Ministrar i heta debatter om religion

I tidningen Dagen kan vi läsa två aktuella exempel på hur svenska ministrar ger sig in i den offentliga diskussionen om religion.

Dels försvarar samfundsminister Stefan Attefall (KD) religionsfriheten och understryker att muslimska böneutrop måste få ske i Sverige så länge den allmänna ordningen inte störs. Om grannar besväras av ljudet är det dock en fråga för polisen, men det duger inte att referera till den svenska kulturen eller traditionen för att motsätta sig böneutrop menar Attefall i tidningen Dagen. Han säger att vi måste vara medvetna att "vår" tradition förändras i och med att nya influenser kommer in i vårt land. Även om kristendomens plats är stark på grund av det historiska arvet måste vi vara medvetna om att det religiösa landskapet är under förändring. Som vi har skrivit tidigare delar de kristdemokratiska politikerna i Botkyrka kommun inte Attefalls positiva syn på böneutrop och flera andra röster har också uttryckt skarp kritik mot böneutrop.  

Dels gav sig utrikesminister Carl Bildt (M) in i en häftig debatt om gudstjänster i Sveriges radio under Allhelgona helgen enligt Dagens rapportering. När expressens politiske reporter Niklas Svensson kritiserade och ondgjorde sig över att nyhetsjournalistik fick utgå i SR:s tablå på grund av en gudstjänst svarade Bildt på följande sätt: "Men en dag som denna innebar det sannolikt radikalt fler lyssnare. Vi lever inte av tabloider allena". Med dessa hårda ord var ordfajten igång och ett flertal olika röster ventilerades i debatten som fördes via Twitter. Medan Svensson gav uttryck för en religionskritik som bland annat ifrågasatte att SR skulle ha med religiösa program överhuvudtaget var Bildt snarare villig att försvara dessa programs plats i etern.

Dessa två exempel kan kanske ses som tydliga exempel på att svenska politiker och ministrar de facto är intresserade av frågor som rör religion och politik och att religionsfrågor skapar debatt. Kanske dessa inlägg kan ses som exempel på att det finns en slags svensk religionspolitik - eller vad tror ni?

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Kyrkklockor, politik, budskap eller endast ljud?

Vi har skrivit flera inlägg om böneutrop och eventuella skillnader mellan dessa och klockringning. Både Stefan Dayne (KD) och Richard Jomshof (SD) menar till exempel att böneutrop innehåller ett budskap vilket inte klockringning gör eftersom dessa "endast är ljud" enligt Dayne och Jomshof. Ett flertal läsare har dock reagerat på denna analys och menar att klockringning också kan innehålla ett budskap. Låt oss titta närmare på några aspekter i frågan.

För det första är det viktigt att betona frågan om budskap kan knytas till vems perspektiv vi utgår från. Är det klockringarens perspektiv eller är det lyssnarens perspektiv som skall avgöra? För personal verksam i kyrkan eller för den som går till kyrkan är det uppenbart att klockringning också innehåller ett budskap. Men för den som inte känner sig kopplad till kyrkan är klockringning endast ljud och för många kan ringningarna till och med likställas med oljud som endast stör. Den senare aspekten återkommer ofta i kritiken av kyrkan och religionens plats i det offentliga rummet.

Ytterligare ett intressant exempel återfinns i nätupplagan av tidningen Dagen. Idag (söndag den 7 oktober) ringer kyrkklockorna i Brevik utanför Karlsborg som en protest mot försvarets skjutningar i Vättern. Söndag den 7 oktober arrangeras protester i Motala, Askersund, Brevik, Hjo och Ödeshög mot försvarets flygövningar över Vättern. Organisationen Aktion rädda Vättern oroar sig för "bullerstörningar, ammunitions- och metallrester i dricksvattnet och risk för spridning av flygfotogen vid ett eventuellt haveri" enligt tidningen Dagen. Att klockringningen har en tydlig politisk dimension exemplifieras också av att kyrkopolitikern Anna Danielsbacka (M) omedelbart avsäger sig sina kyrkouppdrag som en protest mot beslutet att protestera mot försvarets övningar.

Dessa exempel kan alla ses som tydliga exempel på att klockringning också kan ses som något mycket mer än "endast ljud" och att kyrkklockar även kan fyllas med ett budskap. Ur dessa perspektiv är kanske skillnaderna mellan ringandet i kyrkklockor och böneutrop inte så stora - eller vad tycker ni?  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Fler röster om böneutrop

I Expressens webbteveprogram Bar & Politik berättar Stefan Attefall (KD), civil- och bostadsminister att han är positiv till att moskén i Fittja skall få lov att ha böneutrop som kallar de troende till bön på fredagarna. Enligt Attefall måste vi tillåta ett samhälle där flera olika religiösa uttryck kan existera sida vid sida. Ministern är dock noga med att påpeka att han inte vill ha det som i Beirut med fem böneutrop om dagen. Muslimerna måste enligt ministern vara praktiska och acceptera att tillståndet endast gäller fredagar och inte fem gånger om dagen. Genom sin argumentation går han emot sin partikamrat Stefan Dayne (KD) som motsatte sig muslimernas önskemål om böneutrop som vi har skrivit om i tidigare inlägg här på bloggen.

Attefall är dock inte den enda röst som vill tillmötesgå muslimernas önskemål i Fittja. Även humanisternas ordförande Christer Sturmark är positiv och ser frågan om böneutrop som något oproblematiskt. På humanistbloggen kan vi läsa:

"För Humanisterna står yttrandefrihet och livsåskådningsfrihet alltid i centrum, och det finns inga allmänna skäl att ha särskilda bestämmelser för yttranden från en minaret eller andra installationer inom en församling. För Humanisterna är det självklart att alla livsåskådningar ska likabehandlas och vår vision är ett samhälle där alla övertygelser, religiösa som sekulära, kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt."

Ur Sturmarks perspektiv är frågan om likabehandling överordnad och hans perspektiv är det egentligen ingen skillnad mellan böneutrop eller klockringning. Samtidigt vittnar kommentarer på Humanistbloggen att det finns andra religionskritiska röster och alla är inte överens med Sturmark när det gäller böneutrop.  

Samtidigt som Sturmark är positiv och KD är splittrat i frågan har en grupp SD politiker med Richard Jomshof i spetsen lämnat in en motion om att böneutrop från religiösa byggnader skall förbjudas. Enligt motionen som återfinns i sin helhet på Avpixlat är det fel att likställa klockringning med böneutrop. För det första är "de kristna klockringningarna en del av vårt kulturella och historiska arv" och för det andra så innehåller böneutropet ett religiöst budskap vilket inte gäller för klockringning som är en "oartikulerad ljudsignal" enligt motionen. Vad som avses med pluralformen "de kristna klockringningarna" är oklart. Avses samtliga kristna kyrkor som praktiserar klockringningar? Om så är fallet är det en historisk felaktighet - efter Uppsalamöte 1593 som till exempel har framhållits av SD:s Kyrkopolitiska parti (Fädernas kyrka) är det tydligt att den svenska staten under lång tid har förtryckt alla kristna kyrkor som inte var i linje med Svenska kyrkans teologi. Det var först mot slutet av 1800-talet och religionsfrihetslagen från 1951 som samtliga kristna kyrkor blev accepterade.

Men det är även budskapet som framförs i böneutropet som är problematiskt enligt motionen eftersom "islam gång på gång visat sig att inte vara förenligt med våra västerländska värderingar av exempelvis demokrati och jämlikhet mellan könen." Enligt SD är böneutrop inte en fråga som kan inkluderas i religionsfriheten eftersom det offentliga rummet skall vara fritt från religiösa symboler enligt motionen. Men om motionen skulle följas borde rimligtvis alla former av religion i det offentliga rummet motarbetas - ett faktum som inte endast bör gälla för böneutrop utan även kyrkor, kors och andra former av symboler som kan tolkas som religiösa.

Istället för att peka på att det är människor som tolkar och praktiserar sin religion tycks Jomshof se alla muslimer som ett kollektiv som tänker och handlar på samma sätt just på grund av att de är muslimer. Enligt denna argumentation ses islam som ett subjekt som kan handla och agera - ett synsätt som religionsvetare är starkt skeptiska till. Gång på gång har vi skrivit här på bloggen att det är människor som tolkar religioner. Tolkningar kan se olika ut på olika platser och vid olika tidpunkter och ur detta perspektiv är muslimer inte något undantag från någon annan grupp av religiösa människor. Denna kritik av Jomshofs motion skall givetvis inte läsas som att muslimer de facto inte kan tolkas sin religion på ett odemokratiskt och patriarkalt sätt, men samtidigt väljer motionen att bortse från det faktum att islam också kan tolkas på ett sådant sätt att tolkningen stödjer demokrati och andra värderingar som uppfattas vara i linje med det svenska samhället.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet