HBTQ-islam i Sverige

I förra veckan skrev jag ett inlägg om en moské i Frankrike som riktar sig bland annat till homosexuella muslimer. I ett svar på en kommentar skrev jag att jag inte kände till någon organisation som arbetar specifikt med HBTQ-frågor för muslimer i Sverige. En uppmärksam läsare mailade och guidade mig till MENA-gruppen och deras projekt Love no Borders, samt Swedish Initiatives som arbetar med dessa frågor. På MENA gruppens hemsida kan man läsa:

Svenska Mellanöstern Nordafrikagruppen driver projektet "Love no Borders" för att organisera unga hbtq-personer med invandrarbakgrund i synnerhet med arabisk och muslimsk bakgrund. Projektet erhåller stöd från Allmänna Arvsfonden.  

Är du själv hbt-ungdom och vill få information och engagera dig. Besök webbplatserna nedan och bli medlem så får du information om oss. Det går också bra att kontakta projektledarna:  

ali@arabinitiative.org (för svenska, engelska och arabiska) samt giovanni@arabinitiative.org (för spanska och svenska)  

Informationsspridning av projektet sker på följande webbplatser och på följande målspråk svenska, engelska, arabiska och spanska. : 

www.swedishinitiatives.org 

www.arabinitiative.org 

www.latininitiative.org

Detta är ett intressant initiativ som vi kanske kan återkämma till på bloggen.

Tack Max för tipset!

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs Universitet

HBTQ-altartavla lämnas tillbaks till konstnären

Skara domkyrka vill inte ha den altartavla som konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin skänkte till domkyrkopastoratet i samband med teveprogrammet konstkuppen! Konstverket är tänkt som en alternativ altartavla i samband med gaybröllop föreställer HBTQ-personer i paradiset enligt Sveriges radios rapportering.

I Ohlson-Wallins version av paradiset finns det två Adam och två Eva av olika hudfärg och ormen avbildas med ett ansikte som föreställer en välkänd transperson från Skara. Medan kyrkorådets ordförande anser att de har blivit utsatta för en kupp, menar konstnären att det är en politisk handling. Trots att kyrkorådet anser att Jesus var en provokatör som stod på de svagas sida i samhället tycks man anse att altartavlan är allt för politisk. För Ohlson-Wallin avslöjar oviljan att ta emot konstverket en ”mörk fläck” och det är en skam för kyrkan menar konstnären. Domkyrkoförsamlingen som bland annat har biskoparna Erik Aurelius och Åke Bonniers stöd menar istället att "den typen av politisk handling hör hemma på en annan arena än som altartavla i Skara domkyrka” enligt SR:s rapportering. Det andra skälet som anges till varför man inte vill ta emot tavlan är att det inte är genomförbart att altartavlan "förvaras någonstans för att rullas fram efter begäran vid särskilda HBTQ-tillfällen."

Om vi lämnar de praktiska detaljerna så visar reaktionerna att frågor om sexualitet och religion ofta skapar diskussioner och konflikter om moral, etik och normer. Medan vissa grupper väljer att tolka sin religion på ett sådant sätt att den bevarar vad som uppfattas vara rådande normer (den dominerande heteronormen enligt kritikerna) är andra grupper istället redo att omtolka och ifrågasätt sin religions traditioner för att finna alternativa synsätt på till exempel sexualitet och samliv. För en närmare diskussion om dessa frågor se till exempel Simon Sorgenfreis inlägg här på bloggen. Men utan att gå in på teologiska tolkningstraditioner är det också viktigt att betona att det offentliga rummet och speciellt medias rapportering har blivit en betydelsefull spelplan för teologiska diskussioner som handlar om sexualitet. Mot denna bakgrund är det kanske till och med så att Ohlson-Wallin i större utsträckning uppnår sitt syfte att ifrågasätta hur vissa kristna ser på hbtq-frågor när Skara domkyrka inte vill ta emot hennes konstverk. Genom en uppståndelse i media synliggörs skiljelinjer och ömma punkter avslöjas. För hur många är det som egentligen känner till hur altartavlan ser ut i Skara domkyrka innan Ohlson-Wallins ”konstkupp”? Samt hade detta blivit en nyhet överhuvudtaget om kyrkan istället hade valt att acceptera konstverket?

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

Queer, judendom och islam

I Människor och tro i Sveriges radios P1 den 3 augusti intervjuades rabbinen David Lazar om hbtq (homo, bi, trans och queer)-frågor med anledning av representanter för den judiska församlingens deltagande i Pride-paraden. Lazar kom som ett yrväder till Stockholms stora synagoga härom året och profilerade sig tämligen omgående genom sitt engagemang för feminism och hbtq-frågor. I en intervju med SvD en tid efter flytten till Stockholm gjorde han klart att:

Mitt mål som rabbin är att nå fram till en situation där allt queer-relaterat är absolut normativt, för det gör världen bättre, också för oss heterosexuella. Vi berikas av queerkulturen. Det är inte något onormalt, inte något som ska tolereras. Det var samma sak när männens hegemoni bröts ner av feminismen, vi berikades av feminismens kritik. 

I intervjun med Människor och tro menar Lazar att man måste ”förstå gay och queer för att förstå Gud”, och grundar detta på att Gud skapade människan till sin avbild. Han betonar här den del av 1 Mosebok 1:27 som läser ”Gud skapade människan till sin avbild” (men bortser från fortsättningen av samma vers som säger att Gud skapade dem som man och kvinna.) och menar utifrån detta att en queerteologisk läsning är nödvändig för att bättre förstå Gud.

Rabbi David Lazar

När Lazar får frågan om 3 Mosebok 18:22 - ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt” - som ofta lyfts fram som exempel på att samkönade sexuella relationer är förbjudna refererar han till samtida queerteologi. Enligt en sådan tolkning måste versen förstås utifrån sin ursprungliga tid och plats. Kvinnor var – då och där – mäns egendom och män kunde därför ta sina fruar med våld. Vad versen förbjuder idag är därför – enligt denna tolkning – inte bögsex, utan manlig homosexuell våldtäkt.

Denna tolkning ligger nära en muslimsk queerteologisk läsning av Koranens sura 29:28-29. Här berättas om hur profeten Lût – Bibelns Lot – har (manliga) besökare som några av stadens (manliga) invånare kommer för att våldta. Lût utropar då: "Ni begår sådana skamliga handlingar som ingen i världen någonsin begått före er! Ni nalkas ju män [upptända av lust] och går tvärs emot naturens vägar."

Queerteoretiskt inspirerade tolkningar av versen har, på ett sätt som liknar läsningen av 3 Mos 18:22 ovan, förstått det som att Lût fördömer manlig våldtäkt snarare än samkönade samlag i sig.

I Sverige har, så vitt jag vet, ingen imam tagit ställning för sådana tolkningar på samma sätt som rabbinen Lazar - eller företrädare för kyrkan som exempelvis Lars Gårdfeldt eller Eva Brunne - gjort. Inom (som utanför) alla tre traditioner finns ett motstånd mot homosexualitet. Internationellt finns emellertid en rad gräsrotsrörelser och individer som arbetar med hbtq-rättigheter inom islam. Jag har skrivit om några av dessa rörelser här. Kända öppet homosexuella muslimer är exempelvis aktivisten och författaren Irshad Manji och imamen Daayiee Abdullah.

Om eller när någon imam kommer att ta ställning för homosexuella muslimer på samma sätt som David Lazar gjort för homosexuella judar återstår att se.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet