Förolämpning av religion i Egypten - fallet Abu Islam

Den salafitiske egyptiske predikanten Ahmed Mahmoud Abdullah, även kallad Abu Islam, har häktats i Egypten på grund av religiösa förolämpningar. Förra året rev han sönder en bibel utanför amerikanska ambassaden i Kairo och nu har han återigen uttalat sig kritiskt mot kristna och även kvinnor drabbas av hans uttalanden, då han sagt att kvinnor som går till Tahrir-torget, demonstrationernas epicentrum, är för att de vill bli sexuellt ofredade och att det är tillåtet att våldta dem (halal). Nyligen har han uttalat sig om Alla hjärtans dag som ett tillfälla för kristna att fira utomäktenskapligt sex och prostitution. I DN:s artikle nämns att hans uttalanden väckt starka reaktioner då de inte stämmer överens med värderingar som tolerans, demokrati, religiösa värderingar och egyptisk lagstiftning. På twitter finns t.ex. många inlägg om #AbuIslam som är väldigt kritiska. Abu Islam äger tv-kanalen al-Ummah där flera av hans kontroversiella uttalanden framförts och gör det enkelt för honom att nå ut till en bredare befolkning.  

Enligt egyptisk lag är det inte tillåtet att förolämpa religion, vilket är skälet till att Abu Islam nu häktats. Samtidigt pågår en diskussion om censur i Egypten som oroar journalister och även andra. Tidigare här på bloggen har vi meddelat om anklagelser mot satirikern Bassem Youssef som i sitt satiriska nyhetsprogram riktar en kritisk udd mot makthavare och som fått kritik från ultrakonservativa muslimer för att vara blasfemiskt. Att anklaga andra för att förolämpa religion verkar vara en taktik för att skrämma och tysta kritiker där konservativa muslimer varit högröstade. Men i fallet Abu Islam är det alltså just en sådan ultrakonservativ muslim som blivit häktad, vilket många verkar tycka vara ok då det verkar som om folk i allmänhet tycker att han har gått alltför långt i sina uttalanden.

En misstänksamhet mot det Muslimska brödraskapet och president Morsi finns också där det råder osäkerhet kring vilken censur och yttrandefrihet som ska gälla framöver. Om man tittar på Reporters without borders rankinglista kan man notera att Egypten idag ligger på plats 158 i listan över länder och deras respekt för mediafrihet (Sverige ligger på plats 10) och att det är en förbättring jämfört med förra årets index, men osäkerheten verkar alltså stor om åt vilket håll det går framöver.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

Politisk satir i Egypten underhåller och oroar

Den egyptiske satirikern Bassem Youssef blev känd under revolutionen och har nu hamnat i blåsvädret, anklagad för att underminera president Morsi i sina satiriska nyhetsprogram på TV (El-Barnamig, ’Programmet’) där politiker och andra görs lustiga. Där har han bland annat i ett program presenterat Morsi som Farao och kallar honom ”SuperMorsi” istället för president Morsi. Att likställa en president med en farao är att hävda att han ger sig själv all makt, vilket också Morsi försökte med i ett dekret höstas men han tvingades att dra det tillbaka efter stora protester. Den typ av politisk satir som förekommer i Programmet hade varit helt otänkbart före revolutionen och programmet är en frisk fläkt i dagens Egypten.

I en tid då det är en stor oro i Egypten över framtiden för pressfrihet och censur, liksom yttrandefrihet generellt, har anklagelserna mot Bassem Youssef  seglat upp stort. Morsi och regeringen har anklagats ligga bakom men de har försvarat sig och svarat att konstitutionen ger utrymme för pressfrihet och att det inte är regeringen som ligger bakom anklagelserna utan enskilda jurister, meddelar al-Jazeera. Åtminstone officiellt säger sig regeringen respektera yttrandefrihet och demokrati, men många i Egypten tvivlar på att det stämmer överens med verkligheten och det finns en utbredd rädsla för vad den nya konstitutionen, som nyligen röstades igenom, skall innebära. Det var framförallt islamistiskt orienterade personer som deltog i utvecklingen av förslaget till konstitution och det råder en oklarhet vilken roll islamiska lagar faktiskt kommer att få, liksom vilket utrymme för press- och yttrandefrihet som i praktiken kommer att råda. Tidigare har Programmet också anklagats för att vara blasfemiskt av konservativa muslimer och vi lär få höra mer om både Programmet och censur/pressfrihet i Egypten framöver.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

Islamisering av Egyptisk TV?

Egypten tillåter plötsligt nyhetsankare med hijab vilket rapporteras på al-Jazeera och DN. I söndags dök den första kvinnan med hijab upp på statlig TV, Fatma Nabil, vilket har varit förbjudet sedan grundandet. Förbudet mot hijab har uppfattats olika. Liberala och MR-aktivister har hävdat att det strider mot individernas frihet, och det i ett land där majoriteten av vuxna kvinnor faktiskt bär någon form av huduvsjal till vardags. Andra menar att det är ytterligare ett steg i riktning mot ökad islamisering av landet och islamistisk kontroll över statlig media.

Nu har fler islamistorienterade individer fått kontrollen över statlig media, och ny informationsminister är från det Muslimska brödraskapet. Detta kritiserats av journalister som menar att utvecklingen går mot att statlig TV blir en kanal för det Muslimska brödraskapet. Statlig TV har nästan 40.000 anställda och har länge associerats med den styrande eliten och varit plågad av korruption.

I privata tv-kanaler finns det besjalade kvinnor och i många av de såpoperor som sänds, även på statlig tv, har skådespelerskor hijab. Däremot i hotell och flygbolag har sjalen motarbetats, liksom i industrier, sannolikt för att staten ville visa upp en modern bild av Egypten, vilket sjalen inte passade in i. Under Mubarak fick inte heller anställda kvinnor med sjal arbeta framför kameran. Al-Jazeera skriver att resultatet blev att statlig TV visade upp kvinnor som liknade hustrurna till den styrande eliten och Suzanne Mubarak hade inte sjal och klädde sig ofta i välskurna dräkter. Med Morsi som president ser också denna bild annorlunda ut. Hans hustry Naglaa Mahmoud klär sig i svepande kläder och täcker håret, en klädstil som associeras med arbetarklassen och det Muslimska brödraskapet.

Fatma Nabil själv menar att jobbet handlar om kompetens och intellekt och inte sjalen, som hon ser som ett personligt val. Samtidigt kommer kritik från journalister som menar att anti-islamiska inslag censureras på statlig tv och de hävdar att redaktörer nu omfamnat Morsi, som de en gång omfamnat Mubarak. På så vis blir statlig tv okritisk och tjänar ledarskapet i landet och framställer dem i positiv dager och Fatma Nabil blir för dem snarast en symbol för ökad islamisering och censur.

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Censur av böcker i Malaysia

I tidningen Dagens nätupplaga kan vi läsa att censuren av ”olämpliga” böcker har ökat i Malaysia efter maktskiftet 2008. Framför allt rör det sig om böcker som på något sätt uppfattas som stötande för vissa muslimer. Författare som Khalil Gibran och Salman Rushdie har förbjudits. Senast i raden av drabbade är butikschefen Nik Raina som står anklagad för att ha sålt böcker som var på väg att förbjudas av regimen. Trots att böckerna inte var förbjudna vid tidpunkten för försäljningen har Raina dömts till böter motsvarande 6500 kronor. Om böterna inte betalas riskerar butikschefen två års fängelse enligt Dagen.

Vid sidan av det uppmärksammade fallet rapporter Dagen också om att kristna böcker har märkts upp med etiker som tydligt visar att de endast är till för ”icke-muslimer”. En kontrovers har också startat kring huruvida gud i den kristna Bibeln kan översättas med det arabiska ordet Allah. Vissa utgåvor av Bibeln har till och med banlysts på grund av att ordet Allah används för att beteckna gud enligt Dagens rapportering. Ur ett historiskt perspektiv är kontroversen märklig eftersom redan de första översättningarna av Bibeln till arabiska som härstammar från 800-talet använde ordet Allah för gud. För den som är bekant med arabisk islamisk terminologi är det till exempel tydligt att bibelöversättarna har använt flera ord som också återfinns i islamiska och tidiga kristna texter skrivna på arabiska. Men även i Sverige har vissa muslimer varit skeptiska till att den muslimske översättaren Mohammed Knut Bernström har använd ordet ”Gud” istället för Allah i den svenska koranöversättningen från 1998. Dessa kontroverser visar på ett tydligt sätt att makten över språket ofta kan spela en stor roll i religionshistorien. Den som har makten att tolka har också kontroll över språket och den religiösa sfären. Huruvida de rapporterade fallen från Malaysia visar på en ny trend eller om de är isolerande händelser återstår att se och vi har all anledning att följa utvecklingen i landet.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet