Socialt engagerad mindfulness

Hur kan man förstå fenomenet med företag som The Potential Project, som DN skrev om nyligen? Anne-Christine Hornborg diskuterade igår fenomenet utifrån en nyreligiös förståelse av coaching-fenomenet. Jag skulle vilja bidra med ytterligare en aspekt: företaget kan också förstås som en del av en begynnande internationell trend som kan kallas för socialt engagerad mindfulness och ses som en variant av socialt engagerad buddhism.

Företaget The Potential Project har sitt huvudkontor i Köpenhamn, och finns etablerat i nordiska länder, Mellaneruopa, USA och Asien.  Företaget lär ut ett program som man man kallar "corporate based mindfulness-training" (CBMT), som är ett sätt att locka till intresse och fördjupning i mindfulness genom olika nivåer och som också syftar till en positiv social förändring:Programmet innehåller olika steg och inleds med inspirerande föredrag, workshops där mindfulness tränas, för att övergå till att visa hur CMBT implementeras i företaget, och hur ledare kan arbeta med mindfulness. Förkortningen CMBT ligger i linje med andra vetenskapligt utvecklade mindfulnessprogram som MBSR (Mindfulnes Stress Based Reduction), MBCT (Mindfulness Based Cognitive Therapy) och ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Företaget anger även på sin hemsida att deras konsulter är väl förankrade i såväl vetenskapliga studier om mindfulness som i en egen mångårig praktik. Och det är här företaget sammansättning visar sig vara intressant: förutom att deras anställda verkar ha gedigen utbildning i flera områden som psykologi, sociologi och ledaskap, har flera av deras konsulter även ett mångårigt buddhistiskt engagemang som de använder sig av. Till exempel den tyskfödde Stephen Wormland, som under elva år var munk i den tibetanska grenen av buddhism och som leder egna meditationskurser i Danmark. Eller svensken Martin Ström, som står bakom forumet buddhist.se.

Företagets målsättning är att dess konsulter, i Mahatma Gandhis anda, ska förkroppsliga den förändring man vill se i världen. Denna aspekt, och det faktum att flera av dess anställda har en uttalat buddhistisk bakgrund, gör att företaget kan förstås som en förlängning av socialt engagerad buddhism.

Socialt engagerad buddhism är ingen centraliserad rörelse, och begränsas inte av geografi. Den finns överallt där människor har, eller tar sig, tillräckligt med politisk frihet för att kunna engagera sig i sociala och politiska frågor. Socialt engagerad buddhism är inte förbehållet någon enskild buddhistisk tradition. Theravadabuddhister, som Sulak Sivaraksa, den fängslade burmesiska oppositionspolitikern Aung San Suu Kyi och den framlidne kambodjanske munken Maha Ghosananda känd för sina fredsmarscher, liksom mahayanabuddhister som den vietnamesiske munken och fredsaktivisten Thich Nhat Hahn och tibetanernas andlige ledare Dalai Lama, räknas till de främsta socialt engagerade buddhistiska ledarna. Även västerländska buddhistiska lärare, som Robert Aitken, grundare till Buddhist Peace Fellowship, och Bernie Glassman, känd bland annat för sina retreater bland hemlösa, liksom eko-filosofen Joanna Macy hör hit. Men dessa framstående namn är bara toppen av ett isberg. Det buddhistiska sociopolitiska engagemanget omfattar även miljontals vanliga buddhister. Gemensamt för dem alla är att de vill använda och applicera grundläggande buddhistiska värderingar och läror på de problem de ser i samhället, och att deras arbete sker fredligt och med en bas i de buddhistiska dygderna kärleksfull godhet, medkänsla, jämnmod och medkännande glädje. De drivs av en vision om att förändra samhället, att modernisera sina egna religiösa traditioner, och de har alla en egen djupt förankrad religiös praktik. Socialt engagerad buddhism bygger alltid på icke-våldsprincipen, och strävar efter att uttrycka de buddhistiska idealen i praktisk handling. Den riktar sig till alla, utan exkludering. 

Företag som The Potential Project, och många andra mindfulnessutövare med ett socialt engagemang, vill inte nödvändigtvis klä sitt budskap i buddhistisk orddräkt; det är inte heller säkert att mindfulnessutövare identifierar sig som buddhister utan istället känner ett starkt engagemang i sin mindfulnessutövning. Detta är en avspegling på dess ursprung i vipassana-meditation, där meditatörerna ofta kan referera till sig själva som just vipassana-meditatörer istället för buddhistier. Istället ser vi en trend där mindfulnesslärare vill bredda sitt engagemang, och nå bortom en upptagenhet med det egna självet och dess välmående, för att istället påverka samhället. Social mindfulness, eller socialt engagerad mindfulness, kan därför ses som ett sätt att utforska vilka sociala potentialer mindfulness kan tänkas ha.

Katarina Plank
Fil dr, religionshistoriker verksam vid Göteborgs universitet