Inom forskningen
kring den fornnordiska religionen har ingen plats i Norden varit så diskuterad
som Gamla Uppsala. Genom Adam av Bremens beskrivning har den fornnordiska
kulten belysts menar många, medan andra har velat se texten som osannolik och
överdriven. Men att platsen haft stor betydelse kan man sluta sig till även
utan Adams text. Här tornar gravhögarna från folkvandringstid upp sig och den
medeltida kyrkan och dess runstenar står som vittnen om en religiös kontinuitet
över lång tid. Forntidsforskningens födelse under 1500- och 1600-talet med
Olaus Magnus och sedermera rannsakningarna tog fasta på platsen och Uppsala
blev av Olof Rudbeck den äldre beskrivet som Atlantis och vittnade om Sveriges
storslagna förflutna. Under 1800-talets nationalromantiska era var Uppsala och
dess högar också en naturlig plats att samla människor för högtidligheter och
senare även politiska möten.
Gamla Uppsala tempel, som Olaus Magnus föreställde sig det
Var låg då ”templet”
i Gamla Uppsala? Säg det. Trots uppmärksamheten kring platsen har det grävts
väldigt lite. Man skulle kunna förvänta sig att det var väl utgrävt och
kartlagt, men så är alltså inte fallet. Två av högarna har grävts ut, men för
över hundra år sedan och i övrigt så har utgrävningarna varit av mindre
omfattning. De hus, hallar, som har hittats runt den medeltida kyrkan har
kunnat dateras till tiden före Adams beskrivning så den möjliga hallbyggnad som
han beskriver är fortfarande som en tvål i badkaret. Varför har man då inte
grävt mer? Som vanligt är svaret: pengar. De flesta grävningarna i Sverige är
så kallade exploateringsgrävningar, något ska byggas och då görs en arkeologisk
inventering. Hittas något så gräver man.
Därför har de
senaste årens utgrävningar kring Gamla Uppsala följts med stort intresse av
alla som sysslar med det forntida Skandinavien. Den storskaliga grävning som nu
pågår och som i
dagarna har visat upp enastående resultat, kan vi tacka banverket för. En
järnvägstunnel ska förbättra tågtrafiken norrut och då har man satt spaden i
jorden.
Det enorma
monument som nu hittats och daterats till 400-500-tal, var förut helt okänt.
Monumentet består i 144 höga stolpar och måste ha varit mycket imponerande på
sin tid och är det även med våra mått mätt. Arkeologerna tänker sig att de stora
stolphålen har innehållit 8-10 meter höga stolpar i en lång rad. Varför dessa
har placerats på det här sättet är ännu oklart. Har de markerat någon gräns av
juridisk art eller markerar de en religiös plats? De pampiga stolparna måste ha
synts på långt håll, så att tanken var att de skulle imponera på folk är nog
ganska säker. Det visar också att platsen Gamla Uppsala långt innan Adam av
Bremens text var en plats där man satsade stort kapital och som var centralt i
landskapet. Det här sätter ju också andra saker i ljuset: vad menar vi med
fornnordisk religion? Vanligtvis så ser vi den som en vikingatida religion
(800-1050) och som återspeglas i det fornisländska medeltidsmaterialet. Gamla
Uppsala pekar dock på att det inte riktigt är så enkelt. Det här nya materialet
från 400-500-talet och Adams text från cirka 1070 hamnar utanför denna tidsram.
Då blir frågan större. Vad är nya religioner? Vad är religiös förändring och
hur ska vi se på Nordens kristnande?
Enligt myten har
docent
Ulf Drobin någon gång sagt att verkligheten är kalejdoskopisk. Gamla
Uppsala är ett bra exempel på det. Undan för undan får vi nya uppgifter och
långsamt vrider sig verkligheten och vår bild av en plats är plötsligt en
annan, utan att man riktigt märkt när förändringen skett.
De nya fynden i
Gamla Uppsala ger nya fält av associationer, vad har inspirerat till dessa
långa rader av pelare? Rom, ett kärt ämne för projektet Vägar
till Midgård? Kolonner
av marmor? Visserligen vet vi fortfarande inte var
templet/gästabudssalen/hallen låg, men vi har fått nya gåtor att lösa…
Maths Bertell
Lektor i
religionshistoria, Mittuniversitetet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar