Tänk om Jesus hade en fru

Ett papyrusfragment från trehundratalet brukar knappast väcka sensation hos andra än specialister på området. Men de sju rader som presenteras av Karen T. King, professor vid Harvarduniversitetet, har dock väckt sensation över hela världen. Jesus talar till sina lärjungar om "sin fru", vilket har väckt starka känslor hos såväl Vatikanen som Tidningen Dagen, vilka båda uttalar starka tvivel på dokumentets äkthet. Experter på området förhåller sig dock mera positivt till texten, som lyder: Jesus sade till dem: ”Min fru /.../ hon har vad som krävs för att bli min lärjunge.”

Det sensationella ligger nämligen i påståendet att Jesus skulle ha haft en fru, vilket strider mot kyrkans uppfattning i frågan om hans privatliv. Den äldsta källan, Nya Testamentet, nämner mycket litet om privatpersonen Jesus liv före framträdandet vid 30 års ålder. Då kallade han de tolv apostlarna bland de lärjungar som hade anslutit sig för lyssna till hans budskap, enligt evangelierna. En av dessa, Simon Petrus, hade en svärmor och bör därför  rimligtvis ha varit gift.( Matt. 8:14). Även de apostlar som var Jesus bröder tycks ha haft hustrun om man får tro Paulus första brev till Korinterna ( 1 Kor. 9:5).

Evangelietexterna skall inte betraktas som biografier i den mening som vi i dag lägger i begreppet, utan de ville främst förmedla Jesus lära och de underverk som skedde. Vid den tid när de nedtecknades mellan 70-110 e.Kr. hade redan första troende splittrats i olika fraktioner som var och en hade egna tolkningar av hans budskap. Dessa nedtecknades inte sällan i form av dialoger mellan Jesus och hans lärjungar. Först i slutet av 200-talet började man sortera ut vilka som skulle räknas som “trovärdiga” (kanonisks) skrifter. De som uteslöts har kallats mer eller mindre kätterska, vilket är diskutabelt eftersom de själva räknade sig som goda kristna. Alla dessa sammanförders som ”gnostiker”, vilket i kristendomens historia var det samma som avvikare.

Till denna grupp hör evangelier som tillskrivits olika apostlar som Tomas, Filippus och Judas Iskariot, liksom ett fragment av Maria från Magdalas evangelium. Detta omtalar hennes särställning hos Jesus, något som också kommer fram i Filippusevangeliet, som bland annat innehåller en fras om att ”… Jesus brukade kyssa Maria från Magdala på…” Sammanhanget omtalar inte vilket slag av kyss, men det kan vara fråga om den fridskyss som kom att praktiseras inom den kristna kyrkan. För den skönlitterära tradition, som uppstått under de senaste decennierna, har man tolkat fragmenten som om Maria var Jesus fru. Ur en textkritisk synpunkt är det dock omöjligt att veta hur det egentligen förhöll sig.

Den kristna huvudfåran hävdar fortfarande med bestämdhet att Jesus varken var gift eller hade haft några sexuella relationer, lika lite som hans moder, som ju också bar namnet Maria. Hon nämns inte så många gånger i Nya Testamentet, men desto mer i de legender som tillkommit senare, vilka framför allt betonar hennes jungfrulighet. Detta tillstånd utgöt ju beviset på såväl Marias som Jesus frihet från synd, vilket är liktydigt med sexualitet. Nu var inte “jungfrufödslar” något ovanligt i antik historieskrivning, där framstående män som Pythagoras och Alexander den store skulle ha fötts av jungfruliga mödrar. Möjligen utskiljer sig de kristna berättelserna från övriga genom att hävda att Jesus skapades i Marias livmoder, sedan hon mottagit bebådelsen genom sitt öra. Konceptionen var därmed garanterat syndfri till skillnad från andra människors lott.

Marias jungfrulighet skulle bli ett användbart instrument i läran om arvsynden, vilken enligt kyrkofadern Augustinus stammade från det första sinnliga samlag som mänsklighetens föräldrar genomförde i paradiset. Maria som var avlad utan synd och som födde utan smärta, framstod som en motsats till urmodern, Eva. Förutom det syndiga samlaget (som förmodligen också var hennes fel), hade hon ju varit den som först visade Gud olydnad. Marias obetingade lydnad utplånade synden fastän hon var kvinna, eller som det uttrycks med Augustinus ord:

Det var nödvändigt att befrielsen av människan skulle manifesteras i båda könen. Därför, eftersom det var mera passande att Han(Jesus) skulle ta mänsklig natur som en man, det mera ärofulla av könen, återstod befrielsen för det kvinnliga könet att denne man skulle födas av en kvinna.( Augustsinus, De diversis questionibus 83, 11)

 Jungfrufödseln framstår också som en logisk följd av uppfattningen att det som inte är naturligt är övernaturligt. Maria fick därmed rollen som medlare mellan Gud och människorna, eftersom hon inte är maka till honom eller till någon jordisk man. Hennes övernaturlighet utgörs av att hon kan vara både jungfru och mor samtidigt, det vill säga det som ingen annan kvinna inte kan vara. Evas döttrar har sammankopplats med syndfull sexualitet som lockade männen från det gudsrike de hela tiden sades längta till. Maria däremot är den konstruktion som både hyllar Guds goda skapelse och samtidigt det jungfruliga och syndfria idealet.

Men kyrkan måste också ta ställning till den andra Maria som uppträder i Nya Testamentet som bär tillnamnet “från Magdala”. Hon verkar dock ha varit en av dem som stod Jesus närmast och som följt honom överallt. Dessutom blev hon den första människa som vittnade om att Jesus uppstigit till himlen.

Jesus sade till henne: ”Maria”. Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni”. (Det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade:” Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud. ”Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han sagt detta till henne (Joh. 20: 16-18).

Trots denna särställning som vittne till uppståndelsen, den kristna trons grundbult, kom Marias gestalt att förändras inom den katolska tron. Från om med 600-talet blev hon utpekad som den prostituerade Maria, som ångrar sina synder i Lukas evangelium (7: 36). I fortsättningen blev hennes helgondag tillägnad kvinnliga botgörerskor, framför allt omvända skökor. En ”Magdalena” blev också ett uttryck för en fallen kvinna. Den kyrkliga konsten avbildar henne fortfarande som en sköka, halvnaken med ett utslaget hår.

I den ortodoxa kyrkan – som även avvisar arvsynden – kallas hon däremot för ”apostlarnas apostel” och hon anses vara sörjande lärjunge som stod Jesus närmast. Bland helgonen återfinns många kvinnor som verkade som missionärer tillsammans med apostlarna, som legenden om Paulus följeslagerska Thekla. Både kvinnor och män verkade tillsammans iakttagande kyskhet i de ortodoxa helgonberättelserna från 200-talet.

I den katolska delen av kristenheten dominerade däremot tanken på att Jesus liksom apostlarna hade valt ett livslångt celibat. I praktiken var dock präster och även påvar gifta, även om deras privatliv kritiserades av kristna författare.  Det skulle emellertid dröja till 1100-talet innan denna regel antogs, vilket grundar sig på Jesus ord om dem som ”blivit eunucker för himmelrikets skull” i Matt. 19:10-12.

Genom denna utveckling stärktes uppfattningen att man i Jesus efterföljd måste vara och förbli ogift – vilket denne antogs ha varit. Paulus – den man som mer än någon annan förmedlade Jesus lära till ett internationellt sammanhang – hade dock en annan mening i saken. Han påtalar nämligen att församlingarnas ledare skall vara gifta ( 1 Tim. 3), en åsikt som Martin Luther och reformationen sedermera anslöt sig till.

Tänk om Jesus verkligen hade haft en fru och att det hade stått att läsa i evangelietexterna! Hade världshistorien då sett annorlunda ut? Hade synen på den syndfulla kvinnan förändrats?

 

Britt-Marie Näsström
Professor i religionshistoria, Göteborgs universitet

Inte bara fru, dessutom religiös auktoritet: Reflektioner kring det nyligen presenterade fragment där Jesus sägs ha en fru

På olika ställen döljs fortfarande mycket intressanta och outforskade evangelier i mer eller mindre fragmentariskt skick. Då papyrus är känsligt för fukt är det ofta de egyptiska översättningarna som bevarats till vår tid. Det torra klimatet i övre Egypten är oerhört värdefullt härvidlag. Efter att den egyptiska lagstiftningen ändrades i slutet av 70-talet är det mer riskabelt att sälja texter utanför Egypten. Tillgången på nya texter har minskat avsevärt. Vid min vistelse vid Yale i fjol klagade flera av forskarna där över att de nu hade svårt att få loss texter till sitt fantastiska bibliotek. Men ibland dyker texter fortfarande upp. 2006 publicerades Judasevangeliet och i november 2009 fick jag och andra forskare vid en konferens i New Orleans ta del av nya fragment till den texten som en antikhandlare hållit på. Han hade gömt dem i en portfölj som han lagt i ett lönnfack i sin Swimmingpool, men efter en domstolsförlikning delade han med sig. Den 18 september presenterade Karen L. King vid Harvard ett fragment som hon fått ta del av, även om dess ägare fortfarande inte trätt fram och det verkar fortfarande lite oklart i vilken utsträckning forskarvärlden nu kan få studera fragmentet. Där talar Jesus om sin fru vilket lett till stor uppståndelse. Se exempelvis NYT och Harvard.
 

Det är oerhört svårt att säkerställa texten via de bilder på Internet som vi för tillfället får nöja oss med, men jag har ändå dristat mig till att hastigt göra en preliminär översättning av den koptiska texten för Dagens Ekos räkning. Inom parentes har jag försökt kommentera olika översättningsmöjligheter. Så här lyder min översättning: Texten börjar i slutet av en mening med det som jag på grund av syntaxen ser som ett emfatiskt uttryck vilket kan fungera som en retorisk fråga:
 

”… var det inte min mor som gav mig livet?” Lärjungarna sade till Jesus: ”(fyra bokstäver svåra att utläsa) Maria är värdig (fyra bokstäver saknas. Kan göra att påståendet blir en fråga eller ett negativt påstående). Vi har sannolikt ett ifrågasättande av Marias värdighet som Jesus bemöter.)” Jesus sade till dem: ”hon är (Är koonstrueras ur några svårlästa bokstäver men rekonstruktionen är oerhört sannolik.) min fru (Kan översättas kvinna, men har då en mycket snarlik innebörd.). Hon har vad som krävs för att bli min lärjunge. Och låt onda människor vara uppblåsta (En möjlig alternativ konstruktion kan eventuellt vara ”Låt människor göra onda saker), men jag förblir med henne!”

Jag har modifierat en smula jämfört med den version som Ekot fick igår kväll.

Eftersom det här lilla textstycket är helt lösryckt ur sitt sammanhang måste vi för att kunna lägga fram någon rimlig tolkning konstruera en kontext, alternativet är ju att inte säga något alls vilket alla som känner mig inser är mig fjärran! J

Vi har en hel del texter där Maria Magdalena figurerar. Hon omtalas exempelvis i Maria Magdalenas Evangelium, Filips Evangelium, Den Manikeiska Psalmboken och ytterligare ett antal texter. För den som vill läsa mer om detta rekommenderar jag Antti Marjannens bok The Woman Jesus Loved som gavs ut vid Brill. Maria sätts ofta i motsatsställning till lärjungarna. Så verkar vara fallet även i vårt aktuella fragment. Här ifrågasätts om Jesus verkligen kunde tala enskilt med en kvinna och ge henne en särställning. I vår text neutraliseras problemet med Marias och Jesus nära relation genom att man hävdar att de var man och hustru. Här får vi således inblick i en del av en diskussion som vi delvis känt till, men ett nytt argument har kommit fram. Den här delen kan också sättas i samband med de diskussioner som under 200-talet börjar florera där Maria ses som prostituerad. Hennes ärbarhet stärks genom att hon är gift med Jesus. Det som jag dock spontant skulle säga om huvudpoängen i fragmentet är inte att Maria var gift med Jesus. Det är en fråga som är mer aktuell utifrån senare utveckling med celibatet. Maria framställs inte som en bra tjej som är gift med Jesus utan dessutom som en kvinna som är fullt kapabel att vara lärjunge. Termen lärjunge används här snarast som en synonym till apostel. Det är så den inre kretsen kring Jesus oftast benämns i de gnostiska evangelierna. På så vis legitimerar en grupp som sett Maria som representant för den egna gruppens andlighet sin auktoritet. Jag tolkar därför texten snarare som en legitimeringsstrategi än som ett uttalande om Jesus och Marias intimitet. Deras relation förklaras och avdramatiseras och som ärbar kvinna kan hon så träda fram som en lärjunge med stark auktoritet utifrån sin särställning gentemot Jesus. Fragmentet ger oss därför värdefulla inblickar i den diskussion som fördes någon gång under det andra och tredje århundradet. Givetvis en gissning men som jag hoppas en relativt grundad sådan.

    

Teol.dr. Jörgen Magnusson

Lektor i religionsvetenskap, Institutionen för humaniora vid Mittuniversitetet

För mer om detta ämne och andra ämnen om olika tidiga kristendoms- och judendomsriktningar se www.jorgenmagnusson.com