En muslimsk präst?

I en kolumn i dagens DN skriver Gunnar Jonsson om ett eskalerande sunnitiskt våld riktat mot den shiitiska minoriteten i Pakistan. Det är ett viktigt och angeläget ämne. Men i slutet av artikeln sker något som, tack och lov, blir allt mer ovanligt i svensk media. Här skriver Jonsson om en ”märkligt välfinansierad präst” som lett en flera dagar lång demonstration i Islamabad med krav på regeringens avgång. Det framgår inte i artikeln vem denne ”präst” är, eller hur han förhåller sig till den shiitiska minoriteten. Men troligtvis syftar Jonsson på den sunnitiske sufisheikhen Muhammad Tahir ul-Qadri, som säger sig stå för demokrati och religionsdialog och som 2011 publicerade en fatwa mot självmordsbombare. Men liksom många andra maktspelare i Pakistan har även ul-Qadris egentliga syften ifrågasatts då han samarbetat med odemokratiska krafter för att uppnå politiska mål.

Att ge ul-Qadri den kristna titeln präst ger fel associationer i en text som handlar om sunni- och shia-muslimer. Inom dessa traditioner finns en rad titlar på ämbeten som liknar, men på viktiga punkter skiljer sig från, det kristna prästämbetet: imam (som i sig dessutom skiljer sig åt mellan sunni- och shia-islam), mullah, mufti, ayatollah, sheikh etc. Alla följer de med olika befogenheter och grad av auktoritet.

Fotbollsdomare?

Som Jonsson formulerar sig kan man få för sig att det faktiskt är en kristen präst som lett en flera dagar lång demonstration i Islamabad. En andra gissning – vilket i sammanhanget verkar både troligt och otroligt med tanke på de risker det skulle medföra – skulle kunna vara att det rör sig om en shiitisk religiös ledare. Inte minst eftersom man fortfarande ibland ser dessa, slarvigt, ges titeln präst i vissa sammanhang. Men troligen är det alltså en lärd sunnisheikh Jonsson syftar på.

Att handskas så vårdslöst med centrala begrepp och titlar gör artikeln omöjlig att förstå. Pakistans utsatta shiiter är värda en större noggrannhet.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Våldets globala dimensioner

Tidningen Dagen rapporterade nyligen att en kristen kyrka attackeras förra fredagen av en mobb på hundratals demonstranter i staden Mardan, Pakistan. Attacken skall ha utlöst av den kontroversiella Muhammad-filmen, en film som de kristna i Mardan hade tagit avstånd från. Polisens slappa agerande i samband med attacken kritiseras starkt av den lutherska biskopen Peter Majeed och han menar att det är ett skämt att myndigheterna endast sände fem polismän att skydda de kristna i Mardan. Attacken har också fördömts av pakistanska myndigheter.

Den tragiska händelsen i Mardan är en sorglig illustration av att det framför allt är lokala samfund som drabbas hårdast av globala händelser. Anti-muslimska filmskapare som lever i västvärlden blir sällan själva föremål för den vrede som kan utlösas av deras provokationer. På samma sätt kommer förmodligen även de våldsamma demonstrationerna och övergreppen i Nordafrika, Mellanöstern och Pakistan att drabba framför alla muslimer i västvärlden och vi kan utgå från att dessa händelser kommer att användas för att uttrycka kritik mot islam. Medan kristna minoriteter drabbas i Mellanöstern, Asien och Afrika drabbas muslimska minoriteter i västvärlden. Men liknande tendenser är även tydliga när det gäller konflikter i Palestina och Israel. Händelser som exempelvis kan kopplas till israeliska myndigheters agerande kan ofta utlösa anti-semitiska attacker vilket drabbar judiska minoriteter i västvärlden. Gång på gång tycks lokala, isolerade och icke-representativa eller marginella händelser utlösa en global vrede som ofta drabbar oskyldiga människor som inte har haft någon inblandning eller ens sympati med de som vill provocera.

Samtidigt som religionskritik är en viktig förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle illustrerar diskussionen ovan att dagens globala media ofta bidrar till att sprida och försvåra internationella konflikter och att relationen mellan de som har makt och de som saknar makt är avgörande. Medan det tycks vara relativt lätt att skapa en konflikt är det desto svårare att stoppa en negativ våldsspiral. Att år, månader och timmar av dialog, diplomati och konflikhantering kan grusas av en amatörmässig film som laddas upp på nätet är en sorglig baksida av dagens allt mer global, medialiserade och våldsamma värld. Som religionsvetare innebär dessa processer stora utmaningar och behovet av tolkning och analys är stor.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet.