Visar inlägg med etikett Stefan Attefall. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stefan Attefall. Visa alla inlägg

fredag 5 oktober 2012

Fler röster om böneutrop


I Expressens webbteveprogram Bar & Politik berättar Stefan Attefall (KD), civil- och bostadsminister att han är positiv till att moskén i Fittja skall få lov att ha böneutrop som kallar de troende till bön på fredagarna. Enligt Attefall måste vi tillåta ett samhälle där flera olika religiösa uttryck kan existera sida vid sida. Ministern är dock noga med att påpeka att han inte vill ha det som i Beirut med fem böneutrop om dagen. Muslimerna måste enligt ministern vara praktiska och acceptera att tillståndet endast gäller fredagar och inte fem gånger om dagen. Genom sin argumentation går han emot sin partikamrat Stefan Dayne (KD) som motsatte sig muslimernas önskemål om böneutrop som vi har skrivit om i tidigare inlägg här på bloggen.

Attefall är dock inte den enda röst som vill tillmötesgå muslimernas önskemål i Fittja. Även humanisternas ordförande Christer Sturmark är positiv och ser frågan om böneutrop som något oproblematiskt. På humanistbloggen kan vi läsa:

"För Humanisterna står yttrandefrihet och livsåskådningsfrihet alltid i centrum, och det finns inga allmänna skäl att ha särskilda bestämmelser för yttranden från en minaret eller andra installationer inom en församling. För Humanisterna är det självklart att alla livsåskådningar ska likabehandlas och vår vision är ett samhälle där alla övertygelser, religiösa som sekulära, kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt."

Ur Sturmarks perspektiv är frågan om likabehandling överordnad och hans perspektiv är det egentligen ingen skillnad mellan böneutrop eller klockringning. Samtidigt vittnar kommentarer på Humanistbloggen att det finns andra religionskritiska röster och alla är inte överens med Sturmark när det gäller böneutrop.  

Samtidigt som Sturmark är positiv och KD är splittrat i frågan har en grupp SD politiker med Richard Jomshof i spetsen lämnat in en motion om att böneutrop från religiösa byggnader skall förbjudas. Enligt motionen som återfinns i sin helhet på Avpixlat är det fel att likställa klockringning med böneutrop. För det första är "de kristna klockringningarna en del av vårt kulturella och historiska arv" och för det andra så innehåller böneutropet ett religiöst budskap vilket inte gäller för klockringning som är en "oartikulerad ljudsignal" enligt motionen. Vad som avses med pluralformen "de kristna klockringningarna" är oklart. Avses samtliga kristna kyrkor som praktiserar klockringningar? Om så är fallet är det en historisk felaktighet - efter Uppsalamöte 1593 som till exempel har framhållits av SD:s Kyrkopolitiska parti (Fädernas kyrka) är det tydligt att den svenska staten under lång tid har förtryckt alla kristna kyrkor som inte var i linje med Svenska kyrkans teologi. Det var först mot slutet av 1800-talet och religionsfrihetslagen från 1951 som samtliga kristna kyrkor blev accepterade.

Men det är även budskapet som framförs i böneutropet som är problematiskt enligt motionen eftersom "islam gång på gång visat sig att inte vara förenligt med våra västerländska värderingar av exempelvis demokrati och jämlikhet mellan könen." Enligt SD är böneutrop inte en fråga som kan inkluderas i religionsfriheten eftersom det offentliga rummet skall vara fritt från religiösa symboler enligt motionen. Men om motionen skulle följas borde rimligtvis alla former av religion i det offentliga rummet motarbetas - ett faktum som inte endast bör gälla för böneutrop utan även kyrkor, kors och andra former av symboler som kan tolkas som religiösa.

Istället för att peka på att det är människor som tolkar och praktiserar sin religion tycks Jomshof se alla muslimer som ett kollektiv som tänker och handlar på samma sätt just på grund av att de är muslimer. Enligt denna argumentation ses islam som ett subjekt som kan handla och agera - ett synsätt som religionsvetare är starkt skeptiska till. Gång på gång har vi skrivit här på bloggen att det är människor som tolkar religioner. Tolkningar kan se olika ut på olika platser och vid olika tidpunkter och ur detta perspektiv är muslimer inte något undantag från någon annan grupp av religiösa människor. Denna kritik av Jomshofs motion skall givetvis inte läsas som att muslimer de facto inte kan tolkas sin religion på ett odemokratiskt och patriarkalt sätt, men samtidigt väljer motionen att bortse från det faktum att islam också kan tolkas på ett sådant sätt att tolkningen stödjer demokrati och andra värderingar som uppfattas vara i linje med det svenska samhället.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

lördag 15 september 2012

Ökat stöd till trossamfunden i Sverige


Presentationen av årets budgetproposition för 2013 visar på ett tydligt sätt att staten väljer att ge ett ökat stöd till frågor som rör religion. Först fick den andligavården ett tillskott på tre miljoner kronor och kort därefter berättade civil- och bostadsministern Stefan Attefall att staten även vill ge ett ökat stöd till inköp, nybyggnation och renovering av lokaler som används av samfund. Stödet som omfattar tio miljoner kronor kommer dock inte att tillfalla Svenska kyrkan eftersom denna organisation redan kan söka andra medel för liknande ändamål. Syftet är istället stödja frikyrkor, muslimska organisationer och andra trossamfund. Ministern motiverade budgetsatsningen på följande sätt när han intervjuades i tidningen Dagen.

– Som stödet ser ut i dag är det max en miljon kronor per projekt. Det löser inte alla problem, men det är bättre än inga pengar. Många kyrkor står i dag inför beslutet att bygga nya lokaler eller renovera gamla. Det här kan hjälpa till. Vi gör det här för att alla ideellt arbetande människor ska få ekonomisk hjälp att bygga, och för att det ger signaler till trossamfunden att vi tycker att de är viktiga.

Stödet till byggnation och renovering har funnits tidigare, men har tagits bort på grund av ekonomiska orsaker. Skälet till att det återinförs pekar på att staten återigen anser att dessa frågor är viktiga, något som ministerns uttalande understryker. Men huruvida statens motiv också handlar om att flera moskébyggnationer har utsatts för kritik för att ha tagit emot pengar från bland annat Saudiarabien (som nu senast i Göteborg) är svårt att veta, men det är klart att dessa frågor också kan knytas till det faktum att muslimska organisationer har utsatts för kritik av media och myndigheter efter Uppdrag gransknings kritiska bevakning av imamer i Sverige. De muslimska organisationer som utsatts för kritik har varit tvungna att redovisa åtgärdsplaner för att få behålla eventuellt stöd från staten. Det är även tydligt att det ökade stödet till andra samfund än Svenska kyrkan också kan tolkas som ett sätt för staten att jämna ut historiska skillnader och likställa övriga samfund med Svenska kyrkans position i det svenska samhället. 

Men ovan redovisade nysatsningar är först och främst symboliska och för att bygga till exempel en kyrka eller moské är en miljon kronor endast ett startbidrag och det krävs betydligt större summor för att bygga något nytt. Den nya moskén i Göteborg kostade till exempel närmare 70 miljoner kronor och den nya Syrisk-Ortodoxa kyrkan i Flemingsberg uppskattas kosta cirka 30 miljoner kronor enligt Kyrkans tidning. För samfunden är dessa kostnader mycket stora och behovet att söka externfinansiering kommer med största sannolikhet kvarstå även i framtiden.

Sammantaget visar de nya satsningar att staten har fått ett ökat intresse i samfundens betydelse för samhällsbyggnation och ministern påpekar i flera sammanhang att trossamfund skapar plattformar, mötesplatser och fungerar som tröstande instanser när livet är svårt i samband med till exempel sjukdom och död. Samfund ses med andra ord som samhällsuppbyggande och integrerande och ur dessa perspektiv är de att jämföra med andra sociala rörelser som nykterhetsförbund, bildningsrörelser och arbetarrörelsen. Som religionsvetare är dessa frågor tydliga exempel på kopplingar mellan stat, politik och religion (kyrka-stat relationer) och statens så kallade religionspolitik illustrerar de förväntningar staten har på de religiösa samfunden. Integration, dialog och arbete inriktat mot sociala behov är ledord framför teologi och andlighet. Utan att värdera denna prioritering visar flera studier dels hur statens modeller och prioriteringar bidrar till att forma religiösa organisationers strukturer och dels hur snabbt samfund försvenskas när det gäller sina sätt att organisera sig och bygga upp sina strukturer för att passa in i det förväntade mönstret. Att ha en styrelse med ordförande, årsmöten, medlemsregister och kunna presentera en verksamhetsplan som motsvarar svenska myndigheters krav och förväntningar blir en allt viktigare del för de samfund som vill vara med och söka bidrag från staten. Det är givetvis helt riktigt att staten ställer krav på de som vill söka pengar – något annat vore konstigt – men som religionsvetare är det intressant att fundera hur dessa krav påverkar vår syn på den roll som samfund och "religion" förväntas spela i dagens mångkulturella samhälle och hur dessa förväntningar påverkar samfundens bild av sin egen verksamhet. På många sätt är detta en god illustration av hur samhällets och statens regler och förväntningar indirekt och direkt styr och påverkar hur vi ser på religion i dagens Sverige.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet