Ju töntigare frisyr desto bättre kristen?

Det är hårda tider för journalister i Turkiet. Men det finns, som tur är, besvärliga röster kvar. På SvD:s Kulturblogg kan vi läsa om Burak Bekdil som i Hürriyet Daily News häcklat premiärminister Erdogan och muslimchauvinistiska drag i turkisk in- och utrikespolitik.

I en ironisk artikel skriver Bekdil att ”Turkiska vetenskapsmän har tagit fram världens första muslimometer, ett redskap som sägs kunna mäta en persons muslimskhet, vilket anses vara användbart när man ska anställa offentliganställda.”

Bekdils muslimometer ska naturligtvis uppfattas som ett skämt. Men som så ofta överträffar verkligheten dikten, och som vi skrivit om tidigare här på bloggen samtalar Migrationsverket med Sveriges Kristna Råd för att lära sig bedöma hur genuin kristna asylsökandes tro är.

Men hur ska man bedöma graden av religiositet?  Ska man gå efter hur stark någons tro är? Hur mäter man det? Och tro på vad? Eller ska man snarare kontrollera hur ofta någon utför centrala ritualer? Räcker det att vara döpt, eller måste man gå i kyrkan varje söndag? Är det kvantitet eller kvalitet som räknas? Kan man bedöma muslimers muslimskhet, som vissa verkar mena, genom längden på skägget eller färgen på sjalen? Ju töntigare frisyr desto bättre kristen?

Att någon ofta går i kyrkan behöver ju inte vara ett bevis på dennes fromhet. Kanske är hen där för att få lite sällskap. Att framstå som muslimsk verkar ge politiska fördelar i Erdogans närhet och kan därför vara ett utslag av opportunism snarare än av gudfruktighet. Någon kanske går på Bikramyoga tre gånger i veckan för att ragga, medan någon annan yogar hemma i det tysta och inte alls verkar helig för omgivningen.

Migrationsverket och Sveriges Kristna Råd ska träffas en gång i halvåret för ”kontinuerlig dialog och utbyte”. Kanske kan de ta fram en prototyp till en kristometer som Erdogan kan vidareutveckla.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

Bilden av islam, då och nu

Igår kväll lyssnade jag på en föreläsning av Pål Levin, doktorerad i Internationella relationer och föreståndare för det nyblivna Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet. Titeln på fördraget var Islam och Europas identitetskriser och utgick från hans bok Turkey and the European Union: Christian and Secular Images of Islam. Föredraget arrangerades av Föreningen Svenska Istanbulinstitutets Vänner.

Levin pekade på två olika föreställningar om islam och muslimer, som går tillbaka till 600-talet och med viss kontinuitet sträcker sig in i vår egen tid. Å ena sidan, menade han, finns bilen av islam som Guds straff. Dessa föreställningar, som var framträdande inte minst hos Luther, har ett själv- och samhällskritiskt drag. Orsaken till muslimernas härjningar menade man stod att finna i det egna beteendet, i ett avfall från den sanna läran.

Det andra narrativet – som Levin menar att vi tydligt finner bland annat hos Voltaire – är mer offensivt. Här utmålas islam som en barbarisk religion och muslimen som dum, våldsam, och översexuell. Som en fiende att bekämpa. Detta känner vi igen i den samtida högerextrema och islamofoba diskursen.

Båda dessa föreställningsvärldar och narrativ är närvarande i samtida europeisk identitetspolitik och i relationen till Turkiet, menar Levin. Kanske handlar inte negativa bilder av islam och muslimer – i diskussionerna om Turkiets eventuella medlemskap i EU – så mycket om islam och muslimer, utan mer om Europa och européer? Vad är europa? Vad utmärker en europé? Vad vill vi att dessa utmärkande drag ska vara?

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Turkisk kanal bötfälld för Simpson-avsnitt

Som  t.ex. DN, SvD och Hürriyet Daily News har den privata tv-kanalen CNBC-E dömts till böter  motsvarande ca 200.000 skr av Turkiets högsta kontrollorgan för radio och tv (RTÜK). Orsaken anges vara att en episod av The Simpsons har sänts där Djävulen visas styra över Gud. RTÜK säger att kanalen bötfälls för att de gjort sig lustiga över Gud, att de uppmuntrat ungdomar att använda våld genom att mord utförs på Guds order, liksom att de uppmuntras dricka alkohol på nyårsafton. Rapporten från RTÜK nämner också att en Bibeln eldas upp i en scen och att Gud och Djävulen visas i form av mänskliga kroppar.  I en scen serverar dessutom Gud kaffe till Djävulen. Enligt RTÜK kan detta anses vara kränkande för religiös tro, vilket också motiverade böterna.

The telegraph rapporterar att episoden som det gäller är förra årets Halloween-special “Treehouse of Horrors XXII”. I episoden begår Ned Flanders, som är en kristen from karaktär i serien, mord, efter att han tror att Guds röst gett honom en sådan order. När Djävulen kräver att Gud ska servera honom kaffe svarar Gud ”Yes sir”, vilket tyder på att det är Djävulen som har makten, inte Gud – vilket RTÜK tydligen ansåg vara det mest stötande med episoden.

I Telegraph nämns att Turkiet är en sekulär republik och att majoriteten av de 75 miljoner invånarna är muslimer. Religiöst konservativa krafter och premiärministern Erdogan har banat väg för att hindra kritik mot religion, och även tidigare har tv-program kritiserats i Turkiet med religiösa argument.

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola