvis
att hen är extremist.
Simon
Sorgenfrei,
Doktorand
i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
