Gadgeten innehöll ett fel

fredag 24 januari 2014

De femton - eller hur många muslimer fanns det i Sverige 1930?

Kanske har du läst någonstans att det vid folkräkningen 1930 var 15 som uppgav att de var muslimer? Det står i ganska många böcker om islam i Sverige, t.ex. i flera texter som jag har skrivit. Men den siffran är fel. Vi är många islamologer som hänvisat till texter av Ingvar Svanberg och Pia Karlsson vars läsning verkar ha orsakat felet. I vilket fall som helst borde någon av alla de som citerat siffran kollat den, men det sker först nu och detta genom en ren slump.

När jag sökte efter annan information på internet hamnade jag plötsligt i originalrapporten som nu finns som pdf-dokument på nätet. 


Jag bestämde mig för att kolla siffrorna för att se om det fanns något annat spännande där. Och bjöds på en överraskning. I tabell A sid 14, under kategorin ”Halvkristna och icke kristna samfund” återfinns ”Muhammedaner m. fl. 15 st”.  "M.fl." lär ju stå för något – men vaddå? Jag gick på upptäcktsfärd i rapporten och fann att rapportförfattarna noggrant berättat hur klassificeringen är gjord. På sidan 9 står att läsa att kategori 31 består av ”Muhammedaner och andra asiatiska samfund”, det senare ledet är alltså vad som avses med ”m. fl.”. Vidare återfinns den självkategorisering som de tillfrågade har använt. Det är utifrån dessa som statistikerna har gjort sina kategorier. Detta möjliggör för oss att se att följande beskrivningar samlades i kategori 31 (se tabell sidan 10-11).

Islam 
Muhammedan 
Sufirörelsen

Men också...

Konfutse 
Taoist 
Bramaläran 
Buddhist

Vi får inte reda på hur många som angav varje kategori bara att någon gjorde det. 

Alltså: 1930 var det minst tre personer som valde att redovisa sin tro med begrepp associerade till islam, som mest var det 11 muslimer som gjorde det. Minst fyra personer var alltså inte muslimer. Dessutom den eller de som angivit sufirörelsen i Sverige knyter sig alltså till Inayat Khans missionerande. Han besökte Sverige 1925. En egenhet med Khans sufism var att man inte behövde konvertera till islam för att se sig som en del av sufirörelsen. Så vi vet egentligen inte om den eller de som angivit sufirörelsen ens såg sig som muslimer.

Så rätt svar på frågan ”Hur många muslimer finns det i Sverige?” är: Det vet jag inte men den sista officiella siffran finns i folkräkningen från 1930 och där anger 2-11 personer att de är muslimer. Allt efter det är rena uppskattningar.

Jonas Otterbeck, Islamologi, Lund

fredag 10 januari 2014

Våldtäkt och islam


Jag fick en fråga den 9 januari om ett par SD-politikers ordande om våldtäkt och islam. Jag skrev då ett relativt långt svar (här litet bearbetat) som jag delger läsarna av denna blogg. Journalisten Maria Gisselquist bad mig kommentera följande uttalanden:

”Islam i enlighet med bokstavstrogen tolkning accepterar våldtäkt”

”Det finns belägg för det Hess skriver, att våldtäkt är djupt rotad i islamisk kultur, i de heliga skrifterna”

Påståendena innehåller flera medvetna eller omedvetna oklarheter som gör att de inte går att svara kort på. Vad avses mer exakt med våldtäkt här? Vad menas med bokstavstrogen? Vad är islamisk kultur?

Jag ska diskutera detta nedan men först tror jag det är viktigt att klargöra en sak. Varför är dessa politiker inte intresserad vad muslimer i nutid, i Sverige har att säga om dessa frågor? Om man vill veta något om hur kristendom förstås i dagens Sverige rekommenderar jag att man kontaktar en präst eller en troende eller en religionsvetare och om man vill veta något om hur islam förstås kan man lämpligen tala med en rättslärd, en imam eller en troende muslim eller kanske en islamolog. Att bara anta att man kan slå upp en påfallande gammal helig skrift och läsa i den och tro sig veta hur en religion är idag är naivt. Det fungerar inte med islam, inte med kristendom, eller med någon annan religion heller. Det är till och med svårt att avgöra hur man uppfattade det som står på den tid som en skrift författades. Det blir dessutom många gånger synnerligen svårt om man dessutom läser översättningar utan att ta stöd i hur lärde har förklarat olika textpassager.

Skälet till att den här diskussionen förs är förhållandevis enkelt. Det är juridiskt tillåtet att kritisera och diskutera religioner i Sverige (vilket nog de flesta håller med om är bra, det är också tillåtet att bemöta kritiken för övrigt). Men det är inte tillåtet enligt lagen att hetsa mot folkgrupper. Sedan en tid tillbaka inkluderar det religiösa grupper. Alltså gör populistiska partier så här. Man hittar något som samhället i gemen ogillar (t.ex. våldtäkter), sedan hävdar man att islam tillåter eller påbjuder detta. Implicit säger man då det som man skulle ha mer problem med att säga: dvs. de som tror på islam har värderingar som inte passar i Sverige och borde inte vara här. Vi kan kalla det rasismens politiska ekonomi. Det kostar för mycket att vara direkt i sin ovilja mot muslimer så man väljer att vara indirekt och kommer på så sätt undan juridiska processer. Det praktiseras inte bara i Sverige utan i ganska många av Europas länder. För tillfället är det en viktig kugge i populistiska partiers retorik. Diskussionen om våldtäkt och islam är bra presenterad av islamfientliga sidan wikiislam (http://wikiislam.net/wiki/Rape_in_Islam). Det är den andra träffen man får om man googlar ”rape in Islam” så sidan är knappast en hemlighet. Att SD-politikerna inte ens bemöda sig om att komma ihåg att man kan anföra vers 4:24 om man vill hävda att islam tillåter våldtäkt är påfallande slappt. Men, det handlar ju inte om en seriös diskussion om islam utan om att försöka misstänkliggöra människor som ser sig som muslimer. Mitt förslag till journalister är att de/ni frågar SD-politikerna om Bibelns ganska flitiga referenser till våldtäkt och om även judendom och kristendom har ska sammankopplas till våldtäkt och vad detta har för betydelse för SD:s politik. Flytta diskussionen till detta och se vad som sker. Men åter till dessa påståendes formuleringar och till en diskussion om islam och våldtäkt. 

Om våldtäkt implicerar överfall, alltså våldtäkt med betoning på våld, finns inget stöd för våldtäkt i islamiska källor som Koranen eller hadithsamlingarna eller i sharia eller fiqh (islamisk jurisprudens). Om man med våldtäkt menar en patriarkal sexuell ordning där mannens sexuella önskemål överordnas kvinnas lust förekommer våldtäkt som sanktionerat i klassisk islamisk teologi, vilket det även gör i Bibeln särskilt i GT (där även våldsamma våldtäkter omskrivs gjorda av rättfärdiga) och historiskt i kristen teologi (t.ex. inom äktenskapet). I relation till svensk lagstiftning där individen förutsätts vara den som bestämmer över sin kropp och där fenomen som våldtäkt inom äktenskapet erkänts som fenomen och kriminaliserats sedan 1965 i Sverige och numera är ett specificerat brott i mer än 100 länder finns stora problem med abrahamitiska religioners traditionella sexuella ordningar. Jag ska nedan i detalj redovisa vad de centrala problemen finns vad gäller islam.

Men först: De som påstår det som påstås ovan om ”islamisk kultur” glömmer snabbt bort att just som kristen teologi ändrar sig islamisk teologi över tid. Även dessa frågor har diskuterats inom islamisk teologi. Ett intressant sentida exempel är Kecia Alis bok Sexual Ethics in Islam: Feminist Reflections on Qur'an, Hadith And Jurisprudence (2006). Som troende muslim skriver Ali infrån traditionen och diskutera om modern islamiskt grundad etik ställt mot den sharia som utvecklades under islams första fyra århundraden. Hon är inte ensam om sina resonemang. Man kan tala om en trend inom liberalteologisk islam att betona övergripande islamiska etiska principer på bekostnad av tidigare lärdes fixering vid konkreta regler. Givetvis finns det fortfarande många som håller fast vid att islam ska uttrycka konkreta regler vid varje situation.

En annan aspekt som kan vara relevant men som jag inte ska gå in så mycket på är att man, om man ser islam som en helhet, även bör kontrastera patriarkala sexuella ordningar med den sexuella etik som står att finna i både Koranord och hadither och hos teologer som al-ghazali (d.1111) som talar om vikten av ömhet, uppmärksamhet, att väcka partnerns lust försiktigt med ord och smek osv. och som ogenerat talar om kvinnors rätt till njutning och orgasm vilket skapar en kontrast till tankar om män som mot sina sexualpartners vilja har sex med dem.

Nå vad är det då i islam som kan kopplas med våldtäkt? De Koranverser som har diskuterat i samband med anklagelser om sanktionerad våldtäkt, t.ex. 4:24 av Koranen som innehåller den återkommande formuleringen ”ma malakat aymanukum”, det som din högra hand besitter, anses i islamisk teologi handla om slavinnor och krigsfångar. Kanske bör tilläggas att muslimska kvinnor inte kan hamna i positionen som slavinnor eller krigsfångar (som i princip görs till slavinnor) vilket gör att det som någon SD-politiker nyanserade sig med att det gäller icke-muslimska kvinnor stämmer. Men även i dessa fall är sexualiteten reglerad och teologin sanktionerar inte ohämmad våldtäkt t.ex. på slagfältet. Istället bör kvinnor som tas till fånga lämnas i fred tills deras så kallade vänteperiod är över, dvs. de bör att fått mens så man kan konstatera att de inte är gravida. När islam accepterade slaveriet så ansågs det vara den manliga slavägarens rätt att ha sex med ogifta kvinnliga icke-muslimska slavar vilket var allmän praxis vid tiden. Det är denna av islam sanktionerade sexuella handling som beskrivs som våldtäkt (vilket det ju är enligt nutida svensk lag). Det finns många problem med denna diskussion, ett av dem är att just att man använder en nutida lagstiftning i Sverige och jämför det med accepterat bruk vid en annan tid. Och sedan hävdar att så är islam. Men sedan länge tar muslimer avstånd från slaveriet (med stöd av etiska principer även de tagna ur Koranen och haditherna om att slavar bör behandlas väl och helst friges). Det finns en del påfallande marginaliserade extrema muslimska sheikher som de facto fortfarande tycker att eftersom Koranen ger uttryck för att slaveriet är tillåtet kan man inte förbjuda det och som talar om muslimska soldaters rätt att ha sex med krigsfångar. Dessa är dock inte tongivande för samtida islam och påfallande irrelevanta för hur svensk islam levs och lärs ut vad jag känner till.

Bokstavstrogen, vad innebär egentligen det? Det finns ingen självklar tolkning av många passager i heliga skrifter. Många verser tolkas på radikalt olika vis eller får sin vanligaste tolkning bestämd i teologiska utläggningar hundratals år efter det att den heliga skriften har nedtecknats. Men jag förmodar att det som avses var någon som försöker följa islams regler, dessa är dock ofantligt många och olika formulerade av olika teologer. Så även om vi kanske kan tänka oss vad en bokstavstrogen tolkning skulle innebära i attityd, vet vi inte hur den skulle se ut i praktiken – det finns den en alldeles för stor islamisk mångfald för. 

Islamisk kultur, vad ska man säga? Finns det en kristen kultur delad av de 2 miljarder katoliker, protestanter, ortodoxa, evangelikala, kopter osv. över jorden? Nej. Finns det en islamisk kultur delad av sunniter, tolvshia, ibaditer, ahmadiyyamuslimer, alevimuslimer, ismailiter osv. från alla typer av samhällen över hela jorden. Nej. Det är att missbruka ordet kultur, både så som ordet spontant förstås i allmänt ordbruk och så som det förstås mer specifikt till exempel inom samhällsvetenskap.

Att hävda att ”våldtäkt är djupt rotad i islamisk kultur, i de heliga skrifterna” är intellektuellt genant i förhållande till vad vi vet om kultur från antropologisk, etnologisk forskning och vad vi vet om tolkning från t.ex. litteraturvetenskap och religionsvetenskap. 


Däremot går det att hävda att det finns ett tydligt problem med att islam länge har tolkats utifrån tankar som ger manlig sexuell lust ett företräde på bekostnad av kvinnlig lust och kvinnors kroppar, detta på ett sett som utifrån svensk samtida lagstiftning inte accepteras och som faller under lagen om våldtäkt i brottsbalken 6 kapitlet 1 paragrafen, där bland annat tilltvingat sex från någon som befinner sig i hjälplöst tillstånd ingår. Att vara slav tas inte hänsyn till i detta sammanhang. Men jag ger mig som lekman in och anar mig till att detta kan jämställas med hjälplöst tillstånd. Sån tur var är detta inte aktuellt då slaveriet inte accepteras av den förkrossande majoriteten av islams lärde.

Jonas Otterbeck, Professor i islamologi, Lunds universitet