Nya sätt att marknadsföra Frälsningsarmén

Vi har tidigare skrivit om att Frälsningsarmén har stora problem att rekrytera nya medlemmar och att rörelsen riskerar att försvinna inom en snar framtid. Kanske en lösning på problemen är i sikte. Under veckan har ett flertal media (till exempel Aftonbladet, Dagen och Sveriges Radio) uppmärksammat att det Schweiziska bidraget till årets schlager-EM som skall hållas i Malmö kommer att framföras av artister som tillhör Frälsningsarmén. Det sex man starka bandet som bland annat innehåller en 94 årig kontrabasist kommer att framföra låten "You and Me". Syftet med framträdandet var från början att spela in pengar till välgörande ändamål, men låten är producerad och skriven av professionella musiker som är knutna till Hitmill. Ett övergripande mål är också att få med en ny jullåt. Den som vill veta mer om sången kan med fördel vända sig Heilsarmee Schweis hemsida. Där kan man även se den officiella videon till låten "You and Me". 

Huruvida den musikaliska framgången kan stimulera andra avdelningar av Frälsningsarmén att hitta nya sätt att nå ut till potentiella medlemmar och sympatisörer återstår att se.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Frälsningsarmén, kanske?

Flera medier har under veckan rapporterat om Frälsningsarméns svikande medlemssiffror. Om tio år är armén borta, menade SvT, om det svikande intresset håller i sig. Bertil Åberg, informationsansvarig vid Frälsningsarmén, konstaterar emellertid att utvecklingen inte är någon nyhet. ”Det här är en långsam trend sedan 1930-talet, som inte gäller bara Frälsningsarmén utan frikyrkan i stort, och gäller även många etablerade frivilligorganisationer och politiska partier. Vi räknar med Guds kraft och vägledning, prognoser går inte att lita på i den här verksamheten.”

Något som eventuellt skulle kunna tala för Frälsningsarméns fortlevnad är de tendenser man anat hos regeringen att förlita sig mer på kyrkor och frivilligorganisationer i arbetet mot fattigdom och socialt utanförskap. Detta har vi skrivit om tidigare här på bloggen.

Frälsisborgen i Kristinehamn

Men kanske skulle Frälsningsarmén också behöva en make over? Kanske kan uniformerna, de lustiga hattarna och dragspelen det vara en anledning till den åldrande medlemskaran? Samtidigt kan man ju hävda att allt detta ligger i linje med rådande hipster-gone-mainstream-mode och instrumentering. Kanske gör Bertil Åberg rätt i sin gudsförtröstan? Kanske kan den sviktande ekonomin i kombination med sittande regering och rådande modetrender borga för en ljusnande framtid för Frälsningsarmén?!

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Religiösa artefakter, ploj eller en grund för social mission?

Simon Sorgenfrei har precis publicerat ett inlägg om att Frälsningsarmén i Örnsköldsvik har börjat sälja välsignat vatten. Försäljningen har skapat debatt och bloggen Kristen opinion samt media som SvD rapporterar att kristna teologer som Christina Grenholm och ateister som Christer Sturmark har reagerat på den välsignade produkten.

Utan att fördjupa sig i ovan nämnda debattörers positioner och utgångspunkter eller huruvida vattnet är välsignat eller inte är det på plats att betona att försäljning av religiösa artefakter inte är något unikt eller nytt för Frälsningsarmén. Avlatsbrev, amuletter och reliker kan alla ses som ”produkter” eller religiösa artefakter som har välsignats och sålds till enskilda troende eller till religiösa institutioner. Här är det viktigt att betona att dessa kommersiella artefakter inte endast återfinns inom kristna traditioner. Även bland vissa muslimer förekommer försäljning av liknande produkter och andra religionshistoriker skulle med största sannolikhet kunna hitta liknande exempel i fler traditioner. Ett intressant exempel på hur religiösa föremål har välsignats och sålts återfinns dock i Marie W. Dallams bok Daddy Grace: A Celebrety Preacher and his House of Prayers som handlar om den amerikanske predikanten Sweet Daddy Grace. Förutom att blanda kristna traditioner med nyreligiösa tolkningar och viga sina efterföljare med brandslang välsignade Sweet Daddy Grace produkter som tvål, schampo och olika former av hälsoprodukter som såldes för församlingens räkning. Ett agerande som väckte häftigt debatt och kritik bland många människor i USA.  

Trots att försäljning av ”välsignade” artefakter ofta betraktas som något skeptiskt och tveksamt som syftar till att förleda och dupera lättlurade människor är det viktigt att påpeka att det ofta finnas en koppling mellan ekonomi och religion. Detta faktum påvisade till exempel den tyske sociologen Max Weber tydligt i sina banbrytande studier om religion, politik och samhälle. Ur ett religionshistoriskt perspektiv har de flesta religiösa organisationer dels samlat in och dels redistribuerat pengar och välstånd till de som följer en specifik tolkning av en given religion. Vid sidan av denna funktion har religiösa stiftelser ofta fungerat som drivande faktorer och garanter för etableringen och driften av skolor, sjukvård och social omsorg i både historia och nutid. Att församlingar behöver få in pengar för att kunna leverera den vård och omsorg som de lovar sina efterföljare är ur dessa perspektiv inget konstigt. Ur ett samtidshistoriskt perspektiv tycks dessa frågor också bli allt viktigare eftersom det sociala skyddsnätet blir allt mer grovmaskigt och nöden tilltar i samhället. Som jag har skrivit om tidigare här på bloggen vänder sig till exempel allt fler människor till kyrkor och andra religiösa organisationer för att klara sin vardag. Att dryga ut kassan med försäljning av skivor, kokböcker och nu senast välsignat vatten är kanske därför inte något nytt eller speciellt konstigt. Men varför är vissa produkter mer accepterade än andra och varför är det okej att Frälsningsarmén samlar in pengar genom att sälja skivor och kokböcker medan det blir fel när de börjar sälja ”välsignade produkter” och tydligt talar om att de behöver pengarna för att kunna hjälpa behövande?

Göran Larsson, Professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet   

Välsignat vatten?

I Dagen kan vi läsa att Frälsningsarmén i Örnsköldsvik säljer kolsyrat vatten med namnet ”Välsignat vatten”. Två kronor av vinsten från varje såld flaska ska gå till hjälpverksamhet. Enligt Frälsningsarméns hemsida kommer vattnet i flaskorna från en källa som välsignats av fyra representanter från församlingen. – ”Man får ett fräscht vatten som Herren har skapat”, säger Christer Eklöf, kårledare för Frälsningsarmén i Örnsköldsvik. Om jag förstår Eklöf rätt ligger välsignelsen också i att en del av vinsten går till att hjälpa medmänniskor i nöd.

Kanske inte helst förvånande har tilltaget mött reaktioner, från olika håll. I Dagen läser vi:

Cristina Grenholm, chefsteolog inom Svenska kyrkan, är kritisk till namnvalet.
– Man får väl tänka att namnet är satt med glimten i ögat, men det blir lite konstigt i mottagarens perspektiv, säger Grenholm som tycker att det skulle ha räckt med bara Frälsningsarmén på etiketten. 

Ateisten Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, är inne på samma spår.– Frälsningsarmén gör mycket nytta för människor som behöver hjälp. Det hade räckt om de talat om vad pengarna ska gå till i stället för att kalla vattnet välsignat – ett begrepp som faktiskt har en reell betydelse för troende.

Det är uppenbarligen så att ”välsignat” kan ha olika betydelser för olika människor. För vissa tycks begreppet få en reell betydelse då det syftar till att praktiskt hjälpa utsatta människor, medan det för andra är ett abstrakt begrepp som syftar till någon form av gudagiven välgång. För andra är det säkert svårt att skilja mellan dessa betydelser.

På Svenska bibelsällskapets webbsida bibeln.se kan vi läsa:

Välsignelse innebär i GT en kraft vars yttring är välgång på livets alla områden, t.ex. hälsa, rikedom och många barn […] Men välsignelsens källa är alltid Gud, och dess yttersta villkor är ett gott förhållande till honom. Därmed förbereds begreppets utveckling från en materiell innebörd till en andlig, där gudsgemenskapen själv blir det högsta värdet [---] Herrens välsignelse beskrivs ofta som en direkt gåva av honom själv. Men den kan förmedlas av människor (t.ex. föräldrar, präster, profeter) genom en högtidligt utsagd försäkran [---] Välsignelsens flöde går i första hand från den högre, starkare eller äldre till den lägre, svagare eller yngre

Att religiöst laddade ord används i (mer eller mindre) kommersiella syften kan alltså uppröra såväl troende och ateister. Men vad reagerar vi mest på? Att kristna på detta sätt använder religiöst laddade termer i reklamsyfte, eller att begreppet välsignelse är så luddigt att det kan röra sig om falsk marknadsförning?

Är det mer oärligt när Frälsningsarmén nasar vatten som de kallar ”välsignat” än när din lokale TV-handlare kallar femtiotummaren ”fantastisk”? Vad tycker ni?

Simon Sorgenfrei,

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet