Biskopen i Lunds stift, Antje Jackelén, har med absolut
majoritet valts till ärkebiskop. Ett antal kandidater har fått färre röster. De
som röstat är ledamöter i domkapitel eller stiftsstyrelsen, biskopar eller kyrkligt
anställda i Uppsala stift, inalles ca 300 röster.
Det mesta tyder på att det är en duglig person som valts. CV
är imponerande och vittnar om insatser i Sverige såväl som internationellt.
Vitsord från min (ganska smala) bekantskapskrets i Lunds stift är entydiga: det
här en person med såväl djup som spets.
Funktionen och jobbet som ärkebiskop är svår.
Kyrkohistoriker talar om att funktionen ändrar den person som utses. Att leda
Svenska kyrkan i ett nationellt och internationellt sammanhang ställer stora
krav. Det är inte i alla lägen som krav och förväntningar internt inom kyrkan,
nationellt i Sverige och internationellt inom kristenheten går att få ihop. Med
en sådan positionsbeskrivning brukar smidighet framhållas som kardinaldygd (om
uttrycket tillåts).
Men just smidighet har fått en ledamot i kyrkans läronämnd
att kasta in handduken. Den emeriterade migrationsforskaren Eva Hamberg har
avsagt sig såväl prästämbete som kyrkomedlemskap. Sådana reaktioner från den
kyrkliga högerflygeln kan bli fler. Förmodligen är det oundvikligt, något slags
kostnad. Vinsten kan vara att kyrkans ledare visar att vägen till och in i trossamfundet
inte främst är ett kunskapsprov.
Just det: somliga lägger stor vikt vid att den valda nya
ärkebiskopen är kvinna.
Jørgen Straarup
professor i religionsvetenskap
Södertörns högskola
Tack Jörgen
SvaraRaderaDen identitetspolitiska strid som pågår inom svenska kyrkan som har såväl teologiska, och som du antyder, politiska dimensioner är ju mycket intressant. Det kanske mest tydliga exemplet på senare år har varit diskussionen mellan Seglora (Helle Klein) och Kristen opinion (Annika Borg). Finns det någon forskare som tittar närmare på detta?
Mvh
Simon Sorgenfrei
Jag blir inte klok på det här inlägget. Läser jag Dagens Seglora eller religionsVETENSKAPLIGA kommentarer?
SvaraRaderaSedan när blev principer för bibeltolkning en höger-vänster-fråga? I alla intervjuer jag läst med Eva Hamberg tala hon om trons innehåll, snarare än politik.
Och på vilket vis har HENNES avhopp att göra med "smidighet" (en märklig religionsvetenskaplig kategori)? Var det inte snarare de O-smidiga påståendena från AJ om att de som tror på jungfrufödseln helt "missat poängen" och liknande nedvärdering av en stor grupp anställda och lekmän inom den kyrka hon nu ska leda, som fick EH att sluta?
Jag drar i princip bara en enda vetenskaplig slutsats av ditt inlägg, nämligen att du har få kontakter med aktiva i Lunds stift och att ingen av dem har någon slags tydlig luthersk, biblisk och/eller karismatisk tolkning av sin kristna tro. Från dem kommer nämligen flera röster som talar om en av biskopen sanktionerad kultur av utfrysning och andra former av dålig behandling.
Mm, reagerade också på politiseringen av trosartiklarna. Lena Andersson citerar i dagens DN religionssociologen Madeleine Sultan Sjöqvist (som jag tror skrivit här på bloggen):
SvaraRadera”Förut lämnade folk Svenska kyrkan för att de inte trodde. Nu lämnar de den för att de tror.”