Dera
Sacha Sauda: oroligheter i Indien när religiös ledare döms för våldtäkt
Den indiska polisens speciella domstol för
säkerhetsfrågor dömde den 25 augusti Gurmeet
Ram Rahim Singh, ledaren för den religiösa organisationen Dera Sacha Sauda,
skyldig till våldtäkt på två kvinnliga anhängare. Våldtäkterna ska ha ägt rum
år 2002. Medan domstolsförhandlingar pågick i Panchkula, som ligger i delstaten
Haryana, samlades uppskattningsvis 150,000 efterföljare som hävdade att deras
“guru” var oskyldig. Anhängarna reagerade sedan med våldsamma protester när
domen kom. Åtminstone 38 människor förlorade livet och mer än 250 blev
allvarligt skadade i upploppen. För att undvika ytterligare oroligheter och
förhindra ryktesspridning stängde indiska myndigheter ner internet- och
mobiltjänster under 72 timmar i de två delstaterna Haryana och Punjab samt
införde utegångsförbud i flera distrikt där många av anhängarna till Dera Sacha
Sauda var samlade. Tre dagar efter domslutet meddelades straffet, att Gurmeet
Ram Rahim Singh får 20 års fängelse.
För att
förstå dessa starka reaktioner krävs bakgrundskunskap både om denna ledare som
blivit en folklig och kontroversiell “guru” i norra Indiens religiösa landskap
och om hans organisation. Dera Sacha Sauda, som kan översättas till “lägret/platsen
för den sanna affären,” grundades redan 1948 av Shah Mastana från Baluchistan och
blev populär när den nuvarande och tredje gurun Gurmeet Ram Rahim Singh tog över
ledarskapet 1990. Huvudcentrat ligger i staden Sirsa i delstaten Haryana och organisationen
har mer än ett 40-tal ashrams i
främst norra Indien. Ideologiskt sett betonar Dera Sacha Sauda humanitära
värderingar och social välfärd för alla utifrån idéer hämtade från sikhismen. Rörelsen är starkt centrerad kring ledaren som ger daglig vägledning. Detta har gjort
den populär framför allt bland lägre samhällsklasser och kaster.
Deras är religiösa
institutioner med olika läror och ledare. Uppskattningar anger att det kan
finnas över 10,000 olika typer av deras
i delstaten Punjab och de flesta av dessa är centrerade kring guruer eller andliga vägledare. Deras är ofta icke-sekteristiska till
sin natur, i den bemärkelsen att de inte kräver att alla anhängare ska strikt
följa normer eller bli initierade. Individer kan följa sin identitet och
praktik som sikher, hinduer, eller muslimer medan de samtidigt besöker ett dera för välsignelser och andlig vägledning (Jodhka 2017). Detta förhållningssätt till religiös identitet och lärare är inget nytt fenomen
utan snarare en integrerad del av historiska guru-traditioner i Indien. I Punjab
har deras länge fungerat som ett
element av folklig religiositet vid sidan av mer traditionella religiösa institutioner
(Jodhka 2008). När det anges att en organisation som Dera Sacha Sauda har 60 miljoner
anhängare så motsvarar detta inte medlemmar i ett trossamfund, utan är snarare överskattade
uppskattningar utifrån antalet besökare vid rörelsens centra och mottagare för
dess budskap via sociala medier.
Många
forskare hävdar att deras har blivit
alltmer populära under de senaste årtiondena. Sociologiska förklaringar till
detta delger sociala och ekonomiska förändringar som följde när neoliberalism
introducerades i Indien under slutet av 1900-talet. I en studie av byar i
Haryana har exempelvis Surinder Singh Jodhka visat att den nya framväxande
medelklassen ersatte tidigare berättelser om nationell utveckling och säkerhet med
andra om privat kapital, liberal handel, och hyperkonsumtion. Frågor som
berörde det agrara livet marginaliserades samtidigt som det skedde en
fragmentering av sociala relationer som tidigare varit organiserade efter
kastsystemet. Tillsammans skapade detta en känsla av förlorad kollektiv
identitet. Olika deras i nordvästra
Indien kunde bemöta denna utveckling genom att erbjuda en ny form av “konsumerande
religiositet” och tillhörighet (Jodhka 2017). Andra har på liknande vis påvisat hur
den ekonomiska utvecklingen försvagades och tillsammans med en förändrad social
miljö öppnade upp en ny plattform för moderna gurus som kunde erbjuda en ny
form av religiöst och politiskt ledarskap där kapitalism och religion verkade i
symbios (Rajahekhar 2016).
För att
förstå hur ledaren för Dera Sacha Sauda har fått status likt en religiös
popstjärna kan dessa förklaringsmodeller kompletteras med perspektiv på hur
rörelsen aktivt använder ny teknologi och medier. Under de senare åren har organisationen
exploaterat olika medier och populärkultur för att nå ut till en bredare
publik. Förutom en hemsida, e-tidningar, och deltagande i sociala medier så sänds
Gurmeet Ram Rahim Singhs tal via flera TV-kanaler och mobilapplikationer som gör det möjligt att följa direktsändningar från Sirsa. Det kanske mest anmärkningsvärda
med Dera Sacha Sauda är dess tävlingsinriktade karaktär som genomsyrar olika
sociala aktiviteter med exempelvis trädplantering och medicinska undersökningar
av ett stor antal människor som har tagit sig ända till Guinness rekordbok. Organisationens obehindrade syn på populistisk marknadsföring av ledaren är
kanske mest framträdande i de filmer för vilka Gurmeet Ram Rahim Singh själv har
agerat både regissör, manusförfattare, och skådespelare, och framställts som den
andliga hjälten – “the Messenger of God” – med uppdrag att bekämpa samhällets
ondska i Bollywoodstil. I ljuset av denna populistiska framtoning framstår Dera
Sacha Sauda mer likt ett religiöst företag med offensiv marknadsföring och
kommodifiering av religion för en andlig konsumentkultur. Enligt Anna
Bochkovskaya kan organisationens framgång spåras till väl genomtänkta
strategier för att förbättra människors levnadsförhållanden genom olika sociala
projekt (mot drogmissbruk, sjukdomar, prostitution, osv.) i kombination med ett
flexibelt propagandamaskineri och aktiv användning av medier (Bochkovskaya,
kommande). Gurmeet Ram Rahim Singh har i sin ledarroll och image kombinerat indiska traditionella
och folkliga element: ena stunden har han varit en vitklädd guru som gett andlig
vägledning och anvisningar om socialt arbete för samhällets mest utsatta; andra
stunden har han deltagit i rockkonserter, musikvideos och annat där han presenterats
som en färgstark och rikt utsmyckad stjärna utan några skrupler för överdrivet
glitter och glamour.
Att Dera
Sacha Sauda har en guru som marknadsför sig på detta vis har återkommande
skapat konflikter med majoritetsikhismen som anser att sikhernas skrift Guru Granth Sahib är den enda “levande
gurun” sedan 1700-talet och ingen människa kan längre inneha denna auktoritet.
När exempelvis Gurmeet Ram Rahim Singh år 2007 klädde ut sig likt sikhernas
historiska guru Gobind Singh och delade ut ett heligt vatten (amrit) tolkade sikher detta som en grov kränkning
av deras tradition. Följden blev våldsamma sammandrabbningar mellan sikher och
anhängare till Dera Sacha Sauda. Enligt flera skribenter gjorde konflikterna det
möjligt för organisationen att tillfälligt mörklägga skandaler om ledarens
sexuella övergrepp på kvinnliga efterföljare. Att anhängare nu har protesterat våldsamt när ledaren arresterades och dömdes måste förstås i ljuset av den auktoritet som
tillskrivs en levande guru. Likt många andra deras har Dera Sacha Sauda ingen välutvecklad teologi eller befrielselära
utan blandar på ett pragmatiskt sätt element från olika religiösa traditioner och ger
auktoritet till ledarens ord och vilja som bestämmer organisationens inriktning
och verksamhet. Även om Gurmeet Ram Rahim Singh självklart nekade till
våldtäktsanklagelserna och uppmanade sina anhängare att agera
fredligt så har indisk polis istället påstått att grupper inom organisationen
förberedde en konspiration för att utlösa oroligheter om domen inte var
till ledarens fördel (Jagga 2017).
Medan nordvästra Indien nu verkar återgå till det normala och ny information laddas
upp genom medier som tillfälligt varit nedstängda kommer nog mer förfinade
analyser av händelserna presenteras inom det närmaste.
Kristina Myrvold
Docent i religionsvetenskap vid
Linnéuniversitetet
Referenser:
Bochkovskaya,
Anna. Kommande. “Promoting Punjabi Deras’ Ideologies Online: A Case of Dera
Sacha Sauda.” I Religion and Technology
in India: Spaces, Practices, Authorities, Knut A. Jacobsen och Kristina
Myrvold (red.). London: Routledge.
Jagga, Rakhi. 2017. “Ram Rahim Convicted: Coded Messages Used to Trigger
Violence, Say Punjab Police.” The Indian
Express, 29 augusti.
Jodhka,
Surinder S. 2008. “Of
Babas and Deras.” India-seminar.com.
Jodhka,
Surinder S. 2017. “Mobile Religiosity: As Old Social Structures Change, Deras
Offer A New Sense of Community.” Scroll.in,
28 augusti.
Jodhka,
Surinder S. 2017. “Why Do People Go to the Dera?” The Wire, 27 augusti.
Rajshekhar, M.
2016. “Why is Punjab Increasingly Turning to New Gurus for Comfort?” Scroll.in, 28 maj.