I
en kolumn i dagens DN skriver Gunnar Jonsson om ett eskalerande sunnitiskt våld
riktat mot den shiitiska minoriteten i Pakistan. Det är ett viktigt och
angeläget ämne. Men i slutet av artikeln sker något som, tack och lov, blir
allt mer ovanligt i svensk media. Här skriver Jonsson om en ”märkligt välfinansierad
präst” som lett en flera dagar lång demonstration i Islamabad med krav på
regeringens avgång. Det framgår inte i artikeln vem denne ”präst” är, eller hur
han förhåller sig till den shiitiska minoriteten. Men troligtvis syftar Jonsson
på den sunnitiske sufisheikhen Muhammad Tahir ul-Qadri, som säger sig stå för demokrati
och religionsdialog och som 2011 publicerade en fatwa mot självmordsbombare.
Men liksom många andra maktspelare i Pakistan har även ul-Qadris egentliga
syften ifrågasatts då han samarbetat med odemokratiska krafter för att uppnå politiska
mål.
Att
ge ul-Qadri den kristna titeln präst ger fel associationer i en text som
handlar om sunni- och shia-muslimer. Inom dessa traditioner finns en rad titlar
på ämbeten som liknar, men på viktiga punkter skiljer sig från, det kristna prästämbetet:
imam (som i sig dessutom skiljer sig åt mellan sunni- och shia-islam), mullah,
mufti, ayatollah, sheikh etc. Alla följer de med olika befogenheter och grad av
auktoritet.
Som
Jonsson formulerar sig kan man få för sig att det faktiskt är en kristen präst
som lett en flera dagar lång demonstration i Islamabad. En andra gissning –
vilket i sammanhanget verkar både troligt och otroligt med tanke på de risker
det skulle medföra – skulle kunna vara att det rör sig om en shiitisk religiös ledare.
Inte minst eftersom man fortfarande ibland ser dessa, slarvigt, ges titeln
präst i vissa sammanhang. Men troligen är det alltså en lärd sunnisheikh
Jonsson syftar på.
Att
handskas så vårdslöst med centrala begrepp och titlar gör artikeln omöjlig att
förstå. Pakistans utsatta shiiter är värda en större noggrannhet.
Simon
Sorgenfrei
Doktorand
i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar