Koranen 100 år!

I morgontidningen uppmärksammades att det idag är 100 år sedan 1917 års Bibelöversättning låg färdig. Kanske är det också värt att påminna om att det i år dessutom är 100 år sedan orientalisten och semitisten Karl Vilhelm Zetterstéens översättning av Koranen gavs ut på Wahlström & Widstrands förlag. Utgivningen annonserades i Svenska Dagbladet den 16 december 1917 och 1 maj året därpå recenserades bedriften av signaturen E. K-n:

Professor Zetterstéen har dels utfört en ordagrann och meningstrogen översättning av ”de båda pärmarna” – Islams uttryck för profetens uppenbarelser som totalitet, alla de etthundrafjorton ”sûrorna”. Men ensamt därmed vore den intresserade läsaren – arbetet är avsett att kunna brukas av varje bildad person – ingalunda hjälpt. Ty Koranen är icke en bok för det enfaldiga andaktssökandet, utan en samling utomordentliga exempel på den semitiska andens kärlek för invecklade, ofta rent av spetsfundiga uttryckssätt, jämte massor av litterära hänsyftningar till bibeln, den rabbinska litteraturen, den kristna teologien och de fornarabiska sagorna och myterna…Allt detta nödvändiggör i högsta grad en översikt av Koranens uppkomst – vilket i stort är det samma som en redogörelse för Muhammeds liv – samt en med texten fortlöpande kommentar. Båda kraven har professor Zetterstéen uppfyllt på ett, så långt en lekman kan bedöma, utmärkt sätt.

Koranen hade redan tidigare översatts av diplomaten Fredrik Crusenstolpe år 1843, samt 1874 av Carl Johannes Tornberg, professor i österländska språk i Lund. Det har också kommit en senare översättning, av diplomaten och konvertiten Mohammed Knut Bernström 1998.

Att ett litet språk som svenskan har fyra koranöversättningar från arabiska får sägas vara anmärkningsvärt. Zetterstéens översättning, som av många anses vara den språkvetenskapligt främsta, upplevs av många idag som föråldrad och svårläst. Men översättningens arkaiska språkdräkt kan också vara effektfull. Koranen är en textsamling som inom sig rymmer olika litterära genrer, från korta lyriska verser över berättande prosa till torr regeltext. Zetterstéen lyckas bättre än de flesta fånga något av poesins bildspråk och rytm i sin översättning, om än inte originalets meter och rim. Här ett exempel ur sura 91, verserna 1–10:

Vid solen och dess sken,
Vid månen, när den följer henne,
Vid dagen, när den röjer henne,
Vid natten, när den skyler henne,
Vid himmelen och det, som byggt den,
Vid jorden och det, som fullkomnat henne
Och ingivit henne både hennes syndfullhet och hennes gudaktighet
Lycklig den, som håller henne ren;
Olycklig den, som begraver henne uti synd!

Kanske är det dags för en Korankommission, lik den som tog fram Bibel 2000, bestående av teologer, språkvetare och poeter som kan samarbeta kring en ny svensk Koranöversättning? Jag skulle gärna läsa i alla fall några av de mer poetiska verserna översatta i samarbete mellan språkkunniga muslimska teologer och översättare vana vid rim och meter som Eva Ström, Gunnar Harding eller Malte Persson.

Simon Sorgenfrei, Södertörns högskola

Muslimen som ska rädda tyskarna från helvetet

I Tyskland har sedan i våras en diskussion förts med anledning av att en salafitisk grupp har delat ut tyska översättningar av Koranen gratis i fotgängarzoner till icke-muslimer i flera tyska städer. Planen är att dela ut 25 miljoner exemplar. Der Spiegel och många andra tidningar har fortlöpande haft artiklar rörande denna aktion och rapporterar om händelseförloppet och det verkar finnas en rädsla för att dessa salafiters islamtolkning skall slå rot hos vissa Tyskar, åtminstone om man skall döma av nyhetsbevakningen.

 Evangeliska kyrkan i Hessen och Nassau kommenterade också med varnande tonläge i samband med utdelningen att Koranen inte är något muslimer tar lätt på och att man inte bara kan lägga den på golvet t.ex., vilket de menade att folk som tar emot en gratiskoran måste tänka på.

Bakom rörelsen finns Ibrahim Abou-Nagie, ursprungligen palestinier, nu bosatt i Köln. Han anklagas just nu för att ha predikat och legitimerat att man får använda våld mot ickemuslimer och beskrivs som en radikal islamuttolkare med konservativa värderingar, som går stick i stäv mot det som nog generellt kan betraktas som tyska majoritetssamhällets värderingar, t.ex. vad gäller könsroller och straffrätt. Hans uttalande i en intervju med Frankfurter Allgemeine om att kristna och judar kommer hamna i helvetet om de inte tar till sig islam dyker ofta upp i annan media och han framställs som en ytterst osympatisk typ. Man kan tänka sig att han själv kanske snarare ser sig som mannen som skall rädda Tyskland från helvetet, som Welt Onlines rubriksättare uttryckte det.

Förvisso är det i Tyskland tillåtet att dela ut religiöst material, men sannolikt är det rädslan för salafister som gör att detta blivit så uppmärksammat. Samma kritik finns mig veterligen inte mot t.ex. Jehovas vittnen och deras missionsverksamhet i Tyskland. En ny undersökning har också oroat många tyskar då den visar att många yngre tyskar med turkisk-muslimsk bakgrund tycker att salafiternas aktion är positiv. Det kanske mest oroväckande är att dessa yngre personer i samma undersökning angav att de sannolikt inte skulle rösta på något specifikt parti, eller rösta överhuvudtaget, i kommande val. Kanske tyska myndigheter och media skulle fokusera mer på integrationspolitik istället för att oroa sig över att gratiskoraner delas ut på gatorna.

Susanne Olsson, Södertörns högskola

Workshop om K.V. Zetterstén och Taha Hussein, dag 1

Göran Larsson och Tetz Rooke har tagit det briljanta initiativet att arrangera en workshop på två dagar (29-30/8) på Göteborgs universitet med temat Karl Vilhelm Zetterstéen och Taha Hussein, med anledning av att Zetterstéen översatt Husseins memoarer Dagarna (al-Ayyām) till svenska från arabiska.

Bakgrunden till workshopen är att Göran Larssons intresse för orientalistik ledde honom till Uppsala och handskriftsavdelningen på Carolina för att läsa brevväxlingar mellan orientalister. Där fick han reda på att Carolina hade fyra lådor med sorterade papper som tillhört Zetterstén och några år senare fick han ett mindre stipendium för att gå igenom dem, med förhoppningen att hitta en dagbok. Där fanns tidningsurklipp, kvitton, föreläsningsanteckningar och annat. Där fanns också ett kuvert med hans översättning av Dagarna.  Ett brev fanns också där han 1952 föreslår Taha Hussein som nobelpriskandidat, och beklagar samtidigt att det inte finns översättningar. Larsson och Rooke tog sedan itu med att försöka ge ut översättningen och det var inte helt enkelt, inte minst pga. rättigheterna till boken. En släkting till Zetterstén berättade att hon mött honom och hon berättade att han var en allvarlig och sträng herre som man inte fick störa. Han var alltid allvarlig och beslutsam. Hon tillät i vart fall att de fick ge ut manuset, men universitetsjuristerna var måna om att de skulle ta kontakt med det egyptiska förlaget, vilket inte har gett några resultat trots stora ansträngningar. Larsson och Rooke tar tacksamt emot information om egyptiska förlag som eventuellt har rättigheter!

Workshopen utgör också ett led i att stärka samarbetet mellan forskare, och religionshistoriker och arabister från Danmark, Norge och Sverige deltog och hade presentationer på olika teman och planen är att göra en elektronisk publikation av dessa i omarbetad form sedan.

Först ut är Mats Eskhult, professor i semitiska språk vid Uppsala universitet, som talar om ”Zetterstén och ’den Myhrmanska saken’ ur ett arabistiskt perspektiv”. Denna sak rörde tillsättningen av en professur i arabiska i Lund. En kandidat var Myhrman som var assyriologiskt intresserad, den andre var Moberg, som kallades till tjänsten. SvD skrev om tillsättningen och kritiserade de sakkunnigas beslut och menade att Myhrmans forskningsområde låg utanför de sakkunnigas expertis och därför inte blivit rättvist bedömd. Zetterstéen tog illa vid sig och misstänkte sannolikt att Myhrman låg bakom artikeln. Eskhult berättar om hur Zetterstéen sedan under flera år på olika vis, som framstår som direkt illvilliga, motarbetat och kritiserat, för att inte säga inkompetensförklarat, Myhrman. Invektiven haglade i materialet Eskhult gått igenom och det framstår som sorglig läsning och som Eskhult säger handlar det bara om förlorare. Och om ni vill veta vad som hände så håll utkik efter publikationen som planeras efter workshopen.

Tetz Rooke har arbetat med översättningar länge och bland annat haft hand om det arabiska översättarseminariet på Södertörns högskola, som nu tyvärr är nedlagt. Rooke talade om översättarröst och översättarstrategi i Zetterstéens översättning. Han nämner att Karl Elof Svennings tidigare svenska utgåva troligen var gjord utifrån en fransk utgåva, dvs. en andrahandsöversättning, vilket motiverar en direktöversättning. Den går dessutom inte längre att få tag på. Vidare menar Rooke att den gamla översättningen har många felöversättningar och att den inte stämmer stilistiskt med originalet, vilket gör att den mer kan ses som en parafras. Det är skäl till varför Zetterstéens manuskript är så viktig, som ni kan hitta här som faksimil utgiven av Larsson och Rooke. Rooke talar om att man som översättare ska vara trogen källtextens innehåll liksom dess litterära form och funktion, och översättningen blir en balansakt mellan dessa båda. Originalet i sin nya språkdräkt ska göra samma intryck på läsaren som originalet, men det blir en förmodan från översättaren, för verkan kan man ju inte mäta. Humorn och ironin som återkommer liksom repetitioner och upprepningar, är saker som översättare måste ta i beaktning. Stilen Hussein skriver på har varit enormt beundrad och har beskrivits som hypnotisk och det måste vara en utmaning för översättare. Rooke ger exempel från Zetterstéens manus på översättningsproblematik, som han kommer att utveckla mer i den skrivna artikeln.

Jan Hjärpe, professor emeritus islamologi vid Lunds universitet, talar om Zetterstéens koranöversättning från 1917 i ett idéhistoriskt perspektiv. Från att tidigare latin varit det dominerande språket för översättningar kom den första översättningen till svenska av Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe 1848 och nästa översättning av Carl Johan Tornberg 1874. Nathan Söderblom tog initiativet till en ny översättning och Söderbloms intresse för religionshistoria och religionspsykologi gjorde att hans hypotes var att religioner uppkommer ur stora personers religiösa upplevelser. Biografier över religionsstiftare kom ut under den här tiden. En premiss som på den tiden uppfattade s som självklar var att om man skulle förstå en religion måste man tränga tillbaka till dess tidigaste form, till religionsstiftaren, för att nå dess väsen, eller essens. Främmande religionsurkunder i urval och översättning gavs ut som ett led i att nå fram till den religiösa personligheten. Det var då viktigt med tillgång till material och beställer översättningar från språkprofessorer i omgivningen, och här kommer Zetterstéen in i bilden. Detta måste självfallet inte betyda att Zetterstéen delade Söderbloms religionssyn, men detta är den kontext som gav upphov till översättningen. Tor Andrae recenserade översättningen i tidskriften Bibelforskaren. I Andraes egen biografi om Muhammad så översätter han själv de koranverser han behöver, sannolikt för att han var mer religionspsykologiskt intresserad. Andrae poängterade visionsupplevelsen hos Muhammad och vände sig mot tidigare forskares syn på att Muhammad hade epilepsi t.ex.

Sedan1917 hade ingen ny översättning av Koranen kommit ut. Hjärpe berättar att Christopher Toll drev fram en nyutgåva av Zetterstéens översättning 1979. Då hade ju en hel del hänt sedan 1917. 1998 kom så Bernströms översättning av Koranen, Koranens budskap, som fokuserar på hur de nutida svenska muslimerna ska förstå budskapet. Muhammad Asads kommentar återfinns i den och Hjärpe beskriver översättningen snarast som en parafras, eller predikan, och inte en egentlig översättning. Bernström själv lämnade katolicismen för att den reformerades och Hjärpe nämner att det då är intressant att han faktiskt själv reformerade islam genom sin översättning. Jan Retsö, professor i arabiska i Göteborg, diskuterar också Bernströms översättning och nämner att Zetterstéens översättning naturligtvis inte är neutral utan präglas av att följa en sunnitisk teologiförståelse.

Nåväl, detta var en liten sammanfattning av workshopens första dag och jag ser fram mot morgondagens fortsättning.

Susanne Olsson, Södertörns högskola