onsdag 13 februari 2019

Sveriges första muslimska bibliofil


Efter kalabaliken i Bender var Karl XII och hans karoliner skyldiga såväl den osmanske sultanen som en rad privata kreditorer ofantliga summor. Ett sextiotal av dessa långivare – osmanska muslimer, judar och armeniska kristna – följde med till Sverige för att försäkra sig om att få tillbaka vad de lånat ut. De hamnade huvudsakligen i Karlshamn.
Men några av dem tog sig också ut i landet. En Hajji Jusuf och sju andra kreditorer av arabisk bakgrund tog uppdrag som tältmakare i Göteborg, och några följde med Karl XII till Lund varifrån han styrde landet från 1716.
I en inkvarteringslista från november 1717 kan vi läsa att ”2:ne Turckar med sin Tolck” var inkvarterade hos en Jöns Hansson, och hos Håkan Bagge bodde fyra turkar. Men i listan finns också en namngiven person av intresse. Hon Jöns Sörensson Klensmedh var nämligen ”Turcken Ali Bassa” inkvarterad tillsammans med en tolk vid namn Maitre Schack.


Lundagård, Lunds domkyrka och Lilla torg. Efter en målning av Elias Martin (1739-1818).


Om denna Ali Bassa, eller Pascha, berättar källorna att han ofta besökte Lunds universitetsbibliotek för att läsa i de turkiska böcker som fanns där. Ali Pascha lär ha varit så stor bibliofil att han var beredd att efterskänka de pengar han lånat ut om han bara fick ta med sig böckerna hem, ”något som de akademiska myndigheterna begripligtvis ej kunde gå in på.”
I bibliotekets arkiv tycks inte finnas uppgifter om exakt vilka böcker Ali Pasha läste, men det bör ha varit skrifter som ingår i de samlingar som hade donerats till biblioteket av Gustaf Lillieblad och Johan Gabriel Sparfwenfeldt. I dessa samlingar finns så väl äldre avskrifter av Koranen, som av Hafiz Diwan och Bidpais Kalilah wa Dimnah.
1720 hade skulderna till de muslimska långivarna betalts och de fick lämna landet. Utan några bokskatter. Men då var Karl XII redan död och begraven.

måndag 11 februari 2019

Atlantis - myt eller verklighet?


I dialogerna Timon och Kritias beskriver Platon det stora riket Atlantis beläget i havet utanför Herkules stoder. Dessa var de höga bergen vid Gibraltar sund och här fanns en inskrift som löd " hit men inte längre". Detta brydde sig greker och fenicier föga om, utan seglade vidare ned längs Afrikas västkust liksom till de brittiska öarna.

De hittade till Kanarieöarna, som kan ha inspirerat till myten om Atlantis – ön som hade sjunkit i havet. Men det fanns emellertid andra som aspirerade på myten, bland andra Thera som hade förstörts av ett vulkanutbrott.


Det sjunkna Atlantis?

En av de mera märkliga teorierna skapades av Uppsalaprofessorn Olof Rudbeck i hans stora verk Atlantikan från 1677-1702. Här försökte han bevisa att Sverige var utgångspunkten för alla andra länders kulturer. Det blev ett verk som passade in på den nordiska stormaktstiden, inte minst genom Rudbecks påstående att alla världens språk härstammade från svenskan. När grekerna talade om Peloponessos talade de i själva verket om "Pelle på näset"; Herkules var Härkuller och Deukalion "Dy-Kalle". 



Olof Rudbeck pekar ut Atlantis

Lyckligtvis blev Rudbecks verk en parentes, men spekulationerna om Atlantis lever vidare. En av de nyare teorierna pekar på Doggerland, ett landområde i Nordsjön som försvann ca. 7000 f. Kr. På 1930-talet drog en fiskebåt upp en harpunspets av horn ur havet, som daterades från 10 000 år sedan. Arkeologerna har sedan hittat ben av mammutar i massgravar och en 40 000 år gammal skalle från en neandertalare.

Om Doggerland var det sjunkna Atlantis kan vi bara spekulera. Det kan ju också tänkas att Platon hade livlig fantasi ...

Britt Mari Näsström
Göteborgs universitet