”Surveyitis”, inflammatorisk enkätnoja, om religion?

I ett inlägg på The Guardians blogg skriver den uppburna brittiska religionsforskaren Linda Woodhead, bl a hedersdoktor vid Uppsala universitet, om en farlig åkomma, ”surveyitis”. Den drabbar forskare som hållit på för länge i sin kammare utan kontakt med frisk luft och levande människor, och den yttrar sig genom tveksamhet om enkätfrågors trovärdighet samt ”morbid” fasthållning av förlegade frågeformuleringar.

Anledningen är att det i de brittiska sammanhangen har rapporterats om ökande andel av sådana som säger sig vara utan religion (med en ordvits heter de på engelska ”the nones”).

Självklart ökar andelen som inte vill ange att de köper ett helt religionspaket, som t ex ett frågeformulärs alternativ ”katolsk”, ”protestantisk”, eller ”muslimsk”, säger Woodhead. På samma sätt tvekar dagens människor att identifiera sig med ett politiskt paket som t ex ett parti. Men eftersom forskare drabbade av inflammatorisk enkätnoja av hänsyn till tidsserier (samma frågor ställda med års mellanrum) helst inte ändrar ordalydelser på sina frågor, kommer de osvikligt ur takt med hur folk tänker om politik och religion.

Ord och inga visor, sålunda! Ut, säger Woodhead till forskarkollegerna, i den friska luften! Undersök hur folk tänker kring religion. Det behövs nya sätt att ta reda på hur folks livsavgörande engagemang ser ut, i åtminstone fyra dimensioner: vad de tror på, vilka kollektiv och hjärtefrågor de identifierar sig med, vad de gör, vad de anser vara gott och ont.

Jørgen Straarup

professor i religionsvetenskap

Umeå universitet och Södertörns högskola

Skägg, sjalar och lustiga hattar

I en debattartikel i Göteborgsposten menar Gun Holmertz, verksamhetsansvarig inom den katolska biståndsorganisationen Caritas, att somaliska islamister får allt större inflytande i Göteborgsförorten Hjällbo. Vi kommer att återkomma till detta på bloggen. Här tänkte jag endast beröra en aspekt av Holmertz artikel. Hon reagerar på att ”allt fler muslimska kvinnor skyler sig; alltifrån ansiktet till hela kroppen” och att männen i högre utsträckning klär sig ”extremt: med fotsid dräkt, huvudbonad och skägg.”

                                                  Ebbot - en göteborgsextremist?

Som vi kunde se i Göran Larssons inlägg om t-shirts och religion kan kläder och symboler spela en viktig roll i religiösa identitetsbyggen. Religionshistorikern Christer Hedin pratar ibland om centraletik och signaletik. Med centraletik menar han då grundläggande etiska läror inom religioner – som att man ska vara ärlig, rättvis och strävsam. Signaletiska element är då sådana som syftar till att stärka den egna gruppen och avskilja den från andra grupper. Dessa kan utgöras av exempelvis matregler eller kläddirektiv.

Medan de centraletiska elementen ofta är mer eller mindre desamma i världens religioner, och sällan leder till konflikter, har signaletiken just till syfte att särskilja olika grupper och stärka den egna kollektiva identiteten. Det gör också att många kan utveckla ett obehag inför andra gruppers signaletiska markörer. Judar och muslimer kan rysa inför tanken på att kristna äter griskött, liksom kristna kan förfasas över den muslimska burkan eller chassidiska judars hattar och rockar.

Att bära skägg eller sjal kan vara ett sätt för muslimer att signalera att de är ”goda muslimer.” Därför är det också ganska vanligt att konvertiter till islam odlar skägg eller väljer att bära sjal. De har identitetsstärkande funktioner. För icke-muslimer, speciellt för dem som har en negativ inställning till islam, kan sjal och skägg istället signalera att det rör sig om ”onda muslimer”, om fundamentalister eller extremister. Samma signaletiska markörer betyder olika saker för olika människor.

Signaletiska element är därför också tacksamma måltavlor för olika sorters religionskritiska grupper. Om detta vittnar de senaste årens krav (och i vissa fall genomförande) på allt från minaretförbud, sjalförbud, halal/kosherförbud och förbud mot manlig omskärelse. Det finns faktiskt till och med röster som höjts om förbud mot muslimska skägg. I flera av dessa fall är det svårt att se att det finns någon annan tanke bakom kravet på förbud, annat än att försvåra eller förhindra religiösa minoriteters möjlighet att utöva sin religion. Att försvaga och kränka deras religiösa identitet genom att förbjuda viktiga signaletiska element.

Signaletiska markörer berättar inte nödvändigtvis så mycket om sina bärare, utöver att de identifierar sig med en viss religion. De är lätta att miss- eller övertolka, speciellt för utomstående. Därför är det viktigt att se till komplexiteten bakom dessa markörer och vad de kan signalera. Skägg eller sjal signalerar kanske att någon är muslim – inte nödvändigtvis att hen är extremist.

Simon Sorgenfrei,

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet