måndag 28 maj 2012

Vad är religion?


Förra veckan rapporterades att Östermalmsskolan i Stockholm anmäldes av en förälder som reagerade på att skolan undervisade i yoga och menade att detta stred mot skollagens krav på konfessionslöshet. Detta är ett intressant exempel på vad man kanske kan kalla religionsblindhet, men också på att handlingar och artefakter betyder olika saker för olika människor.

Yoga är ursprungligen indisk meditationsteknik som kommit att knytas till hinduism och buddhism. Men i vår tid har yoga ofta lyfts ur sin religiösa kontext och praktiseras av många som en sekulär avslappningsövning eller träningsform. Det är långt vanligare att svenskar kommer i kontakt med yoga på Friskis & Svettis än hos någon indisk vishetsmästare.
Även nyandliga utövare av yoga vill ofta framhålla att deras praktik inte är religiös. På exempelvis websidan alltomyoga.se slår man fast: ”Yoga är inte en religion, den hör inte till varken hinduism eller buddism.” Samtidigt skulle nog de flesta religionsvetare som studerar alltomyoga.se kunna hitta uttryck som kan kategoriseras som religiösa på sidan.
Det råder alltså ingen konsensus kring om yoga är en form av religionsutövning eller inte. Det beror på vem man frågar och vem som praktiserar.
Att många är blinda för yoga som en form av religionsutövning kan bero på hur många svenskar uppfattar fenomenet religion. Detta kan ytterligare förtydligas med ett annat exempel från skolans värld – skolavslutningen i kyrkan. 
Skolinspektionens chefjurist Ingegärd Hillborn har slagit fast att avslutningen får hållas i kyrkan i brist på andra lokaler, men att det i så fall inte får förekomma religiösa inslag som bön, välsignelser eller psalmer. Den blomstertid nu kommer är emellertid undantagen eftersom den har ”en sån tradition kring sommar att vi har accepterat den.”
Juristen Hillborn vänder sig mot vad hon uppfattar som religiösa inslag under skolavslutningen – men kan tänka sig att ceremonin hålls i en kyrka, och att man sjunger Den blomstertid nu kommer. Utifrån detta kan man ana en gradering i förståelsen av vad religion är.

Umgänge med det föreställt gudomliga – i form av exempelvis böner eller välsignelser – identifieras som religion, medan materiella och estetiska uttryck gör så i mindre grad. Hon är alltså blind för att kyrkobyggnaden i sig lika väl som en välsignelseakt kan ses som ett uttryck för religion. Som så många lutheraner förknippar hon religion med gudstro, och mindre med rituella eller materiella manifestationer.

Detta är ytterligare ett exempel på hur handlingar och föremål betyder olika saker för olika människor. För vissa är yoga en religiös tradition, för andra en träningsform. För några är sjalen en religiös symbol, för andra ett kulturellt bruk. Någon menar att dopet innebär att barnet kallas att bli Jesu lärjunge, medan andra ser det som endast en vacker namngivningsceremoni.

Under senare år har vi hört allt fler krav på att rätten att praktisera religion i offentliga rum ska begränsas. Men ovanstående exempel visar att vi är långt ifrån överens om vad som är uttryck för religion. En ännu svårare fråga är vem som ska bestämma vad som är ett uttryck för religion för någon annan. Inte minst i ett sekulärt samhälle där religion förpassats just till den privata sfären.

Detta gör frågan om yogaundervisning i skolan och Hillborns utlåtande om skolavslutning i kyrkan religionsvetenskapligt intressanta. Utlåtandet visar hur knivigt det är att som jurist ge sig in i dessa frågor, eftersom den fråga man i slutändan måste ta ställning till lyder: Vad är religion?

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

13 kommentarer:

  1. Kopimism är numera religion. En strikt sekulär skola får alltså inte kopiera datorfiler under skoltid..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lennart

      Jag kände inte till det missionernade kopimism-förbundet. Så tack för tipset. Kopimismen är ett mycket bra exempel på den problematik jag vill belysa in inlägget. Vem ska bestämma vad som är religion eller vad som är uttryck för religion, och på vilka grunder ska dessa beslut tas?

      Många tycker säkert att kopimism verkar oseriöst och galet, liksom som många tycker att exempelvis UFO-tro inte kan tas för en seriös religion. Samtidigt finns det ju inslag i alla de så kallade världsreligionerna som kan uppfattas som precis lika galna som tron på flygande tefat eller på rätten att fritt kopiera datorfiler.

      Kanske är det som den norska religionsforskaren Siv-Ellen Kraft sagt, att religion för att accepteras måste vara gammal, gratis och måttfull.

      Mvh,
      Simon

      Radera
  2. Jag vet att religion pga dess bokstavstro på religiösa skrifter från bronsåldern är svår att ta på allvar för en utbildad människa som sådan, varför en del relativistiska åskådningar har uppenbarat sig, som en del kallar tolkningar.

    Nu tror jag inte för ett ögonblick, att inte de heliga skrifterna från början var tänkta att tolkas bokstavligt, det är helt enkelt en kultur som uppstått iom att bokstavstron i allt fler delar uppfattas som vansinnig, motsägelsefull och direkt människofientlig.

    Skriv inte om...tolka om, tolka bättre, kontexten är allt.

    Rent teoretiskt skulle alltså vilken bok som helst kunna tolkas på ett religiöst sätt och en religion kunna sägas utspringa från den. Det kvittar vilken eller vems bok, bara tolkningen är kreativ.

    Det gör egentligen alla heliga böcker obsoleta i framtiden

    För mig framstår huvudingrediensen i en religion en tro på en entitet vi inget vet om, vi bara tror att vi vet. Har man inga entiteter är det ingen religion.
    Jag vet att det är passe att tycka så, men det är i princip det enda rimliga sättet att skilja religion från löst tyckande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kristian

      Du har nog rätt i att lusten och behovet att tolka och tolka om religiösa skrifter vuxit fram ur en känsla av att texten - eller tidigare tolkningar av texten - inte länge känns fullt ut relevant.

      Däremot tror jag inte att de "heliga böckerna" kommer att bli obsoleta i framtiden - just på grund av människans kreativa förmåga att finna nya sätt att läsa och förstå texter.

      Samtidigt kan man säga att de kanske alltid, för de flesta, haft relativt liten betydelse. Detta på grund av att få människor genom historien har kunnat läsa dessa texter - och idag när de flesta kan, är det relativt få som faktiskt gör det.

      Man har helt enkelt annat för sig än att läsa gamla religiösa texter. Det är inte nödvändigtvis dessa som direkt ligger till grund för människors religion.

      Mvh
      Simon Sorgenfrei

      Radera
  3. Detta är första gången jag besöker er blogg och jag gillar ert opolemiska närmande till ämnet. Jag ser fram emot mer bra läsning, er sida är favoritmarkerad.

    /Eric Wadenius

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Eric

      Tack!
      Vad kul att du gillar bloggen.
      Hoppas att du kommer att fortsätta läsa.

      Mvh
      Simon

      Radera
  4. Mycket intressant blogg detta. Framförallt är det intressant, att ni anser er vara ett under av objektivitet, sannings-halt och opartisk forskarmöda, och allesammans mycket konsekvent skriver från ett Abrahamitiskt och Monoteistiskt perspektiv.

    Jag har inget emot den äldsta Abrahamitiska religionen, men jag ogillar starkt missionerande Monoteister, som inte kan tolerera någon annan definition på ens själva begreppet "religion" utan att just omfatta Monoteism, och som tycks kräva, att alla religioner måste anpassas till detta mönster.

    Shintoister, Hinduer, Polyteister av alla sorter, liksom Yoga-utövare eller Buddhister förresten, hör väl också till det religiösa spektrat i dagens Sverige.

    http://tannhauser3.wordpress.com/2012/05/29/religionskritik-far-inte-vara-polemisk-sager-dn-fornumstigt/

    Vore mycket intressant om ni ville skriva mer artiklar om sådant som INTE berör kristendom eller islam någon gång. För objektivitetens skull, tror jag det behövs

    Och mottag ett stort och frejdigt, HEDNISKT LYCKA TILL !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tannhauser

      Det stämmer att flera av inläggen på bloggen rört islam och kristendom. Jag tror det kan ha flera förklaringar. Dels är bloggen bara en vecka gammal, och har än så länge inte så många aktiva skribenter. Jag hoppas att vi kommer att bli många fler, med olika forskningsområden.

      En övervikt av inlägg om islam och kristendom kan troligtvis också förklaras med att det är Sveriges två största religioner, och också de mest omskrivna i media. I hög grad diskuterar inlägg på bloggen just nyheter och aktualiteter om religion. Detta medför kanske också att det finns flera forskare inom just dessa områden som intresserar sig för religions roll i samhället?

      Men just detta inlägg, som du kommenterar, berör ju bland annat yoga, och vill visa på problem som kan uppstå med just en sådan kristocentrisk religionsförståelse som du kritiserar.

      Mvh,
      Simon Sorgenfrei

      Radera
  5. Hej Simon,

    blir glad att se att du/ni tar upp bollen som kastades ut under seminariet. Religionsvetare bör verkligen synas mer ute i debatten för att lyfta samtalsnivån och problematisera enkla ståndpunkter utifrån ett akademiskt perspektiv. Ser varmt fram emot att följa denna blogg, och vi har också lagt upp en liten notis om er på Seglora smedja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mattias

      Det är en spännande fråga som tål att vrida och vändas på.
      Tack för notisen.

      Mvh
      Simon

      Radera
  6. Som jag ser det kan det i den här diskussionen (om vad religion är och inte är) vara nödvändigt med några distinktioner. Religion som begrepp är, som alla andra begrepp, något som vuxit fram och förändrat sin betydelse (för en utmärkt introduktion till religionsbegreppets historia se Eva Hellmans bok "Vad är religion?" från 2011). Som jag ser det är begreppet ett folkbegrepp som vandrat mellan många olika betydelser, för att sedan tas upp i en akademisk diskurs någon gång på 1800 talet. Ett problem i diskussioner om religionsbegreppet tycker jag har varit att man förutsätter att begreppet har någon given referent. Tycker det är viktigt att påpeka att oberoende av folkförståelser och akademiska definitioner (en grovhuggen typologi) så finns det ingen referent till termen religion. Det är således meningslöst att prata om huruvida exempelvis buddhismen "egentligen" är en religion eller inte. Bättre då att fråga sig om buddhismen är en religion, givet den ena eller andra definitionen, och vad nyttan med definitionen är.

    Mot bakgrund av detta kan man skilja mellan två olika sätt att studera religion: ett sätt där man studerar religion och ett där man studerar "religion". Det förstnämnda innebär att man definierar religion utifrån någon aspekt av mänsklig kultur och historia man vill titta närmare på, som sedan studeras (detta studiesätt är vanligast bland religionsvetare).

    Det sistnämnda innebär att man studerar användningen av kategorin religion, exempelvis hur religionsbegreppet används av myndigheter för att exkludera vissa praktiker (som yoga) från en viss plats (skolan). Detta studiesätt har blivit populärt i några akademiska kretsar som varit kritiska till ideologiska
    användningar av religionsbegreppet.

    För att göra en lång historia kort tycker jag att Simon med det här inlägget bjuder in till det senare studiet på ett bra sätt!

    /Jimmy

    SvaraRadera
  7. Just yoga är för övrigt ett intressant exempel på hur klassifikation styr vår uppfattning om en viss praktik. Yoga har ju utövats under hundratals år i olika former i Indien, man har av dess utövare inte uppfattats som religiöst före kolonialtiden (helt enkelt för att religionsbegreppet tidigare inte funnits där). Yoga blir en religiös praktik före kolonialtiden enbart givet en viss analytisk definition av religion.

    SvaraRadera
  8. Jag skulle vilja påstå att religion i grunden betyder "att enas" och då om vad kan man fråga sig. Det mest grundläggande för de enades värderingar = varför enas, jo just därför att vi vill vara tillsammans. Yoga är en metod att må bra = inte religion. Däremot kan Toga vara en del (ett verktyg) inom religion, men det är ungt annat.

    SvaraRadera