Under det
senaste året har relationerna mellan buddhister och muslimer på Sri Lanka
förvärrats. Konflikten mellan de båda religiösa grupperna har pågått till och
från bland annat med frågor om förbud mot böneutrop (vilket även förbjöds i
vissa städer). Men den senaste konflikten hade troligen sin början i att några
buddhistiska aktivister rev en muslimsk helgongrav i september 2011. En
talesman för muslimerna i staden sa att helgongraven delades av flera
religioner, vilket inte är ovanligt i Sri Lanka, men graven var enligt
buddhistiska extremister illegitim och återfanns på helig buddhistisks mark där
flera buddhistiska tempel återfanns och därför skulle den avlägsnas.
Efter denna
händelse så har buddhistiska extremister gjort fler anspråk på moskéer som bör
rivas, till exempel i Colombo. Buddhistiska protester har också riktats mot
försäljningen och certifieringen av halalkött och i dess propagandaretorik så
används gärna bilder på Usama Bin-Ladins ansikte och texter som ”vinsten vid
försäljning av halalkött går till internationella terrorister” annan retorik
som används i socialamedier och ”posterpropaganda” är slagord som ”vi vill
stoppa islamiseringen” och att ”Sri Lanka vid 2050 kommer vara dominerat av
muslimer”, det vill säga inte helt olik den retorik som återfinns hos
invandringsfientliga/islamofobiska partier i Europa.
Hur
allvarligt ska man nu se på dessa tendenser? Det är svårt att avgöra i
dagsläget, men det vi kan konstatera att det främst är extremistiska buddhister
som varit initiativtagare till protesterna, men de har även fått medhåll från
regeringen. De muslimska politikerna och debattörerna är mycket oroade för
utvecklingen i landet och kanske ska vi delas deras oro då Sri Lanka sen tidigare
är känt för ett etniskt grundat inbördeskrig, mellan. De flesta
av Sri Lankas befolkning är singaleser
där majoriteten är buddhister,
muslimer betraktas som en tredje etnisk grupp, efter tamiler som i huvudsak är hinduer.
Andreas
Johansson
Doktorand i
Religionshistoria
Lunds
Universitet
